- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
739-740

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradise lost ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Paradisfisk, storfena, Polyacanfhus viridiauratus
Lacép.. zool., en till fam. Labyrinthici hörande
fiskart bland de taggfeniga benfiskarna, infördes
i början af 1870-talet lefvande till Frankrike
från Kina, der han hålles i aqvarier såsom
prydnadsfisk. Han utmärker sig genom, särskildt
hos hannen under leken, starkt utvecklade bakre
fenor och under lektiden vackra färger (brunt
med guldfärgade tvärstrimmor). Paradisfisken är
seglifvad och trifves godt i aqvarier, der han äfven
med lätthet fortplantar sig. Han lefver parvis,
och rommen lägges af honan i ett slags bo af slem,
der densamma sedan likasom de späda ungarna vaktas
och vårdas af hannen. Om fiskens lefnadssätt i fria
tillståndet känner man intet. Längden är 8–9 cm.
R. L.

Paradisfoglar. Se Paradiseini.

Paradisfrön, paradiskorn, Grana Paradisi, farmak.,
äro fröna af Amomum Melegueta (se Amomum). Dessa
frön, som också kallas Melegueta-peppar, hafva
föranledt benämningen Pepparkusten, Meleguetakusten
(äfven »Grains-coast» efter »grains of Paradise»)
för sträckan nordvest om Kap Palmas (vestra Afrika),
från hvilken trakt denna fordom så högt värderade
krydda under äldre tider erhölls. Numera utföres
denna drog från den s. k. Guldkusten samt från odlad
moderväxt i Demerara (Syd-Amerika). I de päronformiga
kapslarna finnes ett hvitt, syrligt, välsmakande
fruktkött, i hvilket fröna ligga inbäddade. Dessa
äro ungefär 3 mm. långa och 2 mm. i tvärlinie samt af
ganska vexlande form. Paradisfröna äro mycket hårda,
utveckla, då de pulveriseras, en svag arom, men
hafva en särdeles starkt stickande och brännande
smak. Dessa frön fördes under medeltiden genom Sahara
och öfver Medelhafvet till Europa, der denna dyrbara
drog användes såsom den finaste krydda, äfven i vin,
t. ex. i den dryck, som under namnet »hippocras»
var mycket i bruk under 14:de och 15:de årh. Jfr
Kardemummor. O. T. S.

Paradisi. Se Paradies.

Paradiskorn. Se Paradisfrön.

Paradiso (»Paradiset»), titeln på den sista
tredjedelen af Dantes stora dikt »La commedia divina»
(se Dante Allighieri).

Paradisorm, bot. Se Cereus.

Paradisskatan, Astropia gularis, zool., hör
till stararnas underfamilj (Sturnini) inom
kråkfoglarnas familj (Corvidae), tättingarnas
ordning (Passeres) och foglarnas klass. Drägten,
hvilken alltefter belysningen skimrar i de mest
glödande och underbara färger, är ofvan purpursvart,
med praktfull metallglans. Skulderfjädrarna äro
hyacintröda, med smaragdartadt gyllene spetsar,
och från ögonvrån går ett hyacintrödt band i en
halfcirkel ned under strupen. De undre kroppsdelarna
äro malakitgröna. Längden utgör 70 cm., hvaraf
45 cm. komma på stjerten. Om denna på Nya Guinea
förekommande fogels lefnadssätt är ingenting kändt.
C. R. S.

Paradissnapparna, Muscipeta, zool., bilda ett slägte
inom flugfångarenas underfamilj (Muscipetini) af
sångarnas familj (Sylvidae),
tättingarnas ordning (Passeres) och foglarnas klass. Borst
finnas i mängd vid munvikarna; vingarna äro
korta. I högtidsdrägt har hannen de mellersta
stjertpennorha förlängda, och pannfjädrarna bilda
en tofs. Dithörande foglar äro ytterst lifliga. –
Släpflugsnapparen, M. melanogastra, är svart, med
grön glans, på hufvud, hals och strupe, för öfrigt
hvit och undertill skiffergrå. I vinterdrägten blir
öfversidan jämte de båda mellersta stjertpennorna
kanel- eller kastanjebrun. Honan liknar hannen i
vinterdrägt, men är mörkare undertill. Längden
är 37 cm., hvaraf de båda längsta stjertpennorna
hålla 28 (de yttre 9) cm. Under fortplantningstiden
kämpa hannarna inbördes och angripa modigt äfven
andra foglar, som nalkas deras uppehållsort. Arten
är hemma i Afrikas alla mellan vändkretsarna
belägna skogstrakter och vistas hälst i
närheten af vatten eller i djupa dalgångar.
C. R. S.

Paradisus. Se Basilika 2.

Paradisvidan. Se Paradisenkan.

Paradisäpple, bot., frukten af paradisäppleträdet,
Pyrus Malus paradisiaca L., som är en i södra Europa
vild art, hvilken har buskform och skjuter en mängd
rotskott. Frukterna äro helt små och hafva ingen
betydelse. Men denna äppleträdssort odlas dock
i allra största omfattning i handelsträdgårdar,
emedan rotskotten användas till s. k. grundstammar,
i hvilka man ympar sådana äppleslag, som man vill
odla i dvärgform eller i krukor »under glas». – På
samma sätt användes fransmännens »doucin». Se vidare
Adamsäpple 1 och Pyrus. O. T. S.

Paradox (Grek. pardooxon, af para, i
strid med, och doxa, mening), mot det allmänna
föreställningssättet stridande, orimligt eller
osannolikt påstående. Ofta gifver man med afsigt åt
ett påstående formen af en paradox för att framställa
en sanning på ett mera öfverraskande sätt eller
tillvinna den större uppmärksamhet, än som skulle
blifva fallet, om den omedelbart ställdes i sin rätta
belysning. Paradoxen såsom ett retoriskt effektmedel
begagnades med stor förkärlek af forntidens stoiske
filosofer, hvilka derigenom ville framhålla den
stora olikheten mellan deras egen och den stora
massans åskådningssätt. Bland nyare författare hafva
i synnerhet Rousseau och Thorild gjort rikligt bruk af
paradoxen. A. M. A.

Paradoxides, paleont., trilobitslägte, utmärkt
genom tämligen stort hufvud, hvars lösa kinder äro
utdragna i långa horn, samt ett stort antal (16–20)
leder i bålen och en liten stjertsköld. Det tillhör
de äldsta fossilförande kambriska lagren och är
för dessa karakteristiskt (Paradoxides-skiffrarna
i Skandinavien, Faune primordiale i Böhmen,
Menevian group i Wales, Acadian group i
Nord-Amerika). Linné afbildade i »Museum tessinianum»
en art (P. Tessini Brgt) under namnet Entomolithus
paradoxus.
Underslägtet Olenellus med färre (13–14)
leder i bålen intager i Skandinavien och Nord-Amerika
(Georgian group) en ändå lägre geologisk nivå och är
en förelöpare till Paradoxides. B. L-n.

Paradoxurus. Se Rullmårdslägtet.

Paradsäng. Se Lit de parade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free