- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
421-422

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oskar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jan., tillkännagaf konungen på Stockholms slott
prinsens förlofning med fröken Ebba Henrietta
Munck (född d. 24 Okt. 1858, dotter af aflidne
f. d. öfversten och chefen för Jönköpings
regemente, postmästaren i Jönköping Karl Jakob
Munck och dennes maka i andra giftet, Henriette,
född friherrinna Cederström). Redan före det
officiella tillkännagifvandet af hans förbindelse
hade prins O. i en till konungen gjord skriftlig
framställning förklarat, att han efter ingåendet af
äktenskapet med fröken Munck afsade sig titlarna
kunglig höghet och hertig af Gotland samt för sig
och sina efterkommande alla de företrädesrättigheter
i öfrigt han såsom medlem af konungahuset dittills
åtnjutit. Han anhöll derjämte att bibehållas vid
svensk nationalitet samt att efter giftermålet komma
i åtnjutande af alla de rättigheter, hvilka tillhöra
svensk undersåte. Prinsens och fröken Muncks vigsel
skall förrättas d. 15 Mars 1888 i staden Bournemouth
(grefskapet Hampshire, södra England), der drottning
Sofia vistas för sin helsas vårdande. Efter
giftermålet lär prins O. komma att bära titeln prins
Bernadotte
.

Oskar Fredriksborg, sjöfästning, ligger å östra
udden af Rindön, midt emot det gamla fästningstornet
Fredriksborg (se d. o.), i Stockholms skärgård och
är afsedd att försvara det inlopp till Stockholm,
som på senare tider för större fartyg blifvit
öppnadt genom det s. k. Oxdjupet mellan Rindön och
Värindön. Fästningen består af tvänne verk, ett öfre
och ett nedre, förenade genom en i berget utsprängd
tunneltrappa. Det förra, som har ett beherskande läge
ofvanpå en hög bergklint, är afsedt att beskjuta det
framför liggande öppna Trälhafvet samt närliggande
delar af Rindön och Värmdön. Det senare, som är
nedsprängdt i klippan, består hufvudsakligast af ett
mot Trälhafvet riktadt frontalt pansarbatteri samt
ett likaledes bepansradt flankbatteri till beskjutning
af Oxdjupssundet tvärs öfver (se Pansar). Båda
verken äro slutna och stormfria. De uppfördes under
åren 1867–76. O. A. B.

Oskar Fredriks kyrka. Se Harstad.

Oskar-Josefina-föreningen. Se Föreningen till minne
af konung Oskar I och drottning Josefina
.

Oskarsberg, svenska kyrkans äldsta missionsstation i
Natal (Syd-Afrika). Denna gård, som tillsammans med
den angränsande missionsstationen Amoibie omfattar
5–6 tusen acres och förut benämndes Rorke’s Drift,
inköptes af Svenska kyrkans missionsstyrelse i Mars
1878. Genom sitt läge vid Buffalofloden (biflod till
Tugela) just vid öfvergången till Sululandet ansågs
O. lämpa sig synnerligen väl till utgångspunkt för en
af styrelsen åsyftad mission i suluernas hemland. Der
begynte s. å. missionären Witt, som 1876 börjat sin
verksamhet på den norska sulu-missionsstationen
Entuineni, att arbeta i missionens tjenst genom
predikan och skolverksamhet. Skolan besöktes af både
kaffergossar och kafferflickor, och 4 bland dessa
blefvo under det första året genom dopet upptagna i
den kristna kyrkan. På nyåret 1879 utbröt krig mellan
suluerna och England. Då O. genom sitt läge i
den britiska Natalkolonien alldeles vid gränsen till
Sululandet erbjöd en särdeles lämplig utgångspunkt
för krigsoperationerna, blef stationen tagen i
besittning af det britiska högqvarteret och efter
engelsmännens nederlag vid Isandhlwana i grund ödelagd
af de segrande suluerna. Missionär Witt nödgades
för tillfället återvända till Sverige, men efter
sulukrigets slut anträdde han å nyo, Juni 1880, resan
till missiorisfältet. Och sedan O:s missionsbyggnader
(kyrka, skolhus och boningshus) återupprättats
(hvarvid kolonialregeringen ersatte missionen med
hälften af hvad hon förlorat), har han fortsatt sin
verksamhet derstädes. I detta missionsarbete har han
understödts dels af missionär Ljungqvist (1883–86),
dels af fröknarna Hedvig Posse och Ida Jonatanson,
hvilka förestå ett barnhem för kafferflickor,
dels slutligen af tvänne infödda lärare, Josef
Umkwelantaba Ka Mataka (uppfostrad i Sverige 1879–85)
och Johannes Mamoza. På O:s och Amoibies område få
de kaffrer, hvilka önska ställa sig och sina barn
under missionärernas ledning och undervisning, rätt
att såsom torpare mot en fastställd arrendeafgift
uppföra sina gräshyddor på stationens mark. Sådana
finnas nu till ett antal af inemot 60. H. W. T.

Oskarsborg, norsk fästning på södra Kaholmnen
i Dröbakssund, påbörjades 1843 och var efter den
äldsta planen färdig 1856, ehuru ej bestyckad. Sedan
1868 hafva tillkommit åtskilliga nya anläggningar,
hvilka dock äro långt ifrån afslutade. Östra inloppet
till Kristiania har spärrats genom försänkningar,
och enligt den nya planen skola batterier anläggas på
fastlandet och på den bakom Kaholmen liggande Haaö.
Y. N.

Oskarshal (Oskarshall), kungligt lustslott på
Ladegaardsön l. Bygdö vid Kristiania, byggdes
1847–52 af J. H. Nebelong för kon. Oskar I:s
räkning, men tillhör nu norska staten. Slottet, som
ligger på en skogshöjd vid Frognerkilen, en bukt af
Kristianiafjorden, är en liten byggnad, men innehåller
en dyrbar samling af norska konstnärers arbeten.
Y. N.

Oskarshamn, stapelstad i Småland, Kalmar län, vid
innersta delen af den från Kalmar sund inskjutande
Döderhultsviken. Stadsplanen är mycket ojämn, och
staden är oregelbundet byggd inom sitt trånga område,
som uppgår till endast 51,4 har. Tomternas antal var
1880 435, deraf 362 bebyggda. Innevånareantalet, som
i början af 1850-talet var knappt 1,500, hade 1870
ökats till 3,284, 1880 till 5,382 och utgjorde 1887
5,570. Taxeringsvärdet uppgick 1886 till 3,889,600
kr. Huvudnäringen är handelssjöfart. Stadens hamn, som
omfattar hela den utanför liggande viken, är oaktadt
de många grunden rymlig och tillåter fartyg af ända
till 7 m. djupgående att anlöpa. Den besöktes 1885
af 2,757 ankomna och afgångna fartyg, om tillsammans
470,484 tons drägtighet. Hamnafgifterna utgjorde
28,328 kr., tulluppbörden 65,230 kr. Stadens egen
handelsflotta utgjordes af 59 segel- och 8 ångfartyg,
om 10,470 tons. På sjömanshuset voro inskrifna 75
skeppare och 1,057 sjömän. Utförseln omfattar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free