Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tabasjir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oceanens öar för de stärkelserika jordstammarna, och
af T. pinnatifida Forst, beredes s. k. otaheltisk
arrow (se Arrow-stärkelse), ett vackert
hvitt stärkelseslag, snarlikt maranta-stärkelse
(vestindisk arrow), men bestående af celler,
hvilkas form erinrar om pukor med hög hvälfning.
O. T. S.
Tacchini [takkini], Pietro, italiensk astronom, f. 1839
i Modena, är direktor för Osservatorio del Collegio
Romano i Rom och för Società degli spettroscopisti
italiani. Hans hufvudsakliga arbeten hafva haft till
föremål solen, solfläckarna och protuberanserna. År
1874 förestod han en vetenskaplig expedition till
Bengalen för observation af Venuspassagen s. å.
K. B.
Tacet (Lat., »han tiger»), musikt., betyder i en
orkester- eller körstämma, att denna stämma för
tillfället icke medverkar. A. L.
Tachau, stad i vestra Böhmen, vid floden Mies. 4,431
innev. (1880). I trakten flere glasbruk och
spegelsliperier.
Tachina Meig., zool., ett artrikt slägte inom
familjen Muscidae (se Musca), ofta utbrutet
såsom typ för en egen familj bland Diptera
af insekternas klass. Kroppen är besatt med
grofva, starka borst, i synnerhet å bakkroppens
4 segments bakre kanter. Ögonen äro aflånga
(hos hannen större), pannan smal. Antennerna
hafva 2–3-ledadt, naket ryggborst. Munröret har
tydliga sugläppar. Mellankroppen har en tvärgående
fåra. Larverna äro snyltgäster hos andra insekters
larver och puppor. I Skandinavien finnas mer än
300 arter, af hvilka många äro allmänna. En stor
art, T. grossa, har svart kropp, med hufvudet och
vingroten gula. Flere arter äro metallglänsande
gröna, andra gråaktiga, gråblå eller gula. Genom
sin snyltning hos andra ödelägga de en massa
insekter, som äro mer eller mindre skadliga.
O. T. S.
Tachometer. Se Takometer.
Tachy-. Se Taky-.
Tacitus. 1. Cornelius T. (förnamnet osäkert)
romersk historieskrifvare, föddes omkr. år 54
e. Kr. och dog något efter 117. Såsom hans födelseort
uppgifves vanligen, men utan säkra bevis, Interamna
(nu Terni) i Umbrien, der kejsar Tacitus (se nedan)
föddes, och der en bildstod restes åt Corn. Tacitus
af innevånarna 1514. Ej häller hans föräldrars stånd
är med säkerhet kändt; antagligen tillhörde han
riddarnas klass. T. egnade sig i ungdomen åt retoriska
studier och uppträdde med framgång i rättssaker. Med
framstående talare och lärde, särskildt Plinius
d. y., stod han i förtroligt umgänge. C. Julius
Agricola, Britanniens eröfrare, gaf honom år 77
sin dotter till äkta. Kort derpå blef T. qvestor,
och år 88 erhöll han preturen. Dessförinnan insatt
till medlem af det 15-manna prestkollegium, som
hade vården om de sibyllinska böckerna, tog han
under sin pretorsförvaltning del i firandet af Roms
800-årsfest. Från år 90 var han, möjligen såsom
ståthållare i någon provins, frånvarande från Rom,
dit han återvände först år 94, året efter svärfaderns
död. Såsom senator iakttog T. under den sista tiden
af Domitianus’ tyranni en försigtig och tillbakadragen
hållning, men sedan Nerva och efter honom Trajanus uppstigit
på tronen, dagades bättre tider. T. blef konsul efter
Verginius Rufus, som afled under sitt ämbetsår (97),
och höll öfver honom ett förträffligt liktal. År
100 uppträdde han jämte Plinius d. y. såsom sakförare
åt provinsen Afrikas innevånare i deras process mot
den afgångne ståthållare, som tillåtit sig skamliga
utpressningar, och utvecklade dervid en allvarlig
och imponerande vältalighet.
T:s skrifter äro Dialogus de oratoribus (»Dialog
om talarna»), De vita et moribus Julii Agricolae,
en lefnadsteckning öfver T:s svärfader, Germania
samt två historiska verk: Historiaa och Annales
ab excessu divi Augusti (Roms historia från den
förgudade Augustus’ död). Den förstnämnda skriften
skiljer sig i väsentlig mån från de öfriga genom sin
fyllighet och rikedom i uttryckssättet, som påminna om
Ciceros framställningsart. Också har man bestridt, att
T. vore författare till densamma, och tillskrifvit
den Quintilianus eller Plinius d. y. eller någon
annan. En närmare granskning af såväl innehållet som
språkformen ådagalägger dock, att handskrifternas
vittnesbörd om T. såsom dess författare måste
anses riktigt. Olikheten i stil mellan »Dialogus»
och särskildt de större historiska skrifterna låter
förklara sig dels af ämnets olikhet, dels ock deraf
att den är skrifven, innan T. likasom vuxit in i den
historiska stil, som sedan blef honom egen. Möjligen
är »Dialogus» författad kort efter Domitianus’
död (år 96) eller redan under Titus (79–81). Den
innehåller ett fingeradt samtal, som skulle egt rum
år 75 e. Kr. mellan en tragisk skald, två talare och
en statsman angående orsakerna till vältalighetens
förfall under kejsaretiden. Lefnadsteckningen
öfver Agricola (utg. år 97 eller 98) är värdig och
tilltalande samt visar oss Agricolas personlighet i
belysning af det tidehvarf, under hvilket han lefde;
uppgifter om Britanniens geografi och befolkning bilda
en del af skriften. »Germania» (arbetets ursprungliga
titel är osäker) utgafs år 98 och innehåller en högst
intressant och af nutida forskningar i väsentlig mån
bekräftad skildring af det forna Germanien och dess
folk. I en allmännare del behandlas land och folk
samt stats- och familjelif, i en speciel de olika
stammarna. Om skriftens ändamål har man framställt
olika gissningar, bland hvilka må påpekas den att
hon skulle åsyfta, att för romarna såsom en nyttig
motsats framhålla germanernas enkla och rena seder
eller gå ut på att afråda Trajanus från ett fälttåg
mot Ger manien. T:s »Germania» är dock helt visst
icke en tendensskrift, utan antagligen en frukt af
särskilda historiska studier, möjligen företagna
med afseende på en tillämnad skildring af Nervas
och Trajanus’ regeringstid eller för ett historiskt
verk, hvari beskrifningen af Germanien och dess
folk skulle ingå. Att denna beskrifning blifvit
utgifven såsom monografi kan hafva föranledts af
ämnets omfattning och rikedomen på material eller
andra omständigheter. T. misskände icke den fara,
som från Germanien hotade Rom; dertill var han för
väl bekant med det förra. Det är ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
