Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett år, måste vid hvarje lagtima riksdag hans mandat
förnyas, men, innan valet eger rum, har Lagutskottet
att efter verkställd granskning afgifva sitt
utlåtande öfver hans berättelse. De åligganden, som
tillkomma justitieombudsmannen, äro närmare bestämda
i den för honom utfärdade instruktionen. Oaktadt
grundlagen bestämmer, att denna skall utfärdas
af riksdagen, har hon, egendomligt nog, blifvit
af konungen stadfäst och utfärdats i hans namn
(jfr nu gällande instr. af d. 1 Mars 1830). Detta
beror derpå att konungen eger tillse, att de i
den af riksdagen utfärdade instruktionen influtna
bestämmelserna om konungens ämbetsmäns åligganden
icke innehålla något utöfver hvad Regeringsformen
medgifver. Den åklagareverksamhet, som tillkommer
justitieombudsmannen, är noga begränsad till endast
beifran af tjenstefel, utom i de få fall då riksdagens
öfverläggningsrätt blifvit kränkt och riksdagen
derför beslutit åtal. Han eger ej gifva några
föreskrifter eller hålla någon undersökning inom
ämbetsverk, der missförhållande synes ega rum, utan
att någon bestämd ämbetsåtgärd kan göras till föremål
för åtal. Likasom justitiekanslern (se denne) har han
skyldighet att utöfva tillsyn öfver fängelserna, så
att ej någon olagligt hålles häktad. Såsom riksdagens
ombud har justitieombudsmannen äfven att anmäla de
lagförklaringar, som sedan sist förflutna riksdag
blifvit gifna af Högsta domstolen, likasom han har att
i sin berättelse meddela hvad afseende hos konungen
af riksdagen gjorda hemställningar vunnit. – Till
sitt biträde har justitieombudsmannen en expedition,
bestående af en sekreterare och en kanslist.
Justitieombudsmansinstitutionen har sitt ursprung
i den i Karl XII:s kanslistadga omförmälde Högste
ombudsmannens ämbete och det ur detta utvecklade
justitiekanslersämbetet. Det ålåg denne ämbetsman
under Frihetstidens statsskick att jämte befattningen
såsom konungens ämbetsman till riksdagen inkomma med
utförlig berättelse om huru lag och förordningar
efterlefdes. Med hänsyn till sistnämnda stadgande
tillsattes han under frihetstidens tre senaste
riksdagar af riksdagen. Den onaturliga ställning,
hvari han såsom på en gång konungens och riksdagens
organ befann sig, upphörde i och med 1772 års
statshvälfning. Då upplöstes all förbindelse med
riksdagen och ålades honom att inkomma till K. M:t med
berättelse om rättskipningen. Inseende vigten deraf
att noggrann kontroll öfver lagarnas efterlefnad
utöfvades å folkets vägnar, men med öppen blick
för vådorna deraf att denna kontroll, genom att
förläggas omedelbart hos riksdagen, lätt kunde,
likasom under Frihetstiden, missbrukas på ett
sätt, som gjorde intrång i den lagbundna styrelsen,
förvaltningen och rättskipningen, ansågo sig 1809 års
grundlagsstiftare kunna vinna målet derigenom att med
undantag af de i grundlagen uttryckligen uppgifna fall
en särskild, af nationalrepresentationen förordnad
väktare öfvertoge dess kontroll öfver det sätt,
hvarpå lagarna tillämpades. H. L. R.
Riksdagens revisorer, i dagljgt tal vanligen benämnda
statsrevisorer. Å hvarje lagtima riksdag förordnas
(R. O. §§ 72, 73) för
hvart år revisorer till ett antal af 12 (jämte
6 suppleanter), hvilka till halfva antalet utses
af hvardera kammaren att enligt Regeringsformen,
och särskild instruktion granska statsverkets,
Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning. Hvarje revision omfattar
ett års afslutade räkenskaper, numera det före
revisorernas sammanträde sistförflutna kalenderårets
räkenskaper, såväl för statsverket som för banken
och Riksgäldskontoret De båda sistnämnda verkens
fullmäktiges förvaltningsåtgärder efter utgången
af den tid, som sist församlade revisorers eller
utskotts granskning omfattat, utgöra äfven föremål
för granskning. Revisionen tager årligen sin början å
den dag, som i instruktionen säges, näml. d. 1 Okt.,
och skall inom två månaders tid vara fullbordad. Spår
till en dylik revision finnes under Karl XII, som
1700 medgaf att några vissa ständernas deputerade,
d. v. s. af de tre stånd, som granskat banken,
måtte hvart fjerde år komma i banken tillsammans
och der erhålla redo och räkenskap för dess
förvaltning. Frihetstidens statsskick förlänade
riksdagen en fullständig granskningsrätt i allt hvad
till statens finanser hörde. Denna rätt upphörde
med detta statsskick. Granskningen af bankoverket
genom revisorer bibehölls under Gustaf III. Sedan
Riksgäldskontoret blifvit såsom ständernas kontor
år 1789 återupprättadt, förordnades, att särskilda
revisioner skulle hållas hvart tredje år och fortvara
i 2 månader. Alla fyra stånden deltogo i dessa
revisioner. Sedan bondeståndet vid 1800 års riksdag
fått fullmäktige i banken, blefvo revisorerna öfver
banko- och riksgäldsverken gemensamma och tiden
bestämd till 3 månader. Vid sistnämnda riksdag,
då ständerna åtogo sig en förmögenhetsskatt,
tillät K. Mit derjämte, att fullmäktige i dessa
verk hvarje år i Mars månad skulle få se föregående
års riksbokslut. I sammanhang med den i 1809 års
Regeringsform åt riksdagen tillerkända rätt i afseende
på statsregleringen utsträcktes riksdagens revisorers
granskningsrätt jämväl till statsverket. Den revision,
som sålunda stadgades genom 1810 års R. O. § 68,
är bibehållen i ofvan anförda § 72 af 1866 års
R. O. med de ändrade bestämmelserna i afseende på
tiden för revisionerna, som ändrade förhållanden
kräfva. Revisorernas rättigheter och åligganden samt
den ansvarsskyldighet, som åligger dem, äro bestämda
i grundlag och i instruktion, som enligt R. F. §
111 riksdagen allena eger utfärda. Revisorerna kunna
ej till redo och ansvar ställas utan efter riksdagens
beslut. Med afseende på revisorernas förhållande till
de verk, hvilka äro underkastade deras granskning, och
dessa verks sinsemellan olika uppdrag och ställning
till riksdagen, äro särskilda instruktioner utfärdade,
näml. instruktioner i hvad som rör deras befattning
med statsverket (senast af d. 17 Maj 1867), hvad
angår Riksgäldskontorets förvaltning (senast af
d. 22 Maj 1868), och beträffande Riksbanken
(senast af d. 29 Maj 1874), med sedermera i dessa
instruktioner gjorda detaljändringar. Med hänsyn
dertill att för Riksbankens räkning i orterna äro
inrättade afdelningskontor, hvilka stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
