Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abrahamus Andreæ Angermannus - Abrakadabra - Abram. Se Abraham - Abramidopsis Leuckartii, zool. Se Mört - Abramis, Braxen-släktet, zool. - Abranchiata, lat, zool., gällösa (maskar och snäckor) - Abrantes, befäst stad i Portugal - Abrantès, Andoche Junot d'A. och Laure Junot d'A. Se Junot - Abrányi, Kornel - Abrasion, geol. - Abrastol, farm. Se Asaprol - Abravanel (Abarbanel, Abrabanel), Don Isaac ben Jehudah - Abraxas-stenar l. Abraxas-gemmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till egentligt utbrott efter en allmän visitation,
som A. på hertigens befallning företagit 1596. Den
alltför stora myndighet och hänsynslösa stränghet
han därunder lade i dagen framkallade en häftig
ovilja hos hertigen, och han kunde aldrig glömma
denna visitationsresa, "mäster Abrahams tragoedia",
såsom han kallade den. Hertigens ovilja fick ökad
näring genom den kraftfulle ärkebiskopens bestämda
uppträdande i flere andra kyrkorättsliga frågor,
såsom när han återgaf ämbetet åt ett par präster,
som hertigen hade låtit afsätta. När därtill kom, att
A., som visade sig lika litet benägen att i statens
angelägenheter blindt följa hertigen som denne att
utan vidare följa ärkebiskopen i kyrkans, i flere bref
försäkrat konung Sigismund om sin trohet och klagat
öfver hertigens själfrådighet, förlorade slutligen
hertig Karl tålamodet. Vid riksdagen i Upsala 1598
utfor hertigen i de skarpaste beskyllningar mot A.,
och redan i slutet af samma år lät han fängsla honom
och ställde honom till rätta inför en andlig domstol,
som dock ej ansåg honom skyldig till de förbrytelser,
för hvilka han anklagats. Hertigen lade då beslag på
hans inkomster samt förklarade sig vilja åtala honom
vid en riksdag "såsom den där stått efter hertigens
argaste". Detta skedde ock vid riksdagen i Jönköping
1599. Trots de närvarande biskoparnas och öfrige
prästers vägran att förklara A. brottslig dömdes han
sitt ämbete förlustig, insattes i fängsligt förvar
på Stegeborg, fördes sedan, efter någon tids frihet,
till Örebro och därefter till Gripsholm, där han,
utan att dock, såsom vanligen påståtts, röna någon
omänsklig behandling, vistades i fängelse till
sin död, i oktober 1607, och begrofs på hertigens
befallning i Kernbo kyrka. Hans stiftsprästers
kärlek öfvergaf honom ej i olyckan. De gjorde
flere gånger sammanskott till hans underhåll. Han
betraktades af dem såsom en martyr för den rena
evangeliska läran, hvilken han ock ända till sitt
lifs slut förblef obrottsligt trogen. Se E. M. Fant,
"Diss. de vita Abr. Andr. Ang." (1802), och
O. Holmström, "Ärkebiskop Abrahams räfst" (I–II,
bilaga till Kyrkohistorisk årsskrift 1901–02).
J. H. B. (J. HDR.)
Abrakadabra, en magisk formel, troligen af persiskt
ursprung. Amuletter,på hvilka detta mystiska ord var
i triangelform uppskrifvet, buros fordom såsom
skyddsmedel mot feber. Nu är ordet liktydigt med
osammanhängande, meningslöst pladder.
Abram. Se Abraham.
Abramidopsis Leuckartii, zool. Se Mört.
Abramis, Braxen-släktet, zool., en afdelning
af Cyprinidernas (karp-fiskarnas) familj (jfr
Cyprinider). Det utmärker sig genom sin långa
(anal)fena, hvilken har minst dubbelt så många
strålar som ryggfenan; buk-kanten är skarp endast
bakom bukfenorna. Genom dessa båda karaktärer
skiljes braxensläktet lätt från alla våra andra
karp-fiskar. Detta släkte är utbredt öfver Europa,
norr om Alperna, samt närgränsande delar af Asien
äfvensom öfver Nord-Amerika och är i Skandinavien
representeradt af fyra särskilda arter, nämligen braxen,
fliran, vimban och björknan.
F. A. S.*
Abranchiata, lat. (af grek. nekande a och branchion,
gäl), zool., gällösa (maskar och snäckor).
Abrantes, befäst stad i Portugal, prov. Estremadura,
n. ö. om Lissabon, vid Tajo, där floden blir
segelbar. 7,000 inv. (1902). Har många kyrkor, bland
hvilka den präktiga S. Vicente. Liflig handel på
Lissabon. – Franske generalen Junot gjorde därifrån
1807 ett djärft och lyckligt angrepp mot Lissabon,
hvarför han af Napoleon fick titel hertig af Abrantes.
Abrantès [abrãtä’ss], Andoche Junot d’A. och Laure
Junot d’A. Se Junot.
Abrányi [åbranji], Kornel, ungersk politiker
och publicist, f. 1849, en af oppositionspartiets
stödjepelare såsom ledamot af riksdagen och redaktör
af tidningen "Pesti Napló". Han har författat
lustspel och i romaner behandlat äktenskapsfrågan. –
Hans broder Emil A., f. 1850, är äfvenledes medlem
af ungerska riksdagen och en bemärkt politisk skald.
Abrasion (af lat. abradere, bortskrapa), geol., den
afnötning eller "afhyfling" af ett fastlands yta,
som eger rum, när hafvet långsamt inkräktar på landet,
och vanligen resulterar i en mer eller mindre jämn
yta, abrasionsyta.
A. G. N.
Abrastol, farm. Se Asaprol.
Abravanel (Abarbanel, Abrabanel),
Don Isaac ben Jehudah, lärd jude af förnäm
släkt, f. 1437 i Lissabon. Delande sin tid mellan
statsangelägenheter och teologiska studier, innehade han
länge ett hofämbete hos Alfons V i Portugal. I onåd hos
efterträdaren, flydde han till Spanien, där han
blef finansminister hos Ferdinand den katolske. Vid
judarnas fördrifning ur Spanien 1492 begaf han sig
då först till Neapel och flackade sedan omkring. Död
1508 i Venezia. Bland hans många värdefulla skrifter
må nämnas exegeser till pentateuken och Daniels bok
samt kommentarier till talmud och Maimonides äfvensom
undersökningar rörande kabbala.
Abraxas-stenar l. Abraxas-gemmer kallas skurna stenar
af växlande form, på hvilka jämte en fantastisk
figur (med människokropp, tupphufvud, ormliknande
fötter o. d.) finnes graveradt det grekiska ordet
Abraxas l. Abrasax. Detta var det namn,
hvarmed gnostikern Basilides (i 2:a årh.) betecknade
det högsta väsendet, urväsendet, från hvilket han
antog, att lika många andar utströmmade, som året
har dagar. Summan af de i ordet A. förekommande
grekiska bokstäfvernas talvärden är också 365, och
de med detta mystiska ord försedda stenarna ansågos
ega 365 undergörande egenskaper. I konstsamlingar
förekomma de talrikt och uppgifvas vanligen härstamma
från gnosticismens tider i Syrien, Egypten och
Spanien. Både deras ålder och värde hafva dock
troligen blifvit öfverskattade, ty sannolikt ha de
flesta nu kända abraxas-stenar blifvit arbetade till
amuletter under medeltiden, då gnostiska symboler
plägade upptagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
