Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetena derå sin början. Stockholms befästande
påbörjades också med några arbeten i Solnaskogen,
men måste i brist på medel snart upphöra. S. var den
egentlige upphofsmannen till det 1837 stiftade Svenska
nykterhetssällskapet. Han upphöjdes till friherre
1815 och till grefve 1833, men introducerades ej som
sådan. Död barnlös d. 20 Aug. 1837. Han valdes till
ledamot af Vet.-akad. 1836. O. A. B.
D. Grefliga ätten S. af Sundby.
15. Sparre, Erik, grefve af Sundby, krigare,
sonsons son af S. 2, f. 1665, ingick vid aderton
års ålder i fransk krigstjenst, der han utmärkte sig
i Ludvig XIV:s krig, samt nådde 1694 värdigheten af
öfverste för ett regemente, sedermera kalladt Royal
Suédois, och 1707 af generallöjtnant i franska armén,
der han qvarstod i öfver trettio år. Karl XII:s
missnöje med att han valt en annan herre hindrade
icke hans användande i flere vigtiga uppdrag i
Frankrike, äfvensom vid fredskongressen i
Baden 1714, der han bevakade Sveriges intressen.
Efter taget afsked ur fransk krigstjenst 1717 blef
han svensk general och kort efter Karl XII:s död
1718 riksråd, hvarefter han för ett par månader
1719 öfvertog ledningen af utrikespolitiken,
sedan Arvid Horn dragit sig tillbaka från sin
befattning såsom konseljpresident. På hösten
1719 afgick han på en beskickning till Wien,
Paris, Hannover och Dresden för att verka för
en i samråd med de franske och engelske ministrarna
i Stockholm uppgjord vidt utseende plan till
ett mot Ryssland riktadt förbund, som skulle
biträdas af tyske kejsaren, Polen och Preussen, i
hvilkas intresse det ansågs ligga att stäcka
Rysslands växande makt. Dessa underhandlingar
blefvo emellertid fruktlösa till följd af den ryska
diplomatiens bearbetningar. Ehuru ingen vän af
Görtz, hade dock S. motsatt sig det summariska och
skymfliga förfarandet mot denne. 1719 upphöjd
till grefve och fältmarskalk, stod han likväl ej
på särdeles god fot med konungaparet och lefde de
sista åren i tillbakadragenhet till sin död 1726.
E. Grefliga ätten S. af Söfdeborg.
16. Sparre, Klas, grefve, sjömilitär, den förres
halfbroders son, född 1673, blef schoutbynacht 1700
samt deltog 1705 i expeditionen till Retusaari
och förde befälet 1715 i en skarp träffning med
danska flottan utanför Rügen. Öfveramiral 1715,
utnämndes han 1719 till riksråd, president
i amiralitetskollegiet och grefve. Död 1733.
17. Sparre, Johan, grefve, krigare, den förres son,
född 1715, tjenstgjorde i österrikiska och franska
arméerna samt utnämndes 1759 till öfverste för
ett svenskt regemente, 1772 till generalmajor och
kommendant på Sveaborg och 1778 till generallöjtnant.
I pommerska kriget (1757–62) utmärkte han sig
vid försvaret af Anklam samt i affärerna vid Friedland
och Taschenberg. En af Sveriges bäste militärer
på sin tid, afled han 1791.
18. Sparre, Per Georg, grefve, sjömilitär,
romanförfattare, den förres brorsons son,
född d. 4 Maj 1790, gjorde sig ett aktadt
namn såsom författare af sjöromaner i den anda, som
genom kapten Marryat vunnit så stor popularitet. Det
var först vid mogen ålder (1832), som han började
framträda med dessa friska och liffulla skildringar ur
svenska flottans krigareminnen: Den siste friseglaren
(1832; 3:dje uppl. 1872), Adolf Findling (1835,
ny uppl. 1869), Standaret (1847, ny uppl. 1870),
Sjökadetten (1850, ny uppl. 1871), som ännu i dag
kunna läsas med nöje. Af mindre värde äro deremot
hans dramatiska och lyriska dikter (Dikter, 1860). Af
bristande tillgångar hindrad att följa sin håg för
den juridiska banan, egnade han sig åt krigareyrket
(1807). Han deltog vid Kronobergs regemente i
finska, tyska och norska fälttågen, blef 1816 kapten
vid den nybildade generalstaben och 1820 major,
transporterades 1824 till sjöartillerikåren och
utnämndes 1832 till sjöartilleriregementets förste
öfverste. Efter att hafva tagit afsked 1856 afled
han d. 23 Juli 1871. År 1870 erhöll S. af Svenska
akademien Karl Johans pris för literära förtjenster.
19. Sparre, Gustaf Adolf Vive, grefve,
justitiestatsminister, riksmarskalk, sonsons son
af S. 16, född på Trolleholm i Skåne d. 4 Sept
1802, blef student i Upsala 1816 och aflade
hofrättsexamen 1823. Assessor i Svea hofrätt
1835, blef S. 1840 justitieråd och 1847 president
i kammarkollegium. Landtmarskalk vid 1847–48
års riksdag, ställdes han af Oskar I under
riksdagens lopp såsom justitiestatsminister
i spetsen för den konservativ-liberala ministèr,
hvars mest framstående ledamöter voro Sandströmer
och Gripenstedt. Skrämd af 1848 års revolutionära
rörelser, framlade denna regering inför riksdagen
samma år ett halfliberalt representationsförslag, som
den emellertid vid följande riksdag, då reaktionen
åter fått öfverhand i Europa, utan vidare lät
falla. Efter det dess flesta liberala element
blifvit utsöndrade, följde en kortare tid af öppet
reaktionär politik, som bäst kännetecknas genom det
af S. kontrasignerade förslaget vid 1853–54 års
riksdag att utesluta tryckfrihetsförordningen
från grundlagarna. Med Krimkriget började åter
friskare vindar att blåsa, och då motståndet mot
den friare rörelsen försvagades med konungens
tilltagande kraftlöshet, nedlade S. 1856 sitt
ämbete som justitiestatsminister. Derefter var han
president i Svea hofrätt till 1867 och kansler för
båda universiteten från 1859 till 1871. Medlem af
alla ståndsriksdagar från 1834 till 1866, var han
åter landtmarskalk vid 1859–60 års riksdag och
satt 1867–75 i Första kammaren såsom ledamot för
Kopparbergs län, under hvilka riksdagar han var
medlem af talmanskonferensen, men ej intog någon
vidare framskjuten ställning inom det politiska
lifvet. S. deltog dessutom i flere komitéer; så
insattes han 1841 i lagberedningskomitén, 1845 i nya
lagberedningen, 1865 i svensk-norska unionskomitén,
blef 1858 ordförande i Serafimerordensgillet, 1861 i
riddarhusdirektionen och beklädde 1857–65 samma post
bland riksgäldskontorets fullmäktige. Riksmarskalk
sedan 1864, var han ledamot och hedersledamot
i flere akademier och lärda samfund, bl. a. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
