Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasari, Giorgio - Vasa sacra. Se Vasa - Vasastaden. Se Stockholm, sp. 589 - Wasastjerna, Abraham - Vasateatern. Se Stockholms teatrar, sp. 632. Teatern ombyggdes sommaren 1892 - Vasa-ätten, svensk dynasti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arezzo, men fördes snart af kardinal Ippolito de’
Medici till Rom, der han blef Michelangelos lärjunge
och utbildade sig under dennes inflytande samt
genom studier efter Rafael, hufvudsakligen genom
att i massor kopiera deras målningar. Han vistades
i Bologna 1539, i Venezia 1542 och i Neapel 1544
samt kallades af Cosimo I 1553 till Florens för
att bistå honom i stora byggnadsföretag, hvarjämte
han der gaf anledning till stiftande af Accademia
delle belle arti redan omkr. 1561. Hans bästa
konstnärliga verksamhet tillhör också arkitekturen,
och han var inom denna konst en af sin tids största
mästare. Han utförde i Florens den inre utrustningen
af Palazzo vecchio med dess trappanläggning och
den stora sal, som han och hans lärjungar äfven
prydde med fresker. Men hans förnämsta byggnadsverk
der är Uffizierna (se d. o). Vidare ombyggde han
Stefansriddarnas palats i Pisa samt utförde kupolen
på kyrkan Madonna dell’ umiltà i Pistoja och kyrkan
Badia i Arezzo. – Såsom målare står V., lärjunge
till den mest subjektive af alla renaissancens
konstnärer (Michelangelo), i spetsen för manierismen
i Italien. Han representerar efterhärmningen af
dennes oefterhärmliga stil, i hvilken han såg
framtidens konst, och han tillegnade sig genom
sin myckna kopiering en lätthet i utförandet
och en skicklighet i sammanställning af ärfda
detaljformer, som var grunden till den kyla i
form, i färg och i känsla, hvilken blef gemensam
för hela den florentinska skolan i hans tid. Mest
sysselsattes han af medicéerna i Florens och af
påfvarna i Rom, men verk af hans hand återfinnas för
öfrigt öfverallt uti Italien, dit han kallades. Af
hans fresker finnes tillräckligt för bedömande af
hans konstnärliga karakter i Pal. vecchio i Florens
(bilder ur medicéernas historia), i Vatikanens Sala
regia (skildringar ur påfvarnas historia) och i stora
salen i Pal. Cancelleria i Rom (stor bildkrets ur
Paul III:s lefnad, målad på hundra dagar). Af hans
taflor finner man de flesta i italienska kyrkor,
en och annan i utländska gallerier. Här må nämnas
Nattvarden (i S:ta Croce, Florens), Johannes Döparens
halshuggning (i hans kyrka i Rom), Ahasverus’
gästabud (i Arezzos akademi), Kristi uppståndelse
(i Sienas akademi) och i synnerhet porträtt, i
hvilka han framträder mest till sin fördel, såsom
hans sjelfporträtt (i Uffizi), hans porträtt af
Lorenzo il Magnifico och af Alessandro de’ Medici samt
af Cosimo I (i Berlins museum). – V. har derjämte
ett berömdt namn såsom konstskriftställare genom
sitt stora arbete Vite de’ più eccellenti pittoni,
scultori ed architetti (1550, i 2:dra betydligt
utvidgade uppl. 1568; med noter af Giovanni Bottari,
Rom 1759; med anmärkningar af Guglielmo della Valle,
Siena 1791–94, af Giovanni Masselli 1832–38 och af
ett sällskap konstvänner 1846–57, bägge i Florens,
samt slutligen den senaste upplagan af Milanesi,
Florens 1878–82, med sjelf biografi). Detta verk,
som varit mycket kritiseradt och förkättradt på
grund af otillförlitliga kronologiska uppgifter
och ensidiga åsigter, ibland beroende på personlig
motvilja, måste dock erkännas vara ett högst
betydande arbete, det första beträffande den nyare
konsthistorien, utan hvilket vår kännedom om de
italienska skolornas utvecklingsgång och de enskilde
mästarna skulle vara mycket ofullständig. Märkvärdigt
är, att det icke är mera bristfälligt, då det till
största delen är bygdt på muntlig tradition och
på en mängd notiser från alla håll. Genom sina
vackert utförda, åskådliga skildringar och sina
anekdoter är det »en skatt för kulturhistorien».
C. R. N.
Vasa sacra. Se Vasa.
Vasastaden. Se Stockholm, sp. 589.
Wasastjerna, Abraham, affärsman, riksdagsman, född i
Gamla Karleby d. 2 Dec. 1746, var son till rådmannen
Jakob Falander (hvilkens farbroder adlades med
namnet Tigerstedt, se d. o). Abr. Falander blef
student i Åbo 1761, der han studerade juridik,
men slog sig sedermera på affärsverksamhet och blef
1776 handlande samt 1780 rådman i Vasa. 1802 fick han
titel af kommerseråd. Han representerade Vasa stad vid
riksdagarna 1789, 1792 och 1800. Såsom grundläggare
af Östermyra bruk i Ilmola socken och egare af andra
bruk och fastigheter, qvarnar, sågar m. m. bidrog
han till handelns och näringarnas tillväxt i södra
Österbotten. Vid de ryska truppernas ankomst till
Vasa sommaren 1808 blef Falander falskt angifven för
försök att emot dem uppvigla allmogen och fördes till
Åbo, der han dömdes till arkebusering, men frigafs
och fick tillstånd att öfverresa till Sverige. På
återfärden passerade han i Okt. 1808 Åland, der
Gustaf IV Adolf kallade honom jämte advokatfiskalen
i Vasa hofrätt, lagmannen Anders Johan Bergvald, som
blifvit på liknande sätt behandlad af ryssarna, inför
sig och adlade dem bägge med namnet Wasastjerna. Den
sistnämnde dog ogift i Sverige 1828. Abr. W. afled i
Vasa d. 26 Jan. 1815. Hans sonson Jakob Frans Oskar
W. (f. 1819, d. såsom f. d. kapten och tullförvaltare
i Borgå 1889), sedan 1882 riddarhusgenealog, utgaf
verket Ättar-taflor öfver den på Finlands Riddarhus
introducerade adeln (2 bd 1879–81; ett supplementband
1883). Dennes kusin Selim Osvvald W., f. 1831, 1865–76
docent i praktisk medicin vid Helsingfors universitet,
förestod under en lång följd af år professuren i
allmän patologi och medicinsk klinik, hvarjämte han
skötte en omfattande läkare-praktik. Han erhöll vid
afskedstagandet från docenturen professorstitel.
M. G. S.
Vasateatern. Se Stockholms teatrar, sp. 632. Teatern
ombyggdes sommaren 1892.
Vasa-ätten, svensk dynasti, som var en gren af en
gammal upländsk frälseslägt. Denna frälseslägts
urkundligt bestyrkte förste medlem var Nils
Kettilsson, häradshöfding i Frötuna skeppslag
(Roslagen), antagligen bosatt på Björnö i nämnda
skeppslag, fogde på Stockholms slott 1355, väpnare
1371. Redan under 1400-talet spelade medlemmar af
slägten en betydande politisk rol. Nils’ son var det
bekanta drotset Kristiern Nilsson (se denne), d. 1442,
på sin tid unionspartiets främste man i Sverige och
Karl Knutssons motståndare. Han egde Björne och var
den förste kände egaren af gården Vasa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
