- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1169-1170

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersburg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folkmängdssiffran upp till 150,000, och denna nära
fördubblades under Katarina II:s tid. Sedan början af
innevarande århundrade har folkmängden ständigt ökats
(364,000 år 1817, 468,000 år 1837, 491,000 år 1856
och 667,000 år 1869). De kejsare, som mest bidragit
till stadens nuvarande utseende, äro Alexander I,
hvilken sörjde för traktens torrläggning, förenade
alla öarna genom broar, anlade parker samt byggde
kyrkor och palats, samt Nikolaus I, som likaledes
utförde storartade byggnadsarbeten och lät anlägga den
första jernvägen till det inre Ryssland. – År 1868
hölls i P. en konferens emellan ombud från de olika
makterna, den vanligen s. k. Petersburg-konferensen,
med anledning af de af tysken Dreyse vidtagna
försöken med explosiva gevärskulor. I en deklaration
af d. 11 Dec. 1868 förenade sig makterna om att i
krig med hvarandra icke använda exploderande eller
med sprängande eller brännbara ämnen laddade kulor
af mindre än 400 grams vigt. Denna deklaration har
antagits af alla europeiska makter.

Petersburg (R. Sankt P.), guvernement i nordvestra
Ryssland mellan Ladoga och Peipus, motsvarar ungefär
den forna svenska prov. Ingermanland samt gränsar
i n. till Finland och guvern. Olonets, i ö. till
Novgorod, i s. till Pskov, i v. till Livland och
Estland. Areal 53,767 qvkm. (oberäknadt andelarna
af Ladoga och Peipus). Vid finska gränsen är landet
kuperadt, men för öfrigt slätt med undantag af
några höjder vid Krasnoje Selo, och består till
40 proc. (i slutet af 18:de årh. 70 proc.) af
kärr och skogsmarker. Hufvudfloder äro Neva, Luga
och Narova, som falla ut i Finska viken. Ladogas
tillflöden Volchov, Sjass och Svir, de båda
sistnämnda bildande en del af det kanalsystem, som
förenar Neva med Volga, äro vigtiga handelsvägar,
liksom ock Narova. Folkmängden (utom hufvudstadens)
uppgick 1882 till 635,780, deraf 82,7 proc. ryssar,
15 proc. finnar, 0,5 proc. ester och 1,8 proc. tyska
kolonister, som invandrat efter 1765. Tjugo proc. äro
protestanter; återstoden tillhör till större delen
grekiska kyrkan. Åkerbruket är föga utveckladt och
ger ringa afkastning, men industrien (tillverkning
af bomullsväfnader och siden, papper, maskiner och
andra jernarbeten) är ganska liflig, i synnerhet kring
Zarskoje Selo och Jamburg. Flere stora industriella
etablissement för arméns och flottans behof, särskildt
i Kronstadt, tillhöra staten.

Petersburg [piters-], stad i nord-amerikanska staten
Virginia, 37 km. s. om Richmond, vid Appomattox river,
som är farbar dit för stora fartyg från sitt utlopp
i James river. 21,656 innev. (1880). Staden ligger
vid en vigtig jernvägsknut, har tobaksfabriker,
bomullsväfverier och stor export af tobak, bomull,
mjöl och jordnötter. – Belägringen af P., »de
konfedererades sista citadell», från d. 19 Juni
1864 till d. 3 April 1865 genom Grant var en af
slutscenerna i det nord-amerikanska inbördeskriget.

Petersburg-konferensen. Se Petersburg, sp. 1169.

Petersen, Johann Wilhelm, tysk teolog och hos
efterverlden särskildt ihågkommen som
ifrig kiliast, f. i Osnabrück 1649, blef efter ett
skiftesrikt lif superintendent i Lüneburg 1688. Död
1727. P. var en from, men svärmisk man, som jämte
sin likasinnade hustru, Eleonore von Merlau, och
den bekanta Juliana v. Asseburg trodde sig undfå
särskilda gudomliga uppenbarelser. Hans högeligen
fantastiska lära om det tusenåriga riket bragte
honom i konflikt med de ortodoxe och medförde
hans afsättning 1692. Som privatman fortsatte
han träget sitt skriftställeri och förfäktade
bl. a. läran om »alltings återställelse».
G. R-l.

Petersen, Frederik Kristian, dansk filolog, född d. 9
Dec. 1786 nära Slagelse, tog teologisk examen 1811
samt blef filos. doktor 1814, professor i filologi
1818 och föreståndare för Regensen 1829. Död d. 20
Okt. 1859 som konferensråd. P. var 1829–42 redaktör af
»Maanedsskrift for litteratur» och dess fortsättning
»Tidsskrift for litteratur og kritik». Hans Almindelig
indledning til archæologiens studium
utkom 1825
och Haandbog i den græske litteraturs historie 1830.
E. Ebg.

Petersen, Niels Matthias, dansk språkforskare
och historiker, född i Sanderum vid Odense d. 24
Okt. 1791, blef student 1808 och var lärare vid
Brahe-Trolleborgs lärareseminarium 1815–26. År
1830 blef han registrator vid geheimearkivet och
utnämndes 1845 till professor i nordiska språk vid
universitetet. P. var en mycket flitig granskare
och produktiv författare, hvars språkliga och
historiska arbeten ega högt värde. I sina första
småskrifter i rättskrifningsfrågan slöt han sig
nära till sin vän Rasks system och sträfvade att
åvägabringa så stor enhet som möjligt mellan danskt
och svenskt skriftspråk. År 1826 utgaf han Dansk
orddannelseslære
och 1829–30 Det danske, norske og
svenske sprogs udvikling af stamsproget,
hvilket
arbete lade grunden till alla senare i samma ämne
(den ena afdelningen utkom 1837 i svensk öfvers.:
»Svenska språkets historia»). Härtill slöto sig tvänne
universitetsprogram, Modersmålet (1852) och Uddrag
af forelæsninger, vedkommende de nordiske sprog

(1861), båda skrifna med den största kärlek till
ämnet, men tillika utmärkta af sorg öfver modersmålets
vanrykt och oro för folkets framtid, hvarför han
också varmt talar för en nära sammanslutning mellan
Nordens folk och språk. Som historiker började P. med
en bearbetning af Deppings »Normannernes sötoge og
nedsættelse i Frankrig» (1830), hvarefter följde
hans andra stora arbete, Danmarks historie i hedenold
(3 bd, 1834–38; 2:dra uppl. 1854–55), utmärkt för
såväl lärdom som kritisk behandling. Fortsättningen:
Danmarks historie i middelalderen, blef aldrig
afslutad. Hit höra också Nordisk mythologi (1849;
2:dra uppl. 1862; öfvers. till svenska 1869), Haandbog
i den gammelnordiske geografi
(1:sta d. 1834), Bidrag
til en oldnordisk geographisk ordbog
(1837) samt
en rad förträffliga afhandlingar (De danskes tog
til Venden,
1836–39, m. fl.), hvilka återfinnas
i Samlede afhandlinger (4 bd, 1870–74). Derjämte
fortsatte han Rasks öfversättning af »Oldnordiske
sagaer» (bd 4–10, 1831–36) och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free