Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieille-Montagne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Sinçay j:or, son till den ofvannämnde
de Singay.
I Sverige eger bolaget Åmmebergs zinkgrufvor samt
åtskillig jordegendom. Åmmebergs zinkgrufvor äfvensom
de gamla Vena koboltgrufvor såldes år 1857 till
»La Vieille-Montagne» af J. E. Lundgren för en
summa af 2,5 mill. francs. Jordegendomen består af
gårdarna Åmmeberg, Åmmetorp, Lund och Öfre Knalla
jämte några smärre jordlotter på andra hemmans mark,
alla i Örebro län, utgörande tillsammans en areal af
omkr. 1,843 har. Dessutom eger bolaget på Hisingen
omkr. 8,5 har mark för upplagsplats. Åmmebergs
zinkgrufvor bilda ett sammanhängande gruffält, beläget
s. ö. om Askersund, dels inom Hammars och Lerbäcks
socknar af Örebro län, dels i Godegårds socken af
Östergötlands län. Fältet omfattade ursprungligen
31 intill hvarandra liggande utmål, hvilka år 1869
med vederbörligt tillstånd sammanslogos till ett
enda stort utmål. Malmfyndigheten utgöres af ett 3,5
km. långt, zinkblendeförande lager, hvilket till sin
mellersta del är sammanböjdt efter en mot n. buktande
halfcirkel med omkr. 600 m. radie samt på ändarna
fortsätter med rätlinig strykning i ö.–v. Stupningen
är från lodrät till 50° n. Inom malmlagret förekommer
zinkblendet samladt i en mängd långsträckta, större
eller mindre linser och körtlar, skilda genom ofyndiga
eller nästan ofyndiga mellanrum. Malmens mäktighet
varierar i allmänhet från 0 till 6 m.; på ett ställe
har 12 m. mäktighet förekommit. I de mäktigaste
malmlinserna är malmen mindre zinkrik. Den förnämsta
malm, som vid Ammeberg brytes, är, såsom nämndt,
zinkblende, men äfven blyglans i arbetsvärd myckenhet
anträffas på flere ställen i grufvorna. Zinkblendet
utmärker sig genom sin ovanligt ringa jernhalt samt
är af en rent brun och ljusbrun färg. Den malmlagret
närmast omgifvande bergarten är grå granulit, som
i sin ordning omgifves af röd granulit i n. och
grå gneis i s. I malmens liggande påträffas ett
högst 2 m. tjockt lager af kalkspat, svart glimmer
och hornblende med insprängd magnetkis. Sporadiskt
förekomma wollastonit, granat och idokras samt gediget
silfver. Inga eruptiva bergarter äro inom fyndigheten
anträffade. – Malmfyndigheten vid Åmmeberg var redan
sedan länge bekant, då bolaget La Vieille-Montagne
köpte densamma, men först då började arbetet derstädes
med kraft. Schakt sänktes och malmen blottades på
flere ställen från dagen, hvarjämte år 1861 fältets
undersökning genom ett stoll- eller dagortsarbete
påbörjades. Detta stollarbete, »Schwarzmanns
stoll» (uppkalladt efter en bolagets disponent i
Sverige, Schwarzmann), går från en dalgång, kallad
Eckershyttedalen, och på en höjd af omkr. 39 m. öfver
Vättern genom hela fyndigheten på 50 m. djup under
dag fram till ett schakt, benämndt »Le Hon». Stollen,
som är 3,700 m. lång, är det största arbete af detta
slag, som utförts i Sverige. F. n. (1893) finnas inom
fältet 5 större och 1 mindre schakt, alla lodräta,
från hvilka arbetet med brytningen af malmen utgår. De
större schakten heta, från
v. till ö. räknadt, »Le Hon», 50 m. djupt, »Sinçay»,
205 m. djupt, »S:t Paul», 90 m. djupt, »Vilain XIV»,
204 m. och »Perrier», 102 m. djupt. Vid S:t Pauls
schakt äro anlagda luftkompressorer, från hvilka
luft, för drifvande af borrmaskiner, ledes i rör
ned genom schaktet och åt v. och ö. i grufvorna på
en sammanlagd längd af 3,000 m. Fältets högsta punkt
ligger 172 m. öfver hafvets och 89 m. öfver Vätterns
yta. Takbrytning med igensättning är införd inom
hela fältet. Brytningsetagernas höjd är 50 m. Den
brutna zinkmalmen skrädes dels till »stuffblende»
med 40–42 proc. zinkhalt, dels till »vaskmalm»
med i medeltal omkr. 24 proc. zink. Berg med mindre
än 10 proc. zink användes jämte alldeles ofyndigt
till igensättningen. Vaskmalmen anrikas genom
mekanisk anrikning, och såväl stuffblendet som det
vid anrikningen erhållna koncentrerade vaskblendet
rostas i flammugn, innan det utföres till bolagets
hyttor i Tyskland och Belgien, der malmen slutligen
nedsmältes. Malmbrytningen har i medeltal utgjort
för nedanstående år:
Zinkmalm. | Blymalm. | ||||
1861–65 | 12,978 | ton | – | ||
66–70 | 24,389 | » | – | ||
71–75 | 30,151 | » | 1874–75 | 2,094 | ton |
76–80 | 39,302 | » | 76–80 | 2,667 | » |
81–85 | 43,584 | » | 81–85 | 1,463 | » |
86–90 | 42,548 | » | 86–90 | 1,701 | » |
1891 | 42,314 | » | 1891 | 1,742 | » |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>