Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexiö landsförsamling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
whisten spelas tyst, d. v. s. att spelarna icke
bjuda på sina kort, utan trumffärgen bestämmes
antingen (och vanligast) af gifvarens sista kort,
hvilket ock omedelbart efter gifningen upplägges
på bordet, eller af gifvarens medspelare medelst
kupering af den lek han blandat. Med denna spelets
ursprungliga regel stämmer illa den variation af
whist, »remiss-whisten», i hvilken förhanden, efter
att hafva tagit kännedom om sina kort, antingen sjelf
sätter trumf eller till sin medspelare öfverlemnar
(»remitterar») trumfens bestämmande. En annan
variation, den s. k. »torr-whisten», spelas utan
trumf. Se Ebersberg: »Das edle whist», Cavendish:
»Laws and principles of whist», samt Tom Wilson:
»Illustrerad spelbok» (1888; den derst. förekommande
afhandlingen om whist-spelet, af H. L. Victorin,
är äfven särskildt utgifven, 1889).
Whistler [hoisslör], James Abbot Mac Neil,
nord-amerikansk målare och raderare, f. 1834 i
Lowell, Massachusetts, erhöll sin utbildning i
New York. Derefter reste han 1855 till England,
var ett par år lärjunge hos Gleyre i Paris och slog
sig sedan ned i London, der han 1874 utställde sina
arbeten. Hans oljefärgstaflor lära utmärka sig för
harmonisk kolorit, men mindre lyckade figurer,
såsom Westminsterbron (1863) och Battersea-bron
(1865). Dertill komma taflor med sällsamma
färgsammanställningar, såsom Symfoni i hvitt,
Nattbild, svart och guld (Cremorne Gardens med
fyrverkeri), Nattbild, blått och silfver, Variationer
i köttfärg och grönt m. m. Han har dessutom utfört
många raderingar. En samling sådana finnes i Windsor,
en annan i British museum.
Whiston [hoi’ston], William, engelsk teolog och
matematiker, f. 1667, fick ett fellow-skap vid
Cambridges universitet 1693, var kyrkoherde i
Lowestoft 1698–1701 och efterträdde 1703 den
store Newton på den matematiska lärostolen vid
universitetet i Cambridge. Sedan han öppet uppträdt
mot treenighetsläran, blef han 1710 afsatt från sin
professur, hvarefter han ytterligare utvecklade
sina arianska åsigter i Primitive christianity
revived (5 bd, 1711–12). En tid derefter höll han
under mycket bifall astronomiska föreläsningar
i London. Han öfvergick 1747 till baptismen och
var en ifrig anhängare af läran om det tusenåriga
riket. Död i London 1752. W. var en excentrisk, i
diskussionen hänsynslös och för paradoxer fallen man,
men bottenärlig och heroiskt osjelfvisk. Hans arbeten
i fysik, t. ex. Praelectiones physico-mathematicae
(1710), hvaruti han populariserade Newtons system, äro
längesedan glömda, medan hans värdefulla öfversättning
(jämte kommentar) af Josephus’ arbeten (1736) har
upplagts gång efter annan. W:s sjelfbiografi (i 3 bd)
utgafs 1749–50.
Whitby [hoi’tbi], sjöstad och badort i engelska
grefsk. York, North Riding, vid Esks utlopp i
Nordsjön och vid North-eastern-jernvägen. 14,086
innev. (1881). Den äldre stadsdelens smala, branta
gränder vittna om hög ålder. Särskildt märkes på East
Cliff ruinen af kyrkan (12:te årh.) till det fordom
präktiga, af konung Oswy i Northumberland 658 byggda
benediktinklostret. Vid sidan af denna ruin
ligger Whitby Hall, bygdt omkr. 1580 af materiel
från klosterbyggnaden, utvidgadt och befäst
omkr. 1635 samt för ej länge sedan restaureradt. På
West Cliff ligger omkr. 30 m. öfver hafvet den
moderna stadsdelen. Förnämsta exportartiklarna äro
jetsmycken och jern, men sjöfarten är i aftagande, och
W. förändras småningom till en fashionabel badort. Den
aluntillverkning, som på Elisabets tid lade grunden
till stadens välstånd, har ock upphört, liksom nästan
dess skeppsbyggeri. Den enda industri, som ännu
sedan urminnes tid fortlefver, är tillverkningen af
jetsmycken af förstenadt trä, funnet på bottnen af
öfre lias i närheten af staden. Jämväl idkas något
fiske. – W. kallades af sachserna Streonshalh, men
förekommer i Domesday book under namnet Whitteby.
White [hoäjt]. 1. Girbert W., engelsk naturskildrare,
f. 1720, d. 1793 såsom kyrkoherde i Selborne
(grefskapet Hampshire), utgaf 1789 det högeligen
intagande arbetet Natural history of Selborne,
i hvilket han med lika skarpsynt som tålig
och kärleksfull iakttagelse upptecknat hvarje
yttring af djur- och växtlif, alla skiftningar i
natursceneri och väderlek i sin hembygd, tusen
små dittills förbisedda detaljer, som delvis
bragte reel vinst åt naturvetenskapen. Äfven
stilens friska omedelbarhet utgör ett företräde
hos denna originella bok, om hvilken man sagt, att
den värfvat lika många åt naturforskningen som
»Robinson Crusoe» åt sjömanslifvet.
– 2. Henry Kirke W., engelsk skald, f. 1785 i Nottingham,
förvärfvade på egen hand språkkunskaper och kom
till Cambridges universitet, men ådrog sig genom
öfvermått i studier ett lunglidande, som 1806 sänkte
honom i grafven. Hans vän skalden Southey utgaf 1807
hans efterlemnade dikter (Remains, 2 bd) jämte ett
företal, som väckte allmän sympati för den i förtid
bortryckte diktaren, och flere uppl. (bl. a. 1869)
hafva utkommit af dessa poem. De sakna kraft och djup,
men andas ett mildt behag. – 3. Andrew Dickson W.,
nordamerikansk historiker och diplomat, f. 1832 i
staten New York, var 1857–62 professor i historia
och engelsk literatur vid Michigan-universitetet
i Ann Arbor, 1863–66 medlem af staten New Yorks
senat (han verkade då med kraft för kodifiering af
skollagstiftningen och upprättandet af normalskolor),
1867–85 rektor för det på hans initiativ tillkomna
Cornell university uti Ithaca (New York) och
derjämte 1879–81 Förenta staternas sändebud i
Berlin. Han utnämndes 1888 till en af direktörerna
vid Smithsonian institution (se Smithson). Bland
W:s utgifna arbeten må nämnas Report on the co-education
of the sexes (1872), Syllabus of lectures on modern
history (1876), The warfare of science (s. å.;
ny uppl. 1877; »Vetenskapens strider», s. å.) och
European schools of history and politics (1887). –
4. William Henry W., engelsk fartygskonstruktör,
f. 1845, var 1867–83 assistent naval constructor vid
amiralitetet. Samtidigt var han äfven anställd såsom
lärare i skeppsbyggeri vid the royal naval college
i Greenwich. 1883–85 var han engagerad såsom chef för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
