Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlemnades då (under namnet Stockholms teater)
på entreprenad åt öfverste Törner, som innehade den
i fyra månader, tills den i Nov. 1818 åter vardt
kunglig scen och ur Karl XIV Johans handkassa erhöll
ett årligt anslag af 30,000 rdr. Derjämte
anvisade konungen 1820 till teatern af allmänna medel
25,500 rdr. 1823 års riksdag vägrade att göra
detta anslag till ett stående, och konungen såg sig
då nödsakad att ikläda sig teaterns skuld samt höja
sitt enskilda bidrag till 54,000 rdr. En vigtig
förändring inträffade 1825 genom Arsenalens brand
(denna olycka skedde d. 24 Nov. under pågående
representation, men åskådarna hunno oskadde
aflägsna sig). K. teaterns bägge afdelningar
måste då inrymmas på operascenen, hvilken med
svårigheter förenade anordning fortgick till 1863.
Under 1820–40-talen glänste å lyriska området sådana
talanger som Sällström, L. A. Kinmansson, Günther,
Belletti, O. Strandberg, Jenny Lind, Henriette
Widerberg, Mathilda Gelhaar, Mathilda Ebeling; inom
det dramatiska N. W. Almlöf, Dahlqvist, Sundberg,
Emilie Högqvist, Fanny Westerdahl, Sara Strömstedt
(fru Torsslow). – Det monopol på teaterverksamhet i
hufvudstaden, hvilket fastställts för k. teatern
vid Stenborgska teaterns inlösen 1799, bröts af
den berömde skådespelaren O. U. Torsslow, som
opåtalt gaf offentliga föreställningar 1841–42
å en i Kirsteinska huset (sedermera Musikaliska
akademien) vid Klara Strandgata inredd skådebana.
Skriftställaren kapten Anders Lindeberg, som
under 1830-talet gång på gång förgäfves
anhållit att få upprätta en enskild teater samt
till följd af en ströskrift i ämnet varit nära att
mista hufvudet för majestätsbrott, följde då
Torsslows föredöme och lät 1842 vid Lilla Trädgårds-
(nuv. Kungsträdgårds-)gatan uppbygga en skådebana,
som öppnades d. 1 Nov. s. å. och erhöll namnet Nya
teatern (hvars salong har 3 logerader och parkett samt
rymmer 640 åskådare). Truppen var i hast hopsamlad,
framgången uteblef, och egaren måste 1844 afträda
teatern till sina borgenärer. Derefter spelade
truppen på lott, tills teatern 1846 såldes på
auktion och förhyrdes, under namnet Mindre teatern,
af Torsslow, som i föreståndareskapet biträddes af
E. Stjernström till 1850 och derefter ensam innehade
ledningen, tills Stjernström 1854 inköpte teatern.
Han skötte den på ett utmärkt sätt till 1863, då
han för ett pris af 270,000 rdr afyttrade den
till k. teatern, hvarefter inrättningen erhöll namnet
k. Dramatiska teatern. Den k. teatern egde sålunda
å nyo skilda skådebanor för sin lyriska och sin
dramatiska afdelning, sedan bägge sammanbott i
38 år. 1860-talet betecknar en ny glansperiod,
representerad å operan af namnen Arnoldson, Arlberg,
Willman, Uddman, Behrens, fruarna Michaeli,
Stenhammar och Charlotte Strandberg, på
dramatiska teatern af Swartz, K. Almlöf, Hedin,
G. Kinmansson, Elmlund, fruarna Hwasser, Hedin
Betty Almlöf och H. Kinmansson m. fl. – Äfven efter
1825 har riksdagen alltjämt begärt ett de finitivt
ordnande af k. teaterns ställning, hvar med K. M:t
dock alltjämt uppskjutit. Än var
det fråga om teaterns upphörande såsom kunglig
scen, än om dess fullständiga upplösning,
men monarken trädde alltjämt emellan och gjorde
uppoffringar för dess bestånd, oräknadt
hans aldrig indragna årliga privatanslag till
teatern, 60,000 kr. (räknadt såsom ersättning för
disponerandet af k. logen). Statsanslaget från
1809 indrogs 1841, beviljades åter 1845,
förhöjdt ill 9,000 rdr, utgick 1855–57 med 30,000
rdr, 1858–68 med 75,000 rdr, 1869–88 med 60,000 kr.
K. teaterns skuld uppgick 1870 till 468,000 kr.,
och till dess gäldande anslog riksdagen 270,000
kr., medan konungen tillsköt återstoden. 1881
hade anstalten åsamkat sig en ny skuld å nära
292,000 kr., hvilken konungen betalade, samtidigt
med att teaterns förvaltning öfverflyttades
från hofförvaltningen till finansdepartementet.
Denna anordning hjelpte ingalunda upp affärerna.
1882–84 års riksdagar måste hvardera bevilja
40,000 kr. extra och täcka uppkommen brist
med sammanlagdt 231,000 kr. (förutom nära 70,000
kr. till reparation efter en lindrigare vådeld, som
öfvergick operahuset 1882). Riksdagen medgaf 1884,
att teaterverksamheten finge fortgå i tre år (med
ordin. anslaget jämte 15,000 kr. i tilläggskreditiv)
mot vilkor att Stockholms stad tillsköte 50,000
kr. för hvart af dessa år; då detta afslogs af
stadsfullmäktige, subskriberades beloppet af enskilda
personer, hvarigenom faran afvärjdes för denna gång.
1888 beseglades ändtligen k. teaterns öde,
i det att riksdagen indrog anslaget och medgaf
K. Mit rätt att upplåta teatrarnas lösa och fasta
egendom till lämpliga entreprenörer; emellertid
beviljades 129,000 kr. till täckande af uppkommen
brist, en summa till åtgärder mot eldfara och
40,000 kr. till tillfälligt understöd åt dem bland
personalen, som blefve utan anställning. Dermed
upphörde teatern att vara kunglig institution.
Operan innehades 1888–90 på entreprenad af
hofkapellmästaren Nordqvist, hvarefter den öfrerläts
på association åt truppen. Dramatiska teatern
öfvertogs omedelbart af förutvarande personalen
såsom associationssällskap. För bägge scenerna
ställde det ekonomiska resultatet sig gynsamt.
Emellertid var det en tvingande nödvändighet att råda
bot på operabyggnadens otidsenliga och eldfarliga
beskaffenhet jämte dess trånga utrymme både i
salongen och dekorationsmagasinen, förhållanden,
som lade hinder för en förbättrad ekonomi.
En förträffligt kombinerad plan dertill vann
stadfästelse 1889, i det att ett af framstående
personer bildadt »teaterbyggnadskonsortium» erhöll
riksdagens medgifvande att utsläppa ett
premieobligationslån å 10 mill. kr., afsedt att
utlottas årligen inom 57 år, samt för inkomsten
deraf uppföra å operans nuv. tomt en ny teaterbyggnad,
som färdig öfverlemnas till statsverket med full
eganderätt, hvarjämte Stockholms stad förband
sig att med 600,000 kr. bidraga till byggnaden.
Lånet öfvertogs af ett bankkonsortium, som af den
beräknade vinsten på obligationslånet utbetalade
till teaterbyggnadskonsortiet 3 mill. kr.,
hvaraf 2 1/2 mill. äro afsedda till byggningen,
500,000 till reservfond för teaterverksamheten.
Ritningar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
