Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ptolemais ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalade voro hans på lefnadsvishet rika sentenser,
af hvilka också snart nog en samling föranstaltades,
som bibehöll sig såsom ett slags etisk lärobok långt
in i medeltiden, dock starkt uppblandad med tillsatser
från andra håll. R. Tdh.
Puccinia [pucksinia]. Se Uredineae.
Pucelle d’Orléans, la [pysä’l dårlea’ng], Fr.,
Orleanska jungfrun. Se Jeanne d’Arc.
Puchmajer, Antonin Jaroslav, tsjechisk författare,
f. 1769 i Moldautein i Böhmen, blef 1806 kyrkoherde
i Radnitz. Död i Prag 1820. Bland skalder, som
höra till den tsjechiska renaissancens första
skede, är P. otvifvelaktigt den förnämste och
den tongifvande. Med honom börjar en ny tid, med
förädlad smak. Hans första diktsamling utkom 1795
(Sebráni básni a zpevu, I); denna följdes efter hand
af fyra andra, den sista 1814. Samtiden jämförde
honom i öfverdrifven beundran med Horatius och
Lafontaine. P:s vittra skrifter utgåfvos samlade
1833 af Nejedlý under titeln Fialky (Violer). Han
riktade sitt modersmål med åtskilliga öfversättningar
(Montesquieu, Homeros o. a.). Som språklärd är
P. känd genom sin Lehrgebäude der russischen sprache
(1820), ett för sin tid ypperligt arbete, som ännu
har värde. Andra språkliga arbeten af honom äro
Grammatik und wörterbuch der zigeunersprache (1821)
och ett försök till slavisk pasigrafi, Pravopis
rusko-ceský (1805; ny uppl. 1851), hvarförutom han
redigerade 2:dra delen af Dobrowskys tysk-tsjechiska
ordbok. Lll.
Puchta, Georg Friedrich, tysk rättslärd, son af den
framstående juristen Wolfgang Heinrich P. (f. 1769,
d. 1845), född 1798 i Kadolzburg (i dåv. furstendömet
Ansbach), verkade först såsom e. o. professor i
Erlangen, sedan såsom ord. professor i München,
Marburg, Leipzig och slutligen i Berlin, der han 1842
blef Savignys efterträdare och dog 1846. P. är en af
de mest betydande representanterna för den riktning
inom rättsvetenskapen, hvilken, förberedd af G. Hugo,
bragt till sin höjdpunkt af F. C. v. Savigny
och vidare fullföljd af P., fått namnet »den
historiska skolan» – en riktning, som hufvudsakligen
karakteriseras deraf att den söker rättens grund
i det nationella rättsmedvetandet. P. utöfvade
en mycket omfattande författareverksamhet. Bland
hans arbeten förtjena särskildt att framhållas Das
gewohnheitsrecht (1828–37), Lehrbuch der Pandekten
(1838; många uppl.) och Cursus der Institutionen
(I–II, 1841–42; bd III, utg. af Rudorff, 1847;
många uppl.). I. L.
Puck (beslägt. med Isl. púki, ond ande, pocker), en
i åtskilliga forngermanska folkstammars naturmyter
förekommande skälmsk och kitslig tomte, som hos
angelsachserna äfven fick namnet Robin goodfellow
(»Nisse god dräng»; se Nisse) och tillgodogjordes
poetiskt af Shakspeare i »Midsummer night’s dream».
Puckel, vinklig krökning af ryggraden. Se
Ryggradskrökningar.
Puckelhvalslägtet, Megaptera, zool., hör till familjen
fenhvalar (Baloenopteridae) inom bardhvalarnas
underordning (Mystacoceti) och hvaldjurens ordning
(Cete) af däggdjurens klass.
Kroppen är tjock och undersätsig, med långa,
i kanterna (i synnerhet den främre) ojämna
bröstfenor och ryggfenan belägen längre fram än
analöppningen. Skallen innehålles mellan 3 och
4 gånger i skelettets hela längd; underkäkens
kronutskott är lågt, men tydligt. Halskotorna, som
vanligen äro fria, hafva höga öfre bågar. Ryggkotorna
äro 52–53, refbenen breda, skulderbladet bredt,
utan korpnäbb och skulderhög samt bröstfenornas
båda mellersta fingrar dubbelt längre än de andra och
försedda med 7–9 leder. Af detta slägte äro 7–8 arter
från alla haf kända; en af dem tillhör vår fauna,
nämligen puckelhvalen, hvalfångarnas »humpback»,
M. boops, som blir 16–18 m. lång. Ryggfenan är
hos äldre individer låg och knölformig, och
bröstfenornas längd innehålles mellan 3 och 4
gånger i kroppslängden. Färgen är ofvan svart,
under svart, med hvita fläckar; bröstfenorna äro
omvexlande hvita och svarta, stjertfenan svart, med
hvita fläckar, och barderna gråsvarta, med bruna
borst. Puckelhvalen är hemma i Norra Ishafvet och
Atlantiska hafvets norra del, men mera vestligt,
vandrar mot vintern söder ut samt förekommer derför,
ehuru sällan, under den kallare delen af året vid
kusterna af de land, som gränsa till Nordsjön och
Östersjön. Vid Grönlands kuster är den ganska talrik
under sommaren. Födan utgöres af små fiskar och lägre
kräftdjur. Ehuru det värde, som en fångad puckelhval
har, icke är litet, står det likväl långt efter
vinsten af en grönlandshval eller en kaskelot, enär
puckelhvalens späck lemnar betydligt mindre tran,
än man på grund af dess massa kunde förmoda.
C. R. S.
Puckeloxen. Se Zebun.
Pud, rysk handelsvigt = 1/10 ryskt skeppund = 40
ryska skålpund = 16,38 kg.
Pudasjärvi, socken vid Ijo elfs öfre lopp, Uleåborgs
län, Finland, lyder under Kemi domsaga och Uleå härad
samt utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Kuopio stift, Uleåborgs kontrakt. Tillsammans med
Taivalkoski från församlingen 1879 afskilda pastorat
omfattade P. socken en areal af 11,852 qvkm., med
en befolkning, finsktalande, af 9,989 pers. (1885),
deraf Taivalkoski pastorat hade 2,608 pers. A. G. F.
Pudding (Eng.; beslägt. med D. pude, Sv. puta,
kudde), en maträtt, som får särskildt namn efter
huvudbeståndsdelen (ris, kött eller fisk o. s. v.) och
till ingredienser i öfrigt har mjöl, ägg, smör,
mjölk och kryddor samt gräddas i en rundad form. Jfr
Plumpudding.
Puddling (Eng. puddling), metallurg., kallas den af
engelsmannen Henry Cort uppfunna och 1784 patenterade
metoden att färska jern med användande af fossilt
bränsle, genom hvilken metod den engelska och derefter
andra stenkolsproducerande lands jernindustri kunnat
göra de storartade framsteg, som vårt århundrade
fått bevittna. Puddelmetoden skiljer sig i första
rummet från de äldre härdfärskningsmetoderna (jfr
Färskning, Härdsmide och Jern, sp. 1133) derigenom att
bränslet ej såsom i dessa kommer i direkt beröring
med jernet. Puddlingsprocessen försiggår i en
flammugn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
