- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
85-86

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahrmund, Adolf - Vahu, Se Haju - Waiblingen, fordom befäst stad i Würtembergska Neckarkransen - Waiblinger, Wilhelm Friedrich - Vaigatj (Samojed. Chaju-dej-ja), ö i Norra ishafvet, tillhörig ryska guvern. Archangelsk - Waigeu, ö n. v. om Nya Guinea - Vaillant, Walleraut - Vaillant. 1. Jean Foy V. - Vaillant. 2. Sébastien V. - Vaillant, Jean Baptiste Philibert - Waini. Se Guainia - Vaisja. Se Indien, sp. 532-533 och 545 - Vaitupu-öarna. Se Ellice-öarna - Waitz, Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1876; 2:dra [titel-] uppl. 1887), Handwörterbuch
der deutschen und neuarabischen sprachen
(1870),
Babyloniertum, judentum und christentum (1882,
antisemitisk) och Geschichtsschreibung bei den
griechen
(3:dje uppl. 1886). H. A.

Vahu, Se Haju.

Waiblingen, fordom befäst stad i Würtembergska
Neckarkretsen, 13 km. n. ö. om Stuttgart. 4,326
innev. (1885). Qvarnar samt tegelslagerier och
lergodsfabriker. Hohenstauferna, som egde staden,
fingo efter denna eller efter en borg med samma namn i
Jagstkretsen binamnet »waiblingar», som af italienarna
förvrängdes till ghibelliner (se d. o.).

Waiblinger, Wilhelm Friedrich, tysk författare,
f. 1804 i Heilbronn, d. 1830 i Rom, egde en rik
fantasi och en lycklig formtalang, men gick under
i förvildning. Han författade bl. a. berättelsen
Drei tage in der unterwelt (1826), Blüthen der
muse aus Rom
(1829) och Taschenbuch aus Italien
und Griechenland
(1829–30). Hans »Gesammelte werke»
utgåfvos i 9 bd 1839–40 (3:dje uppl. 1859).

Vaigatj (Samojed. Chaju-dej-ja), ö i Norra Ishafvet,
tillhörig ryska guvern. Archangelsk, är i s. skildt
från fastlandet genom Jugorsundet och i n. från
Novaja Zemlja genom Kariska sundet. Areal 3,700
qvkm. Ön, en fortsättning eller ett fragment af
Ural, är bergig, ehuru ej synnerligen hög. För sin
rikedom på pelsbärande djur samt på fogel och fisk,
men i synnerhet på hvitfiskar i det omgifvande hafvet
besökes ön af ryssar och samojeder.

Waigeu, ö n. v. om Nya Guinea, skild derifrån genom
Dampiersundet. Den är bergig och skogbevuxen samt
har på södra sidan flere långt inskärande vikar. Med
en areal af 2,632 qvkm. har den omkr. 6,000 innev.
(papuaer), hvilka lyda under sultanen af Tidor,
en nederländsk vasallfurste.

Vaillant [vaja’ng], Wallerant, nederländsk målare
och kopparstickare, f. i Lille 1623, målade i
Frankfurt, i Heidelberg och möjligen äfven i Berlin,
men slog sig slutligen ned i Amsterdam, der han dog
1677. Han blef 1639 lärjunge af Erasmus Quellinus
i Antwerpen, och hans flamska konstlynne bevisas
af hans porträttbilder. En tid bodde han äfven
i Middelburg, i hvars Lukas-gille han upptogs
1647. Af porträtten finnas 2 grupper i franska
barnhuset i Amsterdam och 3 porträtt af enstaka
personer samt 1 grupp i Rijksmuseum, hvartill komma
bilder af den store kurfursten och hans gemål i
slottet i Berlin. Slutligen finnes af honom en
signerad stillebensbild i Dresden, En brefhållare
med bref, gåspenna och knif.
Allt detta är utfördt
i olja. Dessutom finnas af V. utmärkta teckningar
af porträtt (Dresden), men han har dock sin största
berömmelse inom det slags kopparstick, som kallas
»svartkonst» l. mezzotintogravyr (se d. o.). Denna
konst, som uppfanns 1642, gick i tredje hand i arf
till V., hvilken först praktiskt utbildade den. Det
finnes mera än 200 blad i detta manér af hans hand,
dels reproduktioner efter samtida, dels sjelfständiga
arbeten, mest porträtt. Här må nämnas ett porträtt
af honom sjelf, sysselsatt
med att teckna Farnesiske tjuren, samt ett porträtt
af hans hustru, vidare en stickande fru med två barn,
tecknande ung flicka, fyra syskon och konstnärens
familj. – Äfven V:s bröder, Bernard V. (1627–74) och
Jakob V. (1628–70), voro konstnärer af samma art.
C. R. N.

Vaillant [vaja’ng]. 1. Jean Foy V., fransk
numismatiker, f. 1632, öfvergaf läkarebanan för att
egna sig åt medaljkunskapen, företog på uppdrag af
Colbert vidsträckta resor för att med samlingar rikta
det k. myntkabinettet och invaldes 1701 i Académie
des inscriptions. Död 1706. V. bragte kännedomen
om antikens mynt till en hög ståndpunkt. Till hans
förnämsta arbeten räknas Numismata imperatorum
romanorum praestantiora
(1674; ny uppl. 1743),
Numismata aerea imperatorum (1688–97) och Historia
Ptolemaeorum Aegypti regum
(1701). – 2. Sébastien V.,
fransk botaniker, f. 1669, vardt 1708 professor och
föreståndare vid Jardin des plantes samt 1716 ledamot
af franska vetenskapsakademien. Död 1722. V. uppdagade
aningsvis grunddragen till sexualsystemet före
Linné. Hans förnämsta arbeten äro Discours sur la
structure des fleurs, leurs différences et l’usage
de leurs parties
(1717; öfvers. på latin 1718) och
Botanicon parisiense (fullb. och utg. af Boerhaave
1727; med öfver 300 fig.).

Vaillant [vaja’ng], Jean Baptiste Philibert, marskalk
af Frankrike, f. 1790, blef efter att hafva genomgått
polytekniska skolan 1809 officer vid ingeniörkåren och
deltog 1812 såsom kapten i ryska fälttåget. Fången i
slaget vid Kulm (1813), frigafs han efter krigets slut
(1814), men kämpade under »hundra dagarna» (1815)
för Napoleon. Tagen till nåder af Ludvig XVIII,
befordrades V. på grund af sina förtjenster vid
Algers intagande 1830 till öfverstelöjtnant och vid
Antwerpens till öfverste 1833. Efter att i fyra år
hafva fört befälet öfver ingeniörtrupperna i Algeriet
och sedermera ledt en del af befästningsarbetena vid
Paris blef V. 1845 divisionsgeneral. Såsom general
Oudinots närmaste man ledde han belägringen af Rom
1849, då en fransk kår skulle återeröfra staden åt
påfven, och betvang staden. V. blef 1851 marskalk
samt var 1854–59 krigsminister och under italienska
fälttåget (1859) generalstabschef. Såsom minister för
det kejserliga huset sedan (1860) inlade han stora
förtjenster om den dramatiska literaturen och de
sköna konsterna. Efter revolutionen 1870 drog V. sig
för en tid undan till Spanien. Död 1872. C. O. N.

Walni. Se Guainia.

Vaisja. Se Indien, sp. 532–533 och 545.

Vaitupu-öarna. Se Ellice-öarna.

Waitz, Georg, tysk häfdatecknare, politiker,
född dansk undersåte i Flensborg d. 9 Okt. 1813,
idkade 1832–36 juridiska och historiska studier vid
Kiels och Berlins universitet samt antogs derefter
till medarbetare vid det bekanta urkundsverket
»Monumenta Germaniae historica», för hvilket han
redigerade upplagor of Widukind, Ekkehard, Saxo
m. m. Sedan 1842 anställd såsom professor i Kiel, tog
W. liflig del i 1848 års händelser: han skickades af
upprorsregeringen i Rendsborg för att verka för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:54:00 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free