- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
859-860

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastej ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjukdomar, fann han, att ölets liksom vinets sjukdomar
bero på organiserade ferment, och han lärde, i sitt
arbete Études sur la bière (1876), att man för att
hindra dessa från att utöfva sin skadliga verkan
bör uppvärma det buteljerade ölet till 50 à 55°
C. Denna metod, som efter sin upphofsman fått namnet
pasteurisering, användes i stor skala både i Europa
och i Amerika.

Redan tidigt hade P. anat, att de minsta
lefvande varelserna, mikro-organismerna,
likartade med dem, som framkalla förruttnelse
och jäsningsprocesserna, äro af betydelse för
uppkomsten af infektionssjukdomar. Såsom icke
varande läkare tvekade han emellertid länge, innan
han beslöt sig för att inlåta sig på detta ämne,
oaktadt hans föregående studier redan ledt till så
vigtiga praktiska resultat som den af Lister införda
antiseptiska sårbehandlingen. Hans uppträdande
inom området för läran om sjukdomsorsakerna blef
emellertid, ehuru han då redan var 54 år gammal, af
genomgripande betydelse. Genom Rayers och Davaines
samt framförallt genom Kochs undersökningar hade
ådagalagts, att orsaken till mjeltbranden är att söka
i en bacill. Allas tvifvel voro emellertid ännu icke
häfda, ty man hade dittills aldrig på djuren inympat
uteslutande baciller eller deras sporer, utan endast
vätskor från mjeltbrandsjuka djur, hvilkas giftiga
verkan ju möjligen kunde bero på andra ämnen än
de deri befintliga mikroorganismerna. Alla dessa
invändningar vederlades genom P., som lärde att
renodla mikroorganismerna och bevisade, att äfven
under sådana omständigheter ifrågavarande bacill
verkligen framkallar sjukdomen. Dernäst studerade
P. en hos fjäderfä förekommande, mycket smittsam och
farlig sjukdom, hönskoleran, hvars orsak likaledes
befanns vara en mikro-organism. Men under dessa
studier fann han, att en renodling, som stått
någon längre tid, icke utöfvade samma verkan som
den färska, utan att försöksdjuren antingen alls
icke angrepos af sjukdomen eller ock endast lindrigt
insjuknade. Fortsatta iakttagelser lärde honom vidare,
att dessa djur dåmera icke voro mottagliga för det på
andra djur absolut dödligt verkande giftet. Han hade
således genom en lämplig behandling af sjukdomens
mikro-organism gjort den till en vaccin, som
skyddar mot sjukdomen. I anledning deraf återvände
P. till mjeltbrands-bacillen och lyckades genom en
för ändamålet afpassad procedur af densamma skapa en
vaccin mot denna sjukdom (1881). Dermed kan ett nytt
skede af medicinen anses hafva börjat.

Sedan dess har P. oafbrutet egnat sig åt
undersökningar öfver sjukdomarnas orsaker samt deras
förekommande och botande. Hans sista märkliga inlägg
är behandlingen af rabies (vattuskräck). Försök på
djur hade lärt honom, att äfven hos sådana djur,
som redan blifvit bitna af galna hundar eller ympade
med verksamt rabiesgift, sjukdomens utbrott kunde
förekommas genom metodiskt verkställda ympningar af
ryggmärgen från rabiessjuka djur, om nämligen denna
behandlats på ett särskildt
sätt. En olyckshändelse gaf honom anledning att
tillämpa sin metod på menniskan: den 6 Juli 1885
gjorde han sin första ympning på en nio års gosse,
som två dagar tidigare blifvit biten af en galen
hund. Framgången af behandlingen var fullständig. Och
nu strömmade till hans laboratorium från alla håll
och kanter sjuka, som bitits af galna hundar. Inom
kort kunde P. meddela en statistik, hvilken synes
ådagalägga, att hans metod verkligen håller
hvad han väntat sig af densamma. P:s storartade
vetenskapliga, för det praktiska lifvet så
betydelsefulla upptäckter hafva tillskyndat honom
en mängd belöningar och utmärkelser. Bland annat
voterade nationalförsamlingen åt honom 1873,
på P. Berts förslag, 12,000 fr. årligen, och från
alla civiliserade land hafva rikliga penningbidrag
samlats till upprättandet i Paris af ett särskildt
institut (»Institut Pasteur») för främjandet af P:s
studier öfver vattuskräckens orsak och bekämpande. En
klinik för tillämpning af P:s ympningsmetod mot
rabies öppnades 1886 i Petersburg. Jfr Löffler:
»Die geschichtliche entwicklung der lehre von den
bacterien» (1887) och »Pasteur: Histoire d’un savant
par un ignorant» (1883). R. T-dt.

Pasteurisering [-stör-]. Se Pasteur.

Pastiche [-sti’sj], Fr. (Ital. pasticcio, egentl.
pastej, af pasta, deg), målning, som utföres
af en konstnär i en viss annan konstnärs eller
konstriktnings manér, ofta i bedräglig afsigt;
ett tonverk, sammansatt genom musikstycken af flere
olika kompositörer.

Pastill (af Lat. pastillus, liten kaka), farmak.,
kallas en medikamentsform, som består af små,
fasta, cirkelformiga kakor med kullrig öfveryta och
platt underyta. Man bereder pastiller genom att med
tillhjelp af värme göra en mycket tjock lösning af
socker i vatten och i denna lösning inblanda något
aromatiskt eller annat smakligt ämne samt sedan droppa
denna lösning droppe för droppe från passande höjd
å en blank och kall stålplåt eller marmorskifva,
hvarigenom pastillerna erhålla den halfsferiska
formen. Namnet pastiller tillägges numera allmänt
äfven de beredningar, som i farmakopéerna kallas
trochisci (se Bröstkaka). O. T. S.

Pastillage. Se Pastellage.

Pasto, stad i staten Cauca i syd-amerikanska
republiken Columbia, ligger vid foten af den
4,264 m. höga vulkanen Pasto l. Galera på 2,544
m. höjd. Omkr. 10,000 innev., de fleste af indiansk
härkomst. Staden anlades 1539 af Lorenzo de Aldana.

Pastor, zool. Se Drossel-slägtet.

Pastor, Lat., herde; kyrkoherde (se d. o.); i dagligt
tal benämning på prestmän i allmänhet, företrädesvis
på dem, som tillhöra det lägre presterskapet. –
Pastor loci, kyrkoherden på platsen, inom pastoratet.

Pastoral (Ital. pastorale, af Lat. pastor, herde),
herdedikt (se Idyll); herdestycke, sångspel med stoff
ur herdelifvet, instrumentalstycke, som skildrar
idylliskt naturlif. – Pastoral-, som handlar om
herdelifvet eller det idylliska landtlifvet; landtlig;
som sammanhänger med en kyrkoherdes ämbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free