Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reglemente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prisfond samt Medicinska föreningen i Stockholm 10,000 kr.
R. dog i Caldas d. 12 Sept. 1884. »I umgänget sluten
och tyst, hade R:s personlighet intet för mängden
tilltalande, och de egenheter i lynne och uppförande
han redan från barndomen och ungdomen medförde, och
hvilka framträdde ännu skarpare under inflytandet af
det mångåriga ensliga lif han förde på en ort, der
så föga tillfälle till umgänge erbjöd sig, gjorde
honom i vissa hänseenden till hvad man kallar ett
original. Om sitt yttre vårdade han sig föga och
fäste intet afseende vid det, som af denna anledning
yttrades om honom.» »En landsman, nära förtrogen
med R., har träffande liknat honom vid en cactus:
öfverflödande på näringssaft och praktfulla blommor,
men med egendomliga bizarra former och rik på –
taggar.» – Bland de utmärkelser, som kommo R. till
del, må nämnas, att han kallades till hedersledamot
af Vetenskapssocieteten i Upsala (1865), Svenska
läkaresällskapet (s. å.), Upsala läkareförening
(1871) och Göteborgs vet. och vitt. samh. (1878),
invaldes 1870 i Vetenskapsakademien och kreerades
1877 till filos. hedersdoktor vid Upsala universitets
jubelfest. Den 6 Mars 1885 firade nämnda univ. en
fest till hans minne, hvarvid den af rektor utfärdade
inbjudningsskriften var en filosofisk afhandling
»Om fosterlandskärleken». – Jfr uppsatser af
P. Hedenius (i »Upsala läkaref. förh.». bd
20) och C. Santesson (i »Hygiea», 1885).
R. T-dt.
1. Regnér, Lars, astronom, universitetslärare, född
d. 11 Nov. 1746 i Fifvelstads socken i Östergötland,
blef filos. magister i Upsala 1776 och befordrades
derstädes till docent i fysik 1780. adjunkt i
samma ämne 1785, e. o. professor i astronomi 1796,
astronomie observator 1798 och ordin. professor
i astronomi 1799. Död i Upsala d. 7 Okt. 1810. –
Till ledning vid universitetsstudierna utgaf R. en
Inledning til naturläran, hvilken enligt hans plan
skulle omfatta både mekanik, fysik, meteorologi
och astronomi samt äfven läran »om lefvande och
organiserade kroppar». Af detta enligt planen
omfångsrika arbete utkommo dock ej mer än två
delar (1785, 1797), af hvilka den förra behandlar
den allmänna mekaniken, den andra astronomien. I
vissa punkter innehåller R:s arbete mer än ett
blott kompendium. Så diskuterar han t. ex. i
slutet af 2:dra delen tämligen utförligt frågan om
verldssystemets stabilitet och söker vederlägga
de skäl, som mot antagande af denna stabilitet
anförts af Melanderhjelm. För öfrigt utgaf R. inemot
ett trettiotal akademiska disputationer, nästan
alla behandlande speciella astronomiska frågor,
samt författade några kortare uppsatser införda
i Zachs »Monatliche Correspondenz» och »Berliner
astronornischcs Jahrbuch». En disputation af
honom rörande solens parallax (1807) föranledde
en skarp kritik af J. Svanberg i en 1808 på latin
utgifven broschyr, hvilken af R. besvarades i samma
ton med på svenska skrifna Anmärkningar . . . til
Kongl. Vettenskaps Academiens i Stockholm bedömande
öfverlåtne (1808). Samtidigt med denna skriftvexling
fördes mellan de båda
antagonisterna äfven en tidningspolemik (i
»Stockholms-Posten») rörande samma fråga.
G. E.
2. Regnér, Gustaf, kritiker, vitter
öfversättare, den föregåendes broder, föddes i
Fifvelstads socken, Östergötland, d. 11 Okt. 1748,
inskrefs som student i Upsala 1767, der han
var medlem af det vittra samfundet Apollini Sacra
och blef 1774 e. o. kanslist i Kanslikollegium,
i hvars Utrikesexpedition han slutligen, 1809, blef
expeditionssekreterare. R. var sedan 1776 led. af
Vet. och vitterh. samhället i Göteborg och sedan 1805
af Vitt. hist. o. ant. akad. Han afled i Stockholm
d. 22 Mars 1819. – Ehuru ej mindre än nio belöningar
tilldelades R. för vittra täflingsskrifter, bland
dem två gånger Svenska akademiens stora pris,
är R. mindre märklig såsom originalskald. Deremot
förtjenar han ihågkommas såsom en af de förste, hvilka
egnade sig åt den vittra granskningen i Sverige,
i det han utgaf Tankar om svenska theatern
(1780) samt den mycket ansedda och rikhaltiga
tidskriften »Svenska parnassen» (1784–86), men
i synnerhet såsom banbrytare på den svenska
metrikens och den högre öfversättarekonstens område.
Hans Försök til metriske öfversättningar från
forntidens skalder (1801) föregås af en afhandling,
i hvilken han sökt utreda svenskans metriska
förhållanden. Sjelfva tolkningarna äro trogna och
ganska talangfulla, fast de i metrisk fulltonighet
och värdighet ej kunna täfla med Adlerbeths.
För dessa öfversättningar tillerkände Sv.
akad. honom enhälligt Lundbladska priset (1802).
I sina Vitterhetsnöjen (2 del., 1814, 17) omarbetade
han delvis dessa öfversättningar, ehuru ej
alldeles lyckligt. – Mest känd torde R. hafva blifvit
genom Första begreppen af de nödigaste vetenskaperne
(1780; I0:de uppl., omred, af P. O. Bäckström, 1839),
de s. k. »Regnérs begrepp». »Knappast har väl någon
lärobok blifvit så allmänt och så länge begagnad
som denna.» Han utgaf äfven åtskilliga andra
skrifter, biografier, början till en fransk-svensk
ordbok m. m. samt var från 1784 till sin död
redaktör af »Stockholms Post Tidningar» och
»Inrikes Tidningar». -rn.
3. Regnér, Adolf, tidningsutgifvare, öfversättare,
den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 3 Dec.
1786, blef student i Upsala 1800 och ingick
på ämbetsmannabanan, der han 1815 utnämndes till
protokollssekreterare i konungens kansli. Redan
som yngling fick R. författa uppsatser för de
då af fadern redigerade »Stockholms Post Tidningar»
och »Inrikes Tidningar». Snart uppträdde han med
sjelfständiga tidningsföretag, såsom »Allmänna
opinionens organ» (1810) och »Allmän politisk
journal» (1811). En artikel i den senare, om
möjligheten af Finlands återförening med Sverige,
ådrog honom 11 månaders fästning. Ett nytt
tryckfrihetsåtal drabbade honom till följd af en
notis i »Sofrosyne» (1815–16), en i öfrigt oskyldig
modejournal. Han utgaf samtidigt »Tiden»
(1815) och »Tidens ande» (1816) samt
sedermera »Lycurgus» (1822) och den, som det påstods,
af höga vederbörande understödda »Argus IV»
(1823–30), riktad mot Johanssons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
