- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1053-1054

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peringskiöld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af elfenben, hård kautsjuk, metall eller trä,
s. k. plessimeter. Äfven den andra handens fingrar
kunna tjena som plessimeter, och slutligen finnas af
Wintrich m. fl. konstruerade perkussionshammare,
som kunna tjena i stället för det perkuterande
fingret. Man drager sina slutsatser ej blott från den
genom anslaget framkallade »perkussionstonen» eller
»perkussionsljudet», utan äfven från »resistensen»,
eller väfnadernas elasticitetsgrad. Jfr
Auskultation. – 2. Musikt. Se Harmonium. 1. F. B.

Perkussionscentrum, »medelpunkt för stöten», mek. Om
en stöt bibringas en fast kropp, som är upphängd på
en axel så, att den är rörlig kring denna, eger i
allmänhet en verkan rum äfven mot axeln. Men i vissa
fall kan denna verkan blifva noll, och den punkt,
i hvilken kraften då måste vara anbringad, benämnes
perkussionscentrum. Denna punkts afstånd från axeln
är lika stort med den reducerade pendellängden. Det
förutsättes härvid, att axeln icke går genom
kroppens tyngdpunkt. Perkussionscentrum innehålles
för öfrigt i planet genom tyngdpunkten och axeln.
G. R. D.

Perkussionsinstrument, musikt., slaginstrument (puka,
trumma, triangel, klockspel, tam-tam m. fl.).

Perkussionslås l. slaglås. Se Eldhandvapen.

Perkussionsmaskin, »stötmaskin», en inrättning för
åskådliggörandet af stötlagarna. Vanligen består
den af en horisontal rad elfenbenskulor, upphängda
på trådar, så att kulorna i jämnvigtsläget beröra
hvarandra. Om man t. ex. har sju kulor, a, b, c,
d, e, f
och g, samt upplyfter den första kulan, a,
och låter henne falla som en pendel mot b, kommer
kulan g att stiga, men de mellanvarande kulorna
förblifva i hvila. Upplyftas a och b tillsammans och
få de derefter nedfalla mot c, höjas f och g, under
det att c, d och e icke komma i rörelse, o. s. v.
G. R. D.

Perkussionsrör, artill. Se Brandrör.

Perkussionsverkan (projektilers). Se
Inträngningsförmåga.

Perl (halfkorpus), en boktryckarestil, hvars typer
innehålla i kägeln 2 1/2 qvartpetit och äro bland de
minsta brukliga (ex. Perl), stående mellan diamantstil
och nonpareille.

Perlaska, hvit, icke särskildt renad pottaska.

Perlbåtsnacka. Se Nautilus.

Perleberg, stad i preussiska regeringsområdet Potsdam
(Brandenburg), vid Elbes biflod Stepenitz samt
jernvägen mellan Wittenberge och Wittstock. 7,698
innev. (1885).

Perlemor (Fornsv. perlomodher, T. perlmutter,
Ital. madreperla), ett hårdt, silfverglänsande,
halft genomskinligt och i regnbågsfärger
skiftande (iriserande) ämne, som afsättes i ytterst
tunna lager inuti perlmusslan, så att det bildar
insidan af dennas skal. Perlemorn är alster af en
afsöndring från körtlar i kanterna af manteln. Den
öfvervägande beståndsdelen i perlemor är kolsyrad
kalk; derjämte ingå 2,5 proc. af ett organiskt ämne,
en hinnväfnad, som binder ihop de mineraliska
beståndsdelarna. Intet färgämne är inneslutet i
perlemorn, utan dennas irisering beror på ljusets
interferens, som framkallas deraf att lagren ligga
oregelbundet öfver hvarandra, med brutna, sågtandade
kanter (se fig). Färgen drager sig vanligen från
illustration placeholder

hvitt till grått, stundom till svart (grå- eller
grönsvart), och iriseringen visar solspektrums alla
färger. Perlemormusslor fiskas mest i Röda hafvet,
Persiska viken, vid Ceylon (klen sort), Sulu-öarna
(största sorten) och Japan, i Mejikanska viken
och i Kaliforniska viken. Skalen kunna uppnå en
storlek af ända till 30 cm. Perlemorn utgör en icke
obetydande handelsvara och nyttjas till en mängd
prydnadsting: knappar, knifskaft, dosor, solfjädrar,
portmonäer o. dyl., samt till möbelinläggning
(marketeri). Råvaran söndersågas under vatten med
fina sågar till form af skifvor, hvilka svarfvas,
slipas och poleras. Perlemor-arbetarna lida af det
fina, i ögon och lungor inträngande stoftet. – Man
har sökt eftergöra perlemorns utseende genom att
bestryka gelatin med perl-essence.

Perlessence [-essan’gs]. Se Perlor.

Perlfloden. Se Pearl river och Tsju-kiang.

Perlgryn, en sort korngryn, hvilka i särskilda
qvarnverk gjorts små, jämnstora, helrunda och
glättade.

Perlgräs. Se Lithospermum.

Perlhvitt. Se Blanc d’Espagne.

Perlhyacint. Se Muscari.

Perlhönsslägtet, Numida (äfven, men mindre lämpligt,
kalladt Meleagris), zool., hör till familjen
fasanartade foglar (Phasianidae) inom hönsfoglarnas
ordning (Gallinae) och foglarnas klass. Hufvudet
och halsens öfre del äro nakna. Hjessan bär en
hornartad hjelm eller en tofs, och underkäken är
ofta försedd med slör. Näbben är af måttlig storlek
och sammantryckt från sidorna, vingarna korta och
rundade, stjerten kort och till stor del täckt af de
mycket långa öfre täckfjädrarna, fötterna medelhöga,
utan sporrar, samt tårna korta. Färgteckningen
visar ljusare perlfläckar på mörk botten och
är, liksom hufvudets prydnader, lika hos båda
könen. Till detta slägte höra 10 i Afrika och på
Madagaskar lefvande arter. Redan under forntiden
voro perlhönsen kända och, t. ex. i Grekland, rätt
allmänna i tamt tillstånd. Men efter romarnas tid
synas de hafva försvunnit ur Europa eller åtminstone
föga beaktats, ty först från 14:de årh. hör man åter
talas om dem. Efter Amerikas upptäckande fördes de
allmännaste arterna öfver dit och funno der för sig
så gynsamma förhållanden, att de snart förvildades. I
sitt hemland förekomma perlhönsen i trakter med tät
och låg skog samt mellanliggande fria platser, ända
till 3,000 m. öfver hafvet. Sällan träffar man dessa
lättskrämda foglar i enstaka par, oftare deremot
i familjer, vanligast dock i skaror, bestående af
6–8 familjer, under en gammal tupps ledning. Till
sofplatser välja de höga träd och svårtillgängliga
klippor. Perlhönsen löpa ganska snabbt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free