Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlberg, Karl Ferdinand Immanuel - Wahlbergella Fr., fjällklint, bot. - Wahlbergson (urspr. Wahlberg), Erik - 1. Wahlbom, Johan Gustaf - 2. Wahlbom, Johan Vilhelm Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännedomen om den septiska mykosen hos människan. 1877
blef han underläkare och 1882 öfverläkare vid
Finska gardesbataljonen. Med gardet deltog han i
det turkiska kriget 1877–78, hvilket han skildrat
i sitt arbete Från en härfärd i Turkiet 1811–1818
(1878). På det militära området har han vidare
utgifvit Om soldatens vård (1879), Den första hjälpen
vid olyckshändelser och på stridsfältet (1886) och
Försök till kort handledning i sanitetstruppers
taktik (1888), hvarjämte han 1881–82 redigerade
»Finsk Militär tidskrift». W. har tilllika författat
flere skådespel: Ett briljant parti (otryckt), Det
omöjliga möjligt (1881), Samhällsuppfostran (1882),
Hörnstenar (1883), De båda Armfeltarne (s. å.) och
Våld (1884). Med undantag af de två sistnämnda hafva
samtliga med bifall blifvit uppförda på svenska
teatern i Helsingfors. Dessutom har han utgifvit
berättelsen De kärleksrike (1882) och novellsamlingen
Vilsekommen (1884). Hans skådespel och berättelser
äro märkliga såsom de första uppslagen till en modern
diktning i Finland. A. H.
Wahlbergella Fr., fjällklint, bot., ett efter
naturforskaren P. Fr. Wahlberg uppkalladt slägte af
tämligen lågväxta, enkla, 1–3-blommiga örter med få
och smala stjelkblad och 1–3 små, hvita eller rödletta
blommor, som hafva sambladigt, hinnaktigt, 5-tandadt
foder med 10-nervig pip. Kronan består af 5 fria
blad med långa klor och 2-klufna skifvor. Stiften äro
5 och frukten en kapsel med 1 rum, öppnande sig med
5 tänder. De båda skandinaviska arterna, V. apetala
Fr. och V. affinis Fr., äro sällsynta fjällväxter,
tillhörande de nordligaste trakterna af halfön.
O. T. S.
Wahlbergson (urspr. Wahlberg), Erik, historie- och
porträttmålare, f. 1808, studerade vid konstakademien
i Stockholm under Westins ledning. Hans mestadels
i litet format utförda historiska och mytologiska
målningar (Madonna med barnet, Magdalena, Coriolanus
och hans moder, Diana och Endymion m. fl.) äro svaga
i teckningen, men hafva »en smekande och klar, ej
sällan varm och tilltalande färg». W:s många små
porträtt utmärka sig ofta för »noggrant studium,
behaglig anordning och ett visst uttryck». På
Drottningholm finnes af honom en samling porträtt af
svenska statsmän och krigare (hufvudsakligen kopior
efter Breda, Sandberg m. fl.). W. blef på äldre dagar
sinnessjuk och afled på Konradsberg d. 18 Okt. 1865.
1. Wahlbom, Johan Gustaf, läkare, född d. 7 Jan. 1724
i Svennevad socken, Nerike, blef 1744 student i
Upsala, der han studerade under Linné och Rosenstein
samt 1751 promoverades till med. doktor. Redan
innan han afslutat sina studier, hade han utsetts
till provincial-medikus i Kalmar, men ville icke
tillträda denna befattning, innan han ytterligare
utbildat sig. Han studerade derför först i Stockholm
och anträdde sedermera (1752) en vetenskaplig resa
till Tyskland, från hvilken han 1753 återvände till
hemlandet. S. å. utnämndes han till provinsial-medikus
i Kalmar. Såsom sådan sträfvade han att motarbeta
allmogens blinda förtroende »för vidskepelsen uti
sjukdomars botande», införde koppympningen, biträdde
vid svåra förlossningar och gjorde som oftast
kirurgiska operationer. Derjämte utgaf han i tryck
upplysningar i medicinska ämnen, som spriddes
genom landshöfdingeämbetet, höll föreläsningar i
naturalhistoria vid gymnasiet, meddelade råd och
upplysningar angående jordbruket m. m. 1755 fick
han assessors fullmakt och blef 1757 ledamot af
Vetenskapsakademien. År 1767 uppfördes han på förslag
till professuren i anatomi och medicin i Upsala,
och 1789 biträdde han såsom förste fältmedikus under
den i Karlskrona härjande svåra farsoten. Efter
40-årig tjenstgöring tog han afsked 1794 och erhöll
då titel af k. förste lifmedikus. Han dog i Kalmar
d. 25 Jan. 1808. »W. var en man af grundlig lärdom
och vidsträckta kunskaper, hade ett lätt och muntert
lynne, mycken qvickhet och skarpsinnighet och ett
välgörande hjerta.» Han utgaf ett antal smärre
afhandlingar, af hvilka de flesta äro införda i
Vetenskapsakademiens handlingar. Hans skriftvexling
med Acrel och Martin angående sätten att operera
starr utgafs af Vetenskapsakademien 1766. Han
visar sig der såsom en mycket duglig ögonläkare. –
W. var farfader till generalen J. M. Björnstjerna (se
denne) och till målaren J. V. K. Wahlbom (se W. 2).
R. T-dt.
2. Wahlbom, Johan Vilhelm Karl (ofta är Karl, det
förnamn han nyttjade, stäldt främst), historie- och
djurmålare, den föregåendes sonson, son af lektorn,
sedermera kyrkoherden, teol. doktorn Karl Adolf W.,
föddes i Kalmar d. 16 Okt. 1810. Ehuru W:s anlag
för teckning framträdde redan i hans barndom, hade
hvarken han sjelf eller någon af hans anhöriga en
tanke på att han skulle egna sig åt konstnärsbanan,
då han vid 14 års ålder lemnade hemmet. Han begaf sig
då till Stockholm för att vid Karlbergs krigsakademi
utbildas till officer, men hans intresse för konsten
tog snart försteget framom de militära studierna. Sin
första handledning i teckning erhöll han af Westin,
hvars manér kan spåras i Wahlboms tidigaste
teckningar. En handskrifven öfversättning af
Preislers proportionslära (1827; i k. bibl.) vittnar
om den grundlighet, hvarmed han arbetade på sin
konstnärliga utbildning. Året efter faderns frånfälle
(Okt. 1828) lemnade han definitivt den militära
banan och inträdde såsom elev vid konstakademien,
der han studerade till 1833. Den bekante konstvännen
Fredr. Boije, utgifvaren af »Magasin för konst,
nyheter och moder», fäste tidigt sin uppmärksamhet vid
den allvarlige, tystlåtne ynglingen, och fr. o. m. år
1829 är denne en af de artistiske medarbetarna i
nämnda tidskrift. Sannolikt fick han af Boije, som
sjelf plägade etsa planscherna till sitt »Magasin»,
lära etsningskonstens teknik, hvilken han längre fram
visade sig vara mäktig. – Westins inflytande började
snart aflösas af Sandbergs, den 1828 utnämnde nye
professoren vid akademien, förkämpe för den af Götiska
förbundet proklamerade nationella konstriktningen. Men
det var ännu mera genom P. A. Ling, som denna riktning
i W. vann en af sina hängifnaste adepter. För sin
utkomst hänvisad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
