Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varin, franska kopparstickare. 1. Pierre Amèdée V. - Varin. 2. Pierre Adolphe V. - Varin. Eugène Napoléon V. - Varinas. 1. Stad i Venezuela. Se Barinas - Varinas. 2. En tobakssort. Se Tobak, sp. 420 - Variolæ (variloa), koppor (se d. o.) - Varilaria, bot., ett genom misstag uppstäldt laf-slägte - Variolit och variolitstruktur, geol. Se Koppstruktur - Varioloides, med., en lindrig form af smittkoppor - Varium et mutabile semper femina, Lat., »qvinnan är alltid ett vankelmodigt och ombytligt ting» (Virgilius' »Æneis», 4: 569) - Varius, namn på en romersk slägt - Varix (plur. varices), Lat., patol., permanent utvidgning af en ven. Se Blodåderbråck - Varjager (R. varjagi) l. varager. Se Ryssland, sp. 1543, och Väringar - Varjag-Njarg, halfö i norra Norge - Varkaus, ström och sluss i Leppävirta socken, Kuopio län, Finland - Varleys elektricitetsmaskin, fys., hör till de elektricitetsmaskiner, som benämnas duplikatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varin [-rä’ng], franska kopparstickare. – 1. Pierre
Amédée V., f. 1818, lärjunge af målaren Monvoisin,
har utfört många stick efter Bellangé, Girardet, de
Neuville, Le Roux m. fl. och utgifvit Les papillons
(1852; i stil med Grandvilles satiriska teckningar),
Drôleries végétales (s. å.) samt L’ architecture
pittoresque en Suisse (1862) och Costumes nationaux de
la Suisse. – 2. Pierre Adolphe V., den föregåendes
broder, f. 1821, kom 1834 till Paris, der han
studerade i École des beaux-arts och i Monvoisins
atelier. Sedan 1844 har han utställt stick dels
efter egna kompositioner, dels efter andras arbeten,
särskildt efter skulpturverk, såsom antika statyer och
stöder af Moreau. – Deras yngre broder och lärjunge
Eugène Napoleon V., f. 1831, har utfört stick efter
Rembrandt, Ch. Müller, Bougereau, Brion m. fl.
Varinas [äfven varinas]. 1. Stad i Venezuela. Se
Barinas. – 2. En tobakssort. Se Tobak, sp. 420.
Variolae (variola), koppor (se d. o.).
Variolaria, bot., ett genom misstag uppstäldt
laf-slägte, grundadt på ofullständigt utvecklade och
derför misskända former af slägtet Pertusaria DC.,
som hör till Pyrenolichenes (»kärnsvamplafvar»), och
hvars skorplika bål är heteromér och fastsittande å
bark, klippor o. d.; öfver hvilka densamma småningom
utbreder sig. Bålen har vårtlika apothecier, hvilka
slutligen förete i den fördjupade midten en por, som
leder in till en eller flere celler, hvilka innehålla
sporhylsorna. Pertusaria communis Fr. och dess många
varieteter, förr benämnda Variolaria (amara Ach.,
dealbata DC., ordna Ach., discoidea och faginea
Pers.), äro ganska allmänna på träd och klippor samt
användas, likasom Roccella med flere andra lafvar,
till framställande af lackmus eller orseille och
cudbear (se dessa ord). Pertusaria-arterna innehålla
derjämte ett bitterämne, pikrolichenin (variolarin),
och hafva rekommenderats mot frossor. O. T. S.
Variolit och variolitstruktur, geol. Se Koppstruktur.
Varioloides (af Lat. variolae, koppor, och
Grek. eidos, likhet), med., en lindrig form af
smittkoppor, som vanligast förekommer hos personer,
hvilkas disposition för smittkoppor blifvit nedsatt
genom skyddskoppympning. Vid denna form börjar det
egentliga kopputslaget vanligen ej i ansigtet, utan
å bålen, i motsats till förhållandet vid de svårare
formerna af smittkoppor. Utslagets utbredning är
tämligen ringa, och verkliga kopp-pustler utbilda
sig ej. I sammanhang dermed står det förhållandet att
någon högre feber, suppuratiorisfeber, ej inställer
sig. J. E. J-n.
Varium et mutabile semper femina, Lat.,
»qvinnan är alltid ett vankelmodigt och ombytligt
ting» (Virgilius’ »Aeneis», 4: 569).
Varius, namn på en romersk slägt. Mest känd
af dess medlemmar är skalden Lucius V. Rufus
(omkr. 75–15 f. Kr.), hvilken tillhörde den
krets af vitterhetsidkare, som i Maecenas hade sin
medelpunkt. Förtrolig med Asinius Pollio, Catullus,
Helvius Cinna, Virgilius och Horatius, stod V. högt
i Maecenas’ ynnest och njöt äfven af
Augustus’ bevågenhet. V. uppträdde inom den episka
diktens område med sånger öfver Caesar (De morte
Caesaris), Augustus (Panegyricus Augusti) och
Agrippa. Af de två förstnämnda sångerna äro några
verser ännu bibehållna. Horatius kallade honom
för »den homeriska diktens svan». Högre pris vann
han dock såsom tragisk skald genom sitt sorgspel
Thyestes, hvilket uppfördes år 29 vid spelen till
förhärligande af Augustus’ seger och af denne
belönades med ett honorar af 1 mill. sestertier
(= omkr. 190,000 kr.). Qvintilianus säger,
att »Thyestes» kan ställas vid sidan af hvilken
grekisk tragedi som hälst, och Tacitus (i »Dialogus
de oratoribus») nämner den och Ovidius’ »Medea»
såsom de yppersta af romerska sorgspel. En tragedi,
Tereus, som tillskrifves V., härrör från 16:de årh.
R. Tdh.
Varix (plur. varices), Lat., patol., permanent
utvidgning af en ven. Se Blodåderbråck.
Varjager (R. varjagi) l. varäger. Se Ryssland,
sp. 1543, och Väringar.
Varjag-Njarg, halfö i norra Norge, skjuter ut
emellan Tanafjord och Ishafvet i v., n. och
ö. samt Varangerfjord i s. och utgör östra delen
af Finmarken. Halföns inre är uppfyldt af stora
ödemarker och ligger lägre än vestra Finmarken;
endast ett och annat fjäll, såsom Tanahorn, når
en höjd af 270–280 m. Skärgård saknas. Landet är
glest befolkadt. Vid kusten ligga några betydande
fiskelägen, såsom Berlevaag och Havningberg på den
norra samt Næsseby, Mortensnæs och Paddeby på den
södra kusten. På sydkusten ligger äfven staden Vadsö.
E. H.
Varkaus, ström och sluss i Leppävirta socken, Kuopio
län, Finland, som förena de nordsavolakska vattnen
med Saima sjö. Invid forsen ligger V. mekaniska
verkstad, valsverk och gjuteri, ursprungligen
privilegieradt 1815, numera tillhörigt Paul
Wahl & C:ni i Viborg. Tillverkningens värde
belöper sig till 0,5–1 mill. mark årligen.
A. G. F.
Varleys elektricitetsmaskin [va’rlis], fys., hör till
de elektricitetsmaskiner, som benämnas duplikatorer,
och för hvilka principen är följande. En rörlig ledare
L passerar efter hvartannat genom det inre af fyra
fixa och ihåliga ledare, A B C och D, af hvilka A och
D äro ledande förbundna med hvarandra, samt likaså
B och C. Vi meddela till en början t. ex. systemet A
D en ringa positiv laddning. När L passerar genom A,
sättes den genom en fjäder i ledande förbindelse med
jorden, och blir derför genom influens från A negativt
laddad; denna negativa laddning afgifves i B medelst
en fjäder åt systemet B C. Vid passagen genom C sättes
L å nyo i förbindelse med jorden, och blir dervid,
eftersom B och C nyss blifvit negativt laddade, genom
influens försedd med en positiv elektricitetsmängd,
som den sedan i D afger åt systemet A D. Genom ett
omlopp har således den positiva laddningen i A och D
blifvit förökad samt B och C försetts med en negativ
laddning. Man inser nu lätt, att om L fortsätter
sitt kretslopp om och om igen, blifva A och D allt
starkare positivt, B och C allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
