- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
855-856

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passavant ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fot = ungef. 1,5 m. Jfr Milliarium. – 2. Yttrande,
ställe i en skrift. R. Tdh.

Passvan-Oglu, Osman, en af Turkiska rikets
farligaste rebeller i slutet af 1700-talet, f. 1758,
var afkomling af en bosniakisk adelsfamilj. Hans
fader, Basji Passvan Omar från Viddin, hade förlorat
lif och gods till följd af uppstudsighet mot den
turkiske pasjan i denna landsända. Sonen hade gjort
sig ryktbar såsom höfding för albanesiska röfvare,
men äfven utmärkt sig såsom friskareanförare i
Portens krig mot Ryssland och Österrike 1788–92,
och turkiska regeringen återställde derför en del
af hans arfgods. Men drifven af hämdlystnad och
äregirighet samlade han till sig en mängd löst
folk, som efter krigsåren huserade i Bulgarien,
tog tillbaka alla sin faders besittningar, satte
sig fast såsom herre i pasjalikatet Viddin och
tryggade sig snart vid en här på 80,000 man. Han
uppträdde nu eftertryckligt mot Selim III:s försök
att genom reformer konsolidera det osmanska väldet,
förde på tungan franska revolutionens slagord om
frihet och rätt samt förhöll sig vänskapligt mot de
grekiske hetäristerna, särskildt mot frihetsskalden
Rhigas. Sedan han 1797 lagt under sig hela Bulgarien,
sände Porten 1798 kapudan-pasja Hussein mot honom
med 100,000 soldater, men måste 1799 gifva efter och
utnämnde honom till pasja af tre hästsvansar. I det
1806 utbrytande nya rysk-turkiska kriget kom dock ej
den obändige stormannens biträde Turkiet till nytta,
ty han afled redan d. 5 Febr. 1807.

Passy [passi’], fordom förstad till Paris, på högra
stranden af Seine, mellan Paris och Boulogneskogen,
bildar sedan 1860 jämte Auteuil 16:de arrondissementet
i hufvudstaden. Inom detsamma ligga Trocadéro
samt den vackra parken La Muette med stadens stora
växthus. Dess höga och sunda läge har gjort, att en
mängd vackra villor anlagts derstädes.

Passy [passi’], Ludvig Anton Edmund, musiker, född
d. 4 Sept. 1789 af franska föräldrar, blef elev
af Eggert i Stockholm i komposition och af Field i
Petersburg i pianospel samt uppträdde med framgång
såsom virtuos och kompositör både i utlandet och i
Stockholm, der han (1817) kallade sig »pianist från
Petersburg». Han lefde sin mesta tid som musiklärare i
Stockholm och dog på sitt landställe vid Drottningholm
d. 16 Aug. 1870. P:s kompositioner bestå i
musikpjeserna Den nordiska qvinnan och Inbillning och
verklighet,
orkestersaker, kammarmusik, pianopjeser,
chörer, solosånger (Kolarflickan) m. m. Han blef
1840 ledamot af Musik. akad. Bland hans elever
nämnas V. Bauck, O. D. Winge och I. Hallström.
A. L.

Passy [passi’], Hippolyte Philibert, fransk statsman,
ekonomisk skriftställare, f. 1793, d. 1880,
var 1812–15 husarofficer, gaf sig derefter till
medarbetare i moderata oppositionstidningar och fick
1830 säte i deputeradekammaren. Han var finansminister
i hertigens af Bassano kortvariga ministèr (Nov. 1834)
och 22 Febr.–25 Aug. 1836 handelsminister i Thiers’,
slöt sig derefter till Molés mest
framskridna motståndare, misslyckades i Jan. 1839 med
att sjelf bilda ett kabinett, men upptog i Maj
s. å. i marskalk Soults såsom finansminister och blef
dess egentlige politiske chef. 1840 måste han träda
tillbaka för venstra centerns verklige ledare, Thiers,
satt från Dec. 1843 till Februarirevolutionen 1848 i
pärskammaren, var under Louis Napoléons presidentskap
ännu en gång finansminister (Dec. 1848–Okt. 1849) och
intog derefter en plats i Lagstiftande församlingen,
men försattes genom statskuppen d. 2 Dec. 1851
ur det offentliga lifvet. 1838 blef han medlem af
Académie des sciences politiques et morales. Hans
hufvudsakliga skrifter äro Des systèmes de culture
et de leur inftuence sur l’économie sociale
(1846)
och Des causes de l’inégalité des richesses (1849). –
En brorson till P., Frédéric P., f. 1822, sedan
1877 medlem af Académie des sciences politiques
et morales, har verkat såsom nationalekonomisk
föreläsare och författare (Leçons d’économie
politique,
1860–61), såsom en mycket nitisk
sekreterare hos »Ligue internationale de la paix»
samt i deputeradekammaren. En annan brorson till
P., Louis Charles Paulin P., f. 1830, har sedan
statshvälfningen 1870 deltagit i det politiska
lifvet dels i representationen, såsom medlem af högra
centern, dels i egenskap af understatssekreterare
i finansministeriet.

Pasta (Lat., deg). 1. Farmak., en af gummi, växtslem,
stärkelsehaltiga ämnen o. dyl., tillsammans med
en viss mängd socker och vatten beredd, mjuk eller
tämligen fast massa, i hvilken ofta vissa läkemedel
äro inmängda. Svenska farmakopén har numera blott
2 slag af pasta upptagna, nämligen P. Glycyrrhizae
(se Lakritspasta) och P. Cacao, chokoladkaka (se
Kakao), hvilka ibland nyttjas som bindemedel vid
beredning af t. ex. jernpiller eller andra ämnen
för medicinskt bruk. Förr var äfven »jungfruskinn»
(se d. o.) såsom pasta upptaget i Sv. farmakopén. Jfr
Marmelad. – 2. Deg, deglik massa, i hvilken man
plägar taga aftryck af mynt, medaljer, intaglier,
kaméer o. dyl. Som material nyttjar man gips, svafvel,
glasfluss, sigillvax. 1. O. T. S.

Pasta, Giuditta, italiensk sångerska, född Negri
af judisk familj 1798 nära Milano, der hon utbildades
i konservatoriet under Asioli. I början väckte hon
intet uppseende, och först efter förnyade studier
under Scappa lade hon 1822 grunden till sitt rykte
i Verona och Paris. Sedermera uppträdde hon med
utomordentlig framgång flerestädes i Europa, mest i
London och Paris, tills hon på 1840-talet drog sig
tillbaka till sin villa vid Comosjön, der hon dog
1865. Hennes stämma omfattade 2 1/2 oktav (g–d3),
och hennes föredrag beskrifves såsom hänförande
genom lidelse och uttrycksfullhet, ehuru tillika
något ojämnt och forceradt. Pacini skref för henne
sin »Niobe», Bellini »Somnambula» och »Norma».
A. L.

Pastaça (Pastassa), biflod från venster
till Amazonfloden, upprinner på Quitos Ander i
syd-arnerikanska republiken Ecuador, genomflyter
dennas provinser Leon, Tunguragua och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free