Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat / 453-454 (1888) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osteosarkom ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1:sta	oktrojen	årligen till	147,971	rdr spec.
2:dra	»	»	215,640	»
3:dje	»	»	1,021,559	»
4:de	»	»	338,805	»
5:te	»	»	208,283	»

Bland ostindiska kompaniets ledande män återfinnas
icke allenast tidehvarfvets främsta merkantila
förmågor (Grill, Sahlgren, Plomgren m. fl.),
utan äfven statsmän, sådana som K. F. Scheffer och
J. Liljencrants, hvarjämte äfven ett betydande
antal af riksråd och i öfrigt högt uppsatta
personer voro delegare. Vid sådant förhållande
är det ej förunderligt, att det rika kompaniet
stod synnerligen väl på högre ort och mången gång
lyckades åt sig utverka förmåner, som ej stodo en hvar
till buds. – Lifvet ombord på en »ostindiefarare»
är af Jakob Wallenbergs »Min son på Galejan» väl
bekant. Ostindiska kompaniets gamla hus i Göteborg
inrymmer nu Göteborgs Museum. J. H.

Ostindiskt gummi utgöres, om det är god vara, af
droppformiga stycken af vexlande storlek, stundom
så stora som hönsägg. Inuti äro dessa stycken genom
skinande och glaslika. Färgen är blekt grårödaktig,
och gummit är fullkomligt lösligt i vatten. Det
har fått namnet »ostindiskt», emedan det föres
till Europa från Bombaj; men det är dock i sjelfva
verket ett arabiskt eller afrikanskt gummi, som från
Röda hafvet och Afrikas östkust föres till Bombaj
och derifrån till någon del återutföres. Dess
härstamning är icke utredd. Det användes för
tekniska ändamål i st. f. arabiskt gummi (se detta).
O. T. S.

Ostjaker. 1. De ugriske ostjakerna äro (eller voro
åtminstone tidigare) det mest betydande folket i
vestra Sibirien. De uppehålla sig i guv. Tobolsk
och till en liten del i guv. Tomsk omkring nedre och
mellersta Ob (i s. till Obs biflod Tim) samt Irtysj
(upp till Tobolsk). Deras grannar äro i v. voguler,
i n. samojeder, i ö. jenisej-ostjaker och tunguser, i
s. tatarer samt vid floderna ryssar. Antalet beräknas
till 23,000. Ostjakerna höra till den finsk-ugriska
gruppen af mongoliska folk, räknas af Retzius till
»brachycephalae orthognathae», äro småväxta, med
rundt ansigte, samt närmast beslägtade med voguler
och magyarer. När ryssarna i 16:de årh. eröfrade
Sibirien, bildade ostjakerna ordnade samhällen,
bodde i regelbundna städer och gjorde kraftigt
motstånd mot främlingarna. Nu äro de dels nomader
(med renhjordar), dels och hufvudsakligen jägare och
fiskare, som bo i usla kojor (jurter) af stockar,
bark, näfver o. s. v. Månggifte förekommer. Qvinnan
har en föraktad ställning och är fullständigt
arflös. Ostjakerna äro, om ock till namnet kristna,
i verkligheten hedningar (sjamaner). De tro på
ett lif efter detta och låta hvarjehanda redskap
följa den döde i grafven. Folkmängden är stadd
i hastigt aftagande. Villebrådet minskas, och
jagten försämras. Tunga skatter, som måste betalas
i penningar, utkräfvas utan misskund. Bränvinet
ökar eländet. Förnämsta källan för kännedomen om
ostjakerna är den svenske officeren J. B. Müllers
»Leben und gewohnheiten der ostjacken»
(1720; till större delen öfversättning från lillryssen
G. Novitskijs 1715 skrifna arbete »Om det ostjakiska
folket», tr. 1884). Baschkirerna kallas af kirgiserna
ostjaker (istaki), af tatarerna »rödhåriga ostjaker»;
de äro förmodligen turkiserade ugrer. – 2. De
samojediske ostjakerna l. ostjak-samojederna bebo
skogsregionen kring Obs öfre lopp i guv. Tomsk mellan
Obs bifloder Tim och Tjulym samt finnas äfven på
tundran omkring floden Tas (mellan Ob och Jenisej). De
höra alla till den samojediska folkgruppen. – 3. En
från de ofvan nämnda alldeles skild folkstam äro de
jenisejske ostjakerna (se d. o.).

De ugriske ostjakernas språk, den egentliga
(ugriska) ostjakiskan, tillhör den finsk-ugriska
språkstammen. Det är alltså agglutinerande med
rik flexion genom suffix (utan förändring i
stammen), tål i ordets början blott vokal eller
enkel konsonant, saknar grammatiskt kön, sätter i
deklinationen kasusändelserna efter numerussuffixen,
har pronom. possessivsuffix, särskild negativ
konjugation m. m. Detta språk bildar jämte voguliska
och magyariska den ugriska språkgrenen. Vokalharmoni,
som ursprungligen tillhört hela språkstammen, finnes
endast i syd-ost-jakiskan. Liksom voguliskan har
ostjakiskan dualis. Af tryckt literatur finnes blott
en öfversättning af Matteus’ evang. (London 1868),
några af A. Ahlqvist samlade sagor, visor och gåtor
samt en af nämnde forskare föranstaltad öfversättning
af stycken ur bibl. hist. Språket är behandladt
af Castrén: »Versuch einer ostjak. sprachlehre»
(irtysj- o. surgutdial., med ordbok; Petersburg
1858), A. Ahlqvist: Ȇber die sprache der
nord-ostjaken» (texter och ordbok, Helsingfors 1880;
gramm. ännu ej utkommen), och Hunfalvy: »Az éiszaky
osztyak nyelv» (nord-ostj.; Budapest 1875).

Jenisej-ostjakiskan har ingen slägtskap med den
ugriska ostjakiskan, liknar visserligen till
sin allmänna byggnad de ural-altaiska språken,
i konjugationen de mongoliska, men är materielt
utan förbindelse med någondera gruppen. Vokalharmoni
är för jenisej-ostj. främmande; deremot äro prefix (i
kottiskan äfven infix) vanliga, tvärtemot förhållandet
i de finsk-ugriska språken. Både jenisej-ostj. och
den nära beslägtade kottiskan förete spår af
grammatiskt genus. Jfr Castrén: »Versuch einer
jenisei-ostjakischen und kottischen sprachlehre» (med
ordlista; Petersb. 1858). – Ostjak-samojediskan är
en samojedisk dialekt. Lll.

Ostkap (R. Vostotsjnij nos, Nordostkap), Asiens
östligaste udde, vid Berings sund, under 66° 3’ 10"
n. br. samt 169° 43’ 49" v. lgd fr. Greenw. Efter
kosaken, fångstmannen Desjnev, som efter hvad nu
är bekant var den förste, som (1648, åttio år före
Bering) for genom Berings sund, har Nordenskiöld
föreslagit benämningen Kap Desjnev.

Ostlöpe. Se Löpe.

Ostmask. Se Ostflugan.

Ost-oret. Se Oret.

Ostpreussen [-prö’j-], nordöstligaste provinsen i
konungariket Preussen, bildad 1878 af östra delarna
af forna prov. Preussen, gränsar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>