- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
109-110

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valbo. 1. Härad i Elfsborgs län - Valbo. 2. Socken i Gefleborgs län - Valborg, Eng. och T. Walpurgis (-burgis), Walpurga (-burga), helgon - Valborgsmässan. Se Valborg - Valbo-Ryr. Se Ryr 3 - Valboån. Se Dal och Qvistrumselfven - Walburgis. Se Valborg - Valby, by på Själland - Walch, Johann - Walcheren, den vestligaste och vigtigaste af öarna i nederländska prov. Zeeland - Walchia Sternberg, bot. paleont., ett för de permiska aflagringarna karakteristiskt barrträdsslägte - Valckenaer, Lodewijk Kaspar - Walckenaer, Charles Athanase

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sundals fögderi och omfattar socknarna Torp,
Valbo-Ryr, Färgelanda, Ödeborg, Högsäter,
Rennelanda, Råggärd, Lerdal, Jerbo. Areal 73,746
har. 13,074 innev. (1891). – 2. Socken i Gefleborgs
län, Gestriklands Östra tingslag. Areal 51,750
har. 7,483 innev. (1891). V. utgör ett regalt
pastorat, Upsala stift, Gestriklands östra kontrakt.

Valborg, Eng. och T. Walpurgis (-burgis),
Walpurga (-burga), helgon, dotter af den hel. Richard,
en angelsachsisk konung, blef nunna och kom 748,
på tillskyndan af sin frände Bonifacius, till
Thüringen i sällskap med sina bröder, Willibald och
Wunnibald, samt blef abbedissa i det af den sistnämnde
grundlagda klostret Heidenheim (Würtemberg), hvarest
hon dog omkr. 780. Hennes dödsdag är d. 25 Febr.,
som i den katolska kalendern ännu bär hennes
namn. Hon begrofs i Eichstädt, och ur hennes
graf framqvällde en helande olja. V. åkallades
företrädesvis såsom främjerska af åkerfältens
fruktbarhet. Hennes attribut äro en oljeflaska och
tre sädesax. Kyrkor och kapell byggdes till hennes
ära såväl i Tyskland (Walpurgiskyrkan i Eichstädt)
som i England, Frankrike och Nederländerna. V. vardt
förklarad för helgon på d. 1 Maj (deraf fordom
kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och denna
omständighet bragte hennes namn i förbindelse med
den germanska hedendomens på sagda dag hållna
vårfester, som af den kristna öfvertron stämplades
såsom hexförsamlingar. Särskildt trodde man, att på
Valborgsmässonatten (mellan d. 30 April och d. 1 Maj)
hexorna redo på qvastar eller getabockar till de gamla
offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken,
den högsta spetsen af Harz, bekant bl. a. genom den
fantastiska scenen »Walpurgisnacht» i Göthes »Faust»),
och der drefvo ofog i djefvulens sällskap. För att
oskadliggöra spökeriet gjorde man larm (med rop,
skott och hornlåt) samt tände eldar på höjderna. Äfven
i Sverige, der Walpurgis blef känd genom de förste
kristendomsförkunnarna, bibehålles flerestädes ännu
denna sedvänja. I Upsala firas Valborgsmässoaftonen
(d. 30 April) dessutom af studenterna med
afsjungande af vårsånger på Slottsbacken, och denna afton
utgjorde äfven en inledning till de festligheter
och lekar, med hvilka Maj månad förr plägade invigas
(se Maj). – Om den s. k. Valborgs-noran (»nordan»)
se Luddenätter.

Valborgsmässan. Se Valborg.

Valbo-Ryr. Se Ryr 3.

Valboån. Se Dal och Qvistrumselfven.

Walburgis. Se Valborg.

Valby, by på Själland, med 4,000 innev. (1890),
stöter omedelbart intill Köpenhamns vestra förstad. I
V. ligga de båda stora bryggerierna Carlsberg och
Ny Carlsberg med de till det förstnämnda hörande
kemiska och fysiologiska laboratorierna jämte flere
andra fabriker samt det af bryggaren C. Jacobsen
stiftade glyptoteket, inrymmande i synnerhet
antika och franska skulpturarbeten, hvilka skola
flyttas till Köpenhamn och öfvergå i offentlig ego.
E. Ebg.

Walch, Johann, tysk miniatyrmålare. f. i Kempten 1757,
d. i Augsburg 1816, studerade i Genève, Wien och Rom
samt målade goda porträtt. Hans son Johann Sebastian
W
. (f. 1787, d. 1841) var likaledes porträttmålare
i miniatyr samt egnade sig äfven åt glasmåleri, och
dennes son Albert W. (f. 1815, d. 1882) utbildade
sig i München under Cornelius och studerade
historiemåleri i Rom.

Walcheren, den vestligaste och vigtigaste af
öarna i nederländska prov. Zeeland, belägen mellan
Scheldes båda mynningar och Nordsjön. Den är 22
km. lång och högst 18 km. bred samt är utom i v.,
der dyner bildats på en kortare sträcka, skyddad
mot hafvet af väldiga dammar, hvilka vid Westcappel
på sydvestkusten äro så storartade, att man påstår,
att deras byggnads- och underhållskostnader motsvaras
af deras egen massa i silfver. På ön ligga städerna
Veere, Middelburg och Vlissingen samt ett tjugotal
byar med tills. omkr. 50,000 innev. Historiskt bekant
är ön genom en expedition, som britiska regeringen,
orolig öfver de sjörustningar, hvilka Napoleon
förehade i Antwerpen, sommaren 1809 lät afgå till
Scheldes mynning. Antwerpen, som under engelsmännens
högst okloka dröjsmål utanför Vlissingen hunnit
förstärka sin garnison och kalla Bernadotte med
30,000 man till hjelp, lyckades dock försvara sig,
och bland de engelska trupper, omkr. 40,000 man, som
förlagts på W., utbröt en härjande farsot, hvilken
tvang hela expeditionen att återvända, sedan den
förstört fästningen Vlissingen och de etablissement,
som Napoleon der anlagt.

Walchia Sternberg, bot. paleont., ett för de permiska
aflagringarna karakteristiskt barrträdsslägte, med
utspärrade, tvåsidigt ställda, alternerande sidogrenar
och spiralställda, vanligen skärformigt böjda, framåt
riktade, kölade barr. De äggformade kottarna hafva
hos de flesta arter sin plats i grenarnas spetsar; men
som deras inre byggnad ännu ej är tillräckligt känd,
är slägtets systematiska ställning bland barrträden
oafgjord. Dock har man vanligen sedan gammalt, på
grund af en stor habituel likhet med Araucaria excelsa
och andra arter af samma slägte, hänfört Walchia till
araucariacéernas familj. Sannolikare är dock, att
det är att anse såsom en af denna familjs förelöpare.
A. G. N.

Valckenaer [valknar], Lodewijk Kaspar,
holländsk filolog, f. 1715, blef professor i grekiska språket
vid universitetet i Franeker 1741 och i Leiden
1766. Död derst. 1785. Han vann ett namn genom sina
kritiska editioner af bl. a. Ammonius’ »De vocabulorum
affinium differentia» (1739; ny uppl. 1822),
Euripides’ »Phoenissae» (1755; 4:de uppl. 1824) och
Theokritos’ idyller (1773; 3:dje uppl. 1810) samt
undersökningen De Aristobulo judaeo (utg. 1806). V:s
Orationes utgåfvos 1784, hans »Opuscula» 1808 (i 2
bd). – Hans son Jan V. (f. 1759, d. 1821) vardt känd
såsom juridisk författare och diplomat.

Walckenaer [valknar], Charles Athanase,
baron, fransk lärd, f. 1771 i Paris, studerade
i Oxford och Glasgow, förordnades 1793 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free