Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeite ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(för att göra papperet ogenomskinligt, gifva det ett
homogent utseende och öka dess vigt). Papper eller
papp, till en del eller helt och hållet af yllelump,
framställes numera blott för tekniskt ändamål, såsom
golf- och takpapp, förhydningspapp o. s. v. Papper
af samma slag som vårt nuvarande framställdes i Kina
redan flere årh. f. Kr. af ämnen (halm, bamburör
m. m.), som togos direkt ur växtriket. Från Kina
utbredde sig konsten att tillverka papper småningom
vesterut. I 7:de årh. e. Kr. var Samarkand i Bokhara
en hufvudort för papperstillverkningen. Sedermera
uppblomstrade den i Damaskus och spridde sig
derifrån till landen kring Medelhafvet. Araberna,
som enl. nyaste upptäckter redan omkr. 750 börjat
förfärdiga papper af linnelump, införde på 1000-talet
denna fabrikation i Spanien. I 14:de årh. fick
den insteg i Tyskland och vann der sedermera
med boktryckerikonstens utbredning allt säkrare
fotfäste. Det första pappersbruket i Sverige skall
enligt en ej fullt bestyrkt uppgift hafva anlagts på
1520-talet af biskop Brask i Linköping. Med säkerhet
vet man, att Gustaf Vasa anlade vid Norrström ett
pappersbruk, hvilket sedermera på Gustaf II Adolfs
befallning flyttades till Upsala. – Ända till
början af detta årh. formades papperet arkvis och
för hand. Men på 1820-talet började den redan 1799
af fransmannen Louis Robert uppfunna, sedermera i
England fullkomnade skak-pappersmaskinen, som formar
papperet i lång bana, alltmera vinna utbredning. Från
den tiden daterar sig pappersindustriens senare
utvecklingsskede.
Ehuru den europeiska papperstillverkningen härstammar
från Kina, skilde den sig länge från den kinesiska
deruti att den framställde papper endast af lump
(slitna bomulls- och linneväfnader), under det att
kineserna tillverkade sitt papper af ämnen, tagna
direkt ur växtriket. Sedan med pappersmaskinens
införande produktion och förbrukning af papper
tilltogo i sådan grad, att tillgången på lump visade
sig otillräcklig, började äfven de europeiska
pappersbruken förarbeta råämnen, hemtade direkt
ur växtriket. På 1830-talet begynte man, vägledd
af fransmannen Piette, tillverka halmpapper. År
1846 lyckades Voelter i Heidenheim praktiskt
lösa Kellers idé att genom träs slipning mot
roterande sandstenar under begjutning med vatten
framställa slipad trämassa. Denna för Sverige vigtiga
uppfinning vann insteg i detta land i slutet af
1850-talet. Medvetandet om att cellbyggnaden i våra
vanliga lösa träslag kunde lemna en mera långfibrig
pappersmassa än den slipade trämassan, som i anseende
till den våldsamma behandlingen blir så söndermald,
att den mera är att anse som ett fyllnadsstoff än
som en pappersmassa, ledde till upptagandet af förut
gjorda försök att på kemisk väg isolera och frigöra
träcellulosan från träets öfriga beståndsdelar. Och
dessa försök kröntes snart med den framgång, att man
af den kemiskt utbringade träcellulosan enbart kunde
framställa t. o. m. ett godt skrifpapper. I början
af 1870-talet började man i större skala anlägga
kemiska trämassefabriker, först enligt sodametoden,
d. v. s. genom att under
högt tryck koka det i grofva spånor sönderraspade
träet med 20–25 proc. kaustik soda, några år senare
enligt den af Mitscherlich och svensken Ekman
införda, i Amerika först omnämnda »sulfitmetoden»,
d. v. s. genom att, likaledes under tryck, behandla
det sönderraspade träet med sulfitlösning. Jämte
de ofvannämnda förarbetas äfven andra råämnen
(espartogräset, jute m. fl.) till papper.
Hufvudmomenten vid papperets framställande äro
massberedningen, formningen och appreteringen. Lumpen
sorteras, med hänsyn till bearbetning och ändamål,
efter spinnämne, finhet, hvithet, färg etc. uti
flere sorter, sönderskäres i lumpskärningsmaskinen,
befrias från dam i lumprensen, renas och uppluckras
genom bykning (kokning under tryck i slutna
kittlar) med vatten och soda eller kalk, sköljes,
söndervalsas flytande i vatten i halftygskistan
(halftygsholländaren) till s. k. »halftyg» mellan
en roterande, knifbesatt vals och fasta knifvar,
blekes med klorkalklösning, om den skall förarbetas
till hvitt papper, sköljes samt färdigvalsas till
s. k. »heltyg» i den med halftygskistan snarlika, men
klenare byggda heltygskistan (heltygsholländaren). –
Halm, esparto, jute och likartade råämnen rensas,
knutbefrias (skäras stundom till hackelse),
bykas i vatten eller svag kalk- eller sodalut, om
tillverkning af omslagspapper afses, men i kaustik
lut vid högt tryck, om hvitt papper skall beredas,
samt söndervalsas och blekas på likartadt sätt som
lumpen. – Slipad trämassa framställes dels genom
slipning af råa skalade vedkubbar, dels genom slipning
af i vatten kokta sådana. I förra fallet erhålles en
hvit massa, utan större bindekraft, i senare fallet
en mer eller mindre brun massa, s. k. halfkemisk
trämassa, af så stor bindekraft, att den låter enbart
forma sig till omslagspapper, billigt tapetpapper
och papp. Omedelbart efter slipningen följer en
omsorgsfull silsortering. – Den kemiska trämassan
blifver efter den ofvan antydda kokningen sköljd
och sönderpiskad i holländare eller på likartadt
sätt verkande maskiner. Sodametoden förutsätter,
för att blifva lönande, att sodan återvinnes hos den
använda luten. Den kemiska trämassan har 2–3 gånger
större värde än den slipade. – Somliga papperssorter
framställas visserligen af ett enda råämne, men
för flertalet och i synnerhet för de hvita sorterna
sammansätter man pappersmassan af heltyg från olika
råämnen, såväl med hänsyn till att olika råämnen
förläna papperet olika egenskaper som ock med
hänsya till papperets qvalitet och pris. Samtidigt
med blandningen af de olika heltygen införas af
förut nämnd anledning porslinslera, limämne och
färgämne. Masslimningen, som förekommer, endast när
papperet ej skall limmas efter formningen, sker med
hartssåpa och alunlösning samt har sin grund i den
bildade hartslerjordens frändskap med vegetabiliska
fibrer.
Papperets formning sker såväl för hand som i
maskin. Formning för hand, numera använd blott
för papper af hög qvalitet (sedel-, kopparsticks-,
aqvarellpapper etc.), består i följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
