Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfrihet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels k. förordn. d. 23 Okt. 1860 angående ändring i
gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder
till eller utsprider villfarande lära, dels den samma
dag gifna k. förordn. om främmande trosbekännare och
deras religionsöfning. Genom den förra förordningen
upphäfves straff för den, som lemnar lutherska
kyrkan och öfvergår till främmande trossamfund,
äfvensom för den, som utsprider främmande troslära
annorledes än genom offentligt förkunnande eller till
annans förledande; och i den senare förordningen blef
uttryckligen förklaradt, att, med vissa i grundlag
och i samma förordning innehållna undantag, ej från
skiljaktighet i kristen trosbekännelse härledes
någon skilnad i svenska medborgares rättigheter
eller skyldigheter. Likaledes utvidgades rättigheten
för medlemmar af de i Sverige befintliga och der
tolererade kristna trossamfund att efter utverkadt
tillstånd af K. M:t bilda församlingar med rätt till
offentlig gudstjenst och offentliga andaktsöfningar,
dock endast inom församlingens kyrka, bönehus eller
kyrkogård. De inskränkningar, som ifrågavarande
k. förordn. innehöll, voro förbud för främmande
trosbekännare eller den, som anmält sig till utträde
ur svenska kyrkan, att i annat fall, än grundlagens
stadgande om utöfning af riksdagsmannarätt dertill
föranleder, deltaga i behandling eller afgörande
af frågor, som röra kyrkan eller den offentliga
undervisningen. Ämbetsman, som anmält sig till utträde
ur svenska kyrkan, skall skiljas från sin tjenst,
der ej tjensten är af beskaffenhet att han, utan
afseende å sin trosbekännelse, kunnat till densamma
utnämnas, samt konungen eller den myndighet, som
eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att
honom dervid bibehålla. Jämte det likställighet i
rättigheter och skyldigheter tillerkändes främmande
kristna trosbekännare, förklarades, att då bekännare
af sådan främmande lära, som ej tillstädjer honom att
aflägga i lag föreskrifven ed, och ed erfordras,
konungen förordnar huru förfaras bör. I 1864 års
strafflag borttogos förut i allmän lag bestämda
straff för åsidosättande af kyrkliga lagbud, och
äro såsom förbrytelser i strafflagen ej upptagna
andra än hädelse, gäckeri och religionsöfnings
störande. Äfven svenska medborgare af mosaiska
trosbekännelsen fingo sin ställning förbättrad (se
Judar, sp. 1400). Tros- och bekännelsefriheten var
således en verklighet. Dock funnos ännu qvar vissa
inskränkande band och vilkor för religionsfrihetens
utöfning, hvilkas borttagande fordrades. Till följd
deraf fortsattes lagstiftningen på den nu inslagna
vägen. De utgifna lagarna utbyttes mot nya, och äfven
andra lagändringar vidtogos. – Genom k. förordn.
d. 11 Dec. 1868 utvidgades rättigheten att hålla
sammankomster för gemensamma andaktsöfningar,
och i förordn. d. 16 Nov. 1869 borttogs straff för
offentligt förkunnande af villfarande lära, så att
straff för främmande trosbekännelses utbredande
inskränktes till de fall, då någon gör sig skyldig
till proselytmakeri. Vid 1870 års riksdag antogs en
grundlagsändring, hvarigenom, med undantag i afseende
å statsrådets ledamöter, hvilka
skola liksom konungen bekänna den lutherska läran,
bekännare af annan kristen troslära, äfvensom af den
mosaiska, kunna utnämnas till alla andra ämbeten än
dem, som äro presterliga, eller med hvilka är förenadt
åliggande att meddela undervisning i kristendom eller
teologisk vetenskap; dock att ingen domare eller
innehafvare af annan tjenst deltager i handläggning
eller afgörande af fråga, som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordringar inom den
svenska kyrkan. Likaså blef i 1866 års R. O. med den
ändring, som deri skedde 1870, borttagen föreskriften
om viss trosbekännelse såsom vilkor för rätt att
välja och väljas till riksdagsman. Genom k. förordn.
d. 31 Okt. 1873, som åtföljdes af en särskild lag,
hvilken bestämde denna dissenterlags karakter
af lag, hörande under allmän civillag, utvidgades
religionsfriheten och fullständigades bestämmelserna
härom i öfverensstämmelse med de grundsatser, som
gälla i de protestantiska landen. Den enskildes
tros- och samvetsfrihet med dertill hörande
rätt att öppet uttala sina religiösa åsigter,
när det sker på ett sätt, som icke faller under
yttrandefrihetens missbruk, är i hela sin utsträckning
erkänd. Bekännelsefriheten likaså. Hvar och en, som så
önskar, eger att, med bibehållande af medborgerliga
och politiska rättigheter och skyldigheter, med
undantag af hvad rör befordran till statsråd och
till tjenst, med hvilken religionsundervisning är
förenad, tillhöra främmande kristet trossamfund,
äfvensom att öfvergå från ett trossamfund till ett
annat, utan att underkastas annan påföljd, än den att,
derest ämbetsman utträder ur statskyrkan, rättigheten
att bibehållas i tjenst efter ombyte af religion
särskildt pröfvas. Med denna frihet är förenad
rätt till civiläktenskap för den, hvars troslära så
bjuder, likasom ock i afseende på edgång dispens kan
vinnas. Rättighet för medlem af främmande tillåtet
trossamfund att meddela undervisning i religion till
liktänkande och att uppfostra barnen i den troslära
föräldrarna omfatta, ingår äfven i samma frihet,
slutligen rätt att bilda samfund med behörighet till
offentlig religionsöfning, såvida konungen finner
skäl att, efter erhållen uppgift om trosbekännelse och
församlingsordning, dertill lemna bifall, dock må icke
munk- och nunnekloster bildas. Mosaiska trosbekännare
äro i alla delar likställda med främmande kristna
trosbekännare. Som svenska staten står på kristen
grundval, tillstädjer den icke utöfningen af någon
hednisk religion, ej häller anses någon hafva utträdt
ur svenska kyrkan, som anmält sig vilja öfvergå
till hedniskt religionssamfund. Den, som omfattat en
sådan religionsåsigt, likasom den, som förklarat sig
icke vilja bekänna sig till något religionssamfund
och derför vill upphöra att vara medlem af svenska
kyrkan, tillhör kategorien af dem, som anmält sig till
utträde ur svenska kyrkan. Han är i afseende på sin
samvetsfrihet och privata religionsöfning skyddad,
derest han icke af sin religiösa åsigt låter förleda
sig till handlingar, som strida mot den borgerliga
lagen. Med hänsyn till den omsorg om medborgerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
