- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1541-1542

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polygoneæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nära lika hvarandra, att örat ej kan uppfatta
skilnaden); t. ex. (öppet) a-ljud kan uttalas
med mer eller mindre höjd tunga, med olika
käköppning och läppställning. Bland konsonanterna äro
t. ex. sche-ljuden polymorfa. Polymorfismen står
naturligtvis i ett visst förhållande till skärpan
hos hörselorganet. Lll.

Polyneikes (Lat. Polynices). Se Eteocles.

Polynesien (af Grek. polys, mången, och nesos,
ö). Se Oceanien.

Polynesier fattas dels, i vidsträcktare bemärkelse,
med inbegripande af mikronesier och melanesier, dels,
i inskränktare mening, med uteslutande af dessa. Jfr
Malajiska rasen, Malajisk-polynesiska språkstammen och
följ. art. – Den polynesiska rasen har utförligt
skildrats i »The Polynesian race» (3 dlr 1877–86)
af svensken Abr. Fornander (f. på Öland 1812, d. i
Honolulu d. 1 Nov. 1887), en tid skolinspektör,
sedermera ledamot af högsta domstolen på Havaii.

Polynesiska språk kallas alla de språk, som talas
på öarna i det egentliga Polynesien (med uteslutande
af Mikro- och Melanesien) fr. o. m. Nya Zeeland och
Tonga-öarna i v. t. o. m. Påskön i ö. De mest kända
af dessa äro maori på Nya Zeeland, Samoa-, Tonga-,
Tokelau-, Marquesas- och Havaii-öarnas språk samt
Tahitidialekten på Sällskapsöarna. Stående på den
lägsta utvecklingsgraden inom den malajisk-polynesiska
språkstammen, karakteriseras de polynesiska språken
morfologiskt af de grammatiska funktionernas
uttryckande genom lösa partiklar samt fonetiskt af
fattigdomen på konsonantljud – g, d, b, j, s (eller
h), l (eller r) saknas – och af de fem vokalernas (a,
e, i, o, u
) följande på hvarandra med sjelfständigt
uttal utan alla diftongljud, t. ex. Havaii hooiaioia,
»intygad», ua oia au, »det är jag». Dock är denna
vokalhopning icke ursprunglig, utan, såsom synes
af jämförelse med de malajiska språken, uppkommen
genom bortfall af konsonanter (såsom i portugisiskan i
förhållande till latinet och spanskan), t. ex. Tonga
ao, moln, Malaj. awan. Accenten ligger i regeln
på penultima, t. ex. Hav. lóhe, höra, lohéa,
höras. Vid ordbildningen spelar reduplikationen en
långt betydelsefullare rol än i våra språk. Så bildar
den vid verb icke blott freqventativa och intensiva
stammar, t. ex. Maori haere, gå, haerehaere,
promenera, kai, äta, kakai, äta glupskt, utan äfven
komitativa, t. ex. Tonga nofo, bo, nonofo, sammanbo
(med någon), horo, springa, hohoro, springa i
kapp. Vid adjektiv bildar den dels superlativ,
t. ex. Maori nui, stor, nunui, mycket stor,
dels (vid anslutning till föregående substantiv)
plural, t. ex. Maori ika pai, fisk god (= god fisk),
ika papai, goda fiskar. För öfrigt är adjektivet
fullkomligt oböjligt och står som biord efter och
som predikat före substantivet. Genus saknas, men
ändock finnes, märkligt nog, bestämd och obestämd
artikel. Plural uttryckes genom reduplikation,
t. ex. Samoa fulu, hårstrå, fulufulu, hår, eller genom
ord, som betyda »mängd», t. ex. Samoa nuu, stad, te
(artikel) ata nuu, städerna. Kasus uttryckes genom
förutgående partiklar och kunna
derför uppföras till lika stort antal som i altaiska
språk. Vid personliga pronomina finnas icke blott
dual och plural, utan äfven (vid 1:sta personen)
för bäggedera särskilda inklusiva och exklusiva
former, alltefter som den tilltalade inbegripes i
»vi» eller icke. Relativ saknas. Vid verbalstammen,
som är fullkomligt oföränderlig, uttryckas tempora
och modi genom föregående partiklar samt person och
numerus ej genom ändelser, utan blott genom föregående
eller efterföljande pronominala subjekt, t. ex. Tonga
alu, gå, oku ou alu, jag går, oku ke alu, du
går, naa ke alu, du gick, o. s. v. – Jfr Hale: »A
comparative grammar of the polynesian dialects»
och »Essay at a lexicon on the polyn. language»
(i »Unit. St. exploring expedition», Vol. VII,
1846), samt Grey: »Handbook of african, australian
and polynesian philology» (Kapstaden 1859).
H. A.

Polynices. Se Eteocles.

Polynja [palinja], R., vak, öppet ställe i isen;
benämning på det isfria haf, som enligt åtskilliga
geografers hypotes skulle finnas kring nordpolen.

Polynom (af Grek. polys, mången, och nomos, lag),
matem., ett algebraiskt uttryck, som består af flere
genom plus eller minus förenade termer. Stundom
använder man ordet i motsats endast till monom,
d. v. s. ett uttryck, som består af en enda term;
men ofta tages det i en inskränktare betydelse, i det
att från polynom afskiljas både binom (uttryck med
två termer) och någon gång äfven trinom (uttryck med
tre termer). Ett polynom af enklaste slag är uttrycket
a + b + c - d. Stundom bestå polynomens olika termer
af faktorer, som sjelfva äro polynom, t. ex.

1 + x(a + b + c) + x2(a + b),

stundom eger ett monorn till faktor ett polynom, t. ex. a(x + y
+ z + t). Då vid algebraiska räkningar polynom
förekomma, är det ofta af vigt att ordna dessas
termer med hänsyn till vissa bokstäfver, hvarigenom
öfverskådligheten befordras och behandlingen
underlättas. – Med polynomialteorem förstår
man stundom formeln för ett polynoms upphöjning
till en godtycklig potens. Formeln, som utgör en
generalisation af Newtons binomialteorem (se d. o.),
angafs redan af Leibniz, Moivre och Euler. Den
härleddes sedermera medelst en särskild metod och
undersöktes närmare inom den s. k. kombinatoriska
skolan (se d. o.) i Tyskland, men utan att
några för vetenskapen vigtiga resultat erhöllos.
G. E.

Polyonomi (Grek. polyonomia), mångnamnighet.

Polyparium kallas den fasta stommen eller skelettet
hos korallerna och några andra djurgrupper,
t. ex. graptoliterna. Hos de förra består det vanligen
af kalk, någon gång af horn, hos de senare af kitin.
B. L-n.

Polyper (Lat. polypus, Grek. polypas, »mångfot»,
af polys, mången, och pus, fot). – 1. Zool. Polypi,
Anthozoa,
koralldjur, bilda en särskild klass bland
Coelenterata (kavitetsdjuren), karakteriserad genom
närvaron af en matsmältningskanal (»magrör»),
försedd med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free