- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
851-852

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regress ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken med förkärlek omtalades i Rom och utgjorde ett
omtyckt ämne för prosaiska och poetiska skildringar,
anses dock numera föga trovärdig. En annan berättelse
att R:s familj af någon anledning utkräft en grym
hämd på två förnäma kartagiska fångar anses af somliga
hafva gifvit upphof till den förra. R. Tdh.

Regum (Lat., genit. plur. af rex, konung). Se
Konungaböckerna.

Rehabeam (Hebr., »folkutvidgaren»), Juda rikes förste
konung, son af Salomo och den ammonitiska prinsessan
Naama, uppsteg vid 41 års ålder på tronen och regerade
i 17 år, enligt det vanliga antagandet sammanfallande
med åren 975–957 f. Kr. Det missnöje bland folket,
som redan under Salomos sista regeringsår uppkommit,
bröt ut i full låga genom den hårdhet K. straxt
vid tillträdet till regeringen visade. De missnöjde
slöto sig till Jerobeam (se denne), och så skedde
»de tio stammarnas» affall från Davids ätt. Endast
Juda och Benjamins stammar (»riket Juda») höllo sig
troget till R. Ständiga strider med de affallna
stammarna (»riket Israel») oroade hans regering,
och det var troligen genom Israels tillskyndelse,
som den egyptiske konungen Sisak inföll i Juda rike,
anställde förödande härjningar samt t. o. m. eröfrade
Jerusalem och bortförde templets och det kungliga
palatsets skatter såsom byte, ett krigståg, hvarom
en bildlig framställning i Karnak i Egypten än
i dag vittnar. Under R:s sista regeringsår hade
riket jämförelsevis lugn, men det blef allt svagare
och svagare genom en tilltagande afgudadyrkan och
konungens eget dådlösa haremslif. Jfr 1 Kon. 12 ff.,
2 Krön. 10 ff. samt Josephus’ »Antiquitates» 8,
3 ff. J. P.

Rehabilitera (af Lat. re, åter, och habilitas,
lämplighet), jur., återgifva någon hans förra
värdighet, rättighet eller ställning. Särskildt
begagnar man detta ord för att beteckna ett
återställande i sådana medborgerliga rättigheter,
som förverkas genom nesliga förbrytelser. Vissa
lagar inrymma en för sådant brott dömd person en mer
eller mindre bestämd rätt att på grund af en längre
tids oklanderlig vandel erhålla rehabilitation
i denna mening. Så en dansk lag af 1868 och en
norsk af 1883, båda bildade efter mönstret af
en fransk lag af 1852. För den svenska rätten är
ett sådant rehabilitationsinstitut okändt. Den
minskning i medborgerliga rättigheter, hvarom nu
är fråga, ådömes der under benämningen »förlust af
medborgerligt förtroende» antingen för alltid eller
för viss tid, och den sålunda dömde kan i förra
fallet alls ej, i senare fallet icke före utgången
af den i domen bestämda tiden återfå »medborgerligt
förtroende» annorledes än genom att benådas i vanlig
ordning. Undantagsvis finnes det dock stadgadt, att,
om en konkursgäldenär, hvilken för oredlighet emot
sina borgenärer förskyllt straffarbete och förlust af
medborgerligt förtroende, styrker inför rätten, att
borgenärerna i konkursen blifvit till fullo förnöjda,
skall han förklaras fri från allt vidare ansvar
och påföljd. – Rehabilitation, återinsättning i,
återfående af förlorad värdighet, rättighet eller
ställning. J. H-r.

Rehausen, Gotthard Maurits von, friherre, diplomat,
född d. 29 Sept. 1762, ble 1782 löjtnant vid
lifgardet och avancerade i armén slutligen (1812)
till öfverste. Sina krafter egnade han nästan utan
afbrott åt den diplomatiska banan. 1789 blef han
legationssekreterare i Haag och kom 1795 i samma
egenskap till Lissabon, der han 1797 utnämndes till
chargé d’affaires och 1801 till minister. 1805–07
och sedermera från 1812 till sin död var han envoyé
i London, der han med skicklighet ledde de vigtiga
underhandlingarna mellan Sverige och England åren 1812
och 1813. 1814 fick han friherrebref. R. dog d. 8
Dec. 1822 i Stockholm. Han lät 1818 resa monumentet
på Engelbrektsholmen. – Hans son Johan Gotthard,
född d. 8 Juni 1802 i Lissabon, blef 1847 minister
i London och dog der d. 2 Mars 1854.

Rehbinder, svenska och finska adliga ätter, som
äro grenar af en ursprungligen westfalisk, sedermera
(redan på 1200-talet) i Östersjöprovinserna bosatt
ätt och härstamma från Henrik R. (f. i Livland 1604,
vapenpage hos Gustaf II Adolf, 1673 generalmajor af
kavalleriet, d. i Stockholm 1680). Denne blef 1668
naturaliserad svensk adelsman och 1680 friherre. 1818
immatrikulerades ätten på finska riddarhuset. En
medlem af densamma, Robert Henrik (se R. 3), blef
1826 grefve, men tog såsom sådan ej introduktion.

1. Rehbinder, Bernhard Otto, friherre, krigare,
Henriks sonson, f ödd i Reval d. 21 Nov. 1662,
ingick vid lifgardet 1680, men sökte 1685 lyckan i
främmande land, der dock hans öden äro delvis höljda
i dunkel. 1706 kommenderade han i
sardinska armén i fältslaget vid Turin, 1713 utnämndes
han till sardinsk generallöjtnant, blef sedermera
guvernör i Pinerolo och stormarskalk öfver sardinska
krigsmakten samt riddare af Annunciataorden.
Död d. 12 Nov. 1742 i Turin.

2. Rehbinder, Johan Adam, friherre, biografisk
och genealogisk samlare, den föregåendes kusins
son, född i Gottröra församling i Upland d.
29 Juni 1733, blef 1745 student i Upsala, inträdde
1756 i Civilexpeditionen af konungens kansli,
der han 1773 befordrades till registrator,
fick 1777 fullmakt som sekreterare i kansliet
och 1783 lagmans titel. Död i Stockholm d.
28 Jan. 1809. Bevis på R:s samlarenit äro,
utom åtskilliga i Riksarkivet befintliga arbeten
i handskrift (bl. a. genealogiska uppgifter rörande
slägten Rehbinder), de af trycket utgifna Matrikel
öfver Svea rikes ridderskap och adel ifrån
1755 till närvarande tid
(1781; med fortsättningar
1782 och 1794), Biographisk, historisk och
genealogisk beskrifning öfver svenske
landtmarskalkar
(1784) och Biographisk, historisk och
genealogisk beskrifning öfver svenske riks-canzlerer,
riks-canzli-råd, hof- och justitice-canzlerer; jemte
en bifogad kårt canzli-historia
(1786).

3. Rehbinder, Robert Henrik, grefve, finsk
statsman, föddes på Viksbergs säteri i Pemar
socken d. 15 Juli 1777, blef 1791 student i Åbo,
der H. G. Porthan öfvervakade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free