Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aciditet, kem. - Acidum, förkortadt Acid., kem., latinska namnet på syra - Acipenser, Stör, zool. Se Störfiskar - Aci Reale, hamnstad på Siciliens östra kust - Acis, grek. myt. Se Akis - ack., förkortning för ackusativ - Acka (vanl. skrifvet Akka), dvärgfolk i Central-Afrika - Ackablera (fr. accabler), betunga, nedtrycka - Ackad. Se Akkad - Acker, ty. (egentl. åker, teg) - Ackermann, Konrad Ernst. Hans hustru, Sophie Charlotte A. - Ackermann, Louise Victorine, född Choquet - Ackja l. Akja, gammal svensk benämning på de af lapparna brukade åkslädarna - Acklamation, ljudeligt bifallsrop - Acklimatisation, äfven Acklimatisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aciditet (af lat. acidum, syra), kem., förr använd
beteckning för en syras styrka. Se
Dissociationskonstant.
Acidum, förkortadt Acid., kem., latinska namnet på
syra. – A. aceticum, ättiksyra; a. arsenicicum,
arseniksyra; a. arsenicosum, arseniksyrlighet;
a. benzoicum, benzoesyra; a. boricum, borsyra;
a. carbolicum, karbolsyra; a. carbonicum,
kolsyra; a. citricum, citronsyra; a. catharticum,
kathartinsyra; a. chinicum, kinasyra; a. gallicum,
galläpplesyra; a. gallotannicum, galläpplegarfsyra;
a. hydrochloratum, saltsyra; a. hydrocyanicum,
blåsyra; a. lacticum, mjölksyra; a. muriaticum,
saltsyra (jfr Klor); a. nitricum, salpetersyra:
a. phenylicum, karbolsyra; a. phosphoricum,
fosforsyra; a. picronitricum, pikrinsyra;
a. pyrogallicum, pyrogallussyra; a. quercitannicum,
ekgarfsyra; a. salicylicum, salicylsyra;
a. succinicum, bärnstenssyra; a. sulphuricum,
svafvelsyra; a. tannicum, garfsyra; a. tartaricum,
vinsyra; a. uricum, urinsyra; a. uvicum, drufsyra;
a. valerianicum, valeriansyra; a. vanadinicum,
vanadinsyra; a. wolframicum, wolframsyra.
Acipenser, Stör, zool. Se Störfiskar.
Aci Reale [a’tji reale], hamnstad på Siciliens
östra kust, prov. Catania, vid foten af
Etna. Omkr. 26,000 inv. Liflig handel med sydfrukter
och linneväfnader. Staden ligger på lavagrund, 170
m. öfver hafvet. Vinterkurort med varma källor. Söder
om A., nära stranden, ligga sju basaltklippor, Scogli
dei Ciclopi (Cyklop-öarna), äfven kallade Faraglioni,
med den i sagan omtalade Polyfemos’ håla.
Acis, grek. myt. Se Akis.
ack., förkortning för ackusativ.
Acka (vanl. skrifvet Akka), dvärgfolk i
Central-Afrika, först beskrifvet af Schweinfurth
såsom boende i Monbuttu-området vid Uelle och senare
iakttaget af Long, Felkin, Junker, Emin pasja, Gessi
och Casati under olika namn. Själfva kalla de sig
efe, af monbuttu kallas de akka, af sande tiki-tiki,
af monfu wotchua, af mabode afifi. De bo i enstaka
kolonier bland andra stammar vid Aruvimis öfre lopp
och Nepoko. De äro 1,20–1,50 m. höga, hafva rödbrun
hudfärg, krusigt, rostfärgadt hår, jämförelsevis
stort hufvud på en smal hals, trynlikt framspringande
käkar, lång öfverkropp med långa, smala armar och små
händer, stundom (åtminstone i ungdomen) hängbuk som
hos buschmännen, klumpiga, inåtvända fötter och stora
knäskålar. Gången är vacklande. Ansiktet är fullt af
rynkor och utmärker sig för en aplik liflighet. Männen
hafva ofta långt skägg, någonting för negerrasen
högst ovanligt, och hela kroppen är bevuxen med
sträft, gråaktigt hår. A. äro ett äkta jägarfolk,
som med sina förgiftade pilar nedlägga skogens
största djur samt visa stor sinnrikhet att utlägga
snaror och fällor. Såsom förträffliga bågskyttar
och förslagna krigare användas de af negerhöfdingar
till öfverfall och spioneri. Deras kvinnor uppslå de
halfklotformiga löfhyddorna i skogsdunklet på större
afstånd från negrerna. Deras enda husdjur är höns. I
andligt hänseende tyckas de stå på samma trappsteg som
det folk, till hvilket de slutit sig, och tala ofta
dess språk. De tyckas vara en återstod af ett urfolk,
som af de kraftigare grupperade negerfolken sprängts
isär. Enligt en åsikt skulle de närmast sluta sig till
buschmännen. Redan Herodotos talar om pygrméer i öfre
Nilområdet och Plinius om sådana "emellan sjöarna,
där Nilen rinner upp". Se pl. Afrikanska
folktyper till art. Afrika.
(J. F. N.)
Ackablera (fr. accabler), betunga, nedtrycka.
Ackad. Se Akkad.
Acker, ty. (egentl. åker, teg), en enhet för
åkermåttet i flere tyska stater före metersystemets
införande, 1 acker (= 2 morgen) motsvarade t. ex. i
Sachsen 0,5534 hektar (= 1,1 tunnland).
Ackermann, Konrad Ernst, tysk skådespelare,
f. 1710, en af Tysklands främste komiker, var från
1751 direktör för ett resande teatersällskap och
öppnade 1765 i Hamburg en ny teater med utmärkta
skådespelarekrafter, hvilken ansenligt höjde Tysklands
dramatiska konst, under medverkan af Lessings berömda
teatertidning "Hamburgische dramaturgie". A. dog
1771. – Hans hustru, Sophie Charlotte A., f. 1714,
d. 1792, i sitt första gifte moder till den store
skådespelaren Fr. Ludwig Schröder (se d. o.), var en
utmärkt skådespelerska i patetisk-tragiska och fint
komiska roller.
E. F-T.
Ackermann, Louise Victorine, född Choquet,
fransk skaldinna, f. 1813 i Paris, gifte sig
1844 i Berlin med en ung tysk teolog, Paul A.,
och blef änka 1846, hvarefter hon dvaldes i ett
gammalt kloster nära Nizza, där hon dog 1890. Ett
filosofiskt svårmod uttryckes på ett okonstladt språk
i hennes diktsamlingar Contes (1855, med helleniska
och indiska ämnen), Poésies etc. (1874) m. fl.,
och i prosa-utkasten Pensées d’une solitaire (1883,
med själfbiografi). Biogr. af O. d’Haussonville (1891).
(E. F-T.)
Ackja l. Akja, gammal svensk benämning (Rudbeck
skref achi) på de af lapparna brukade åkslädarna.
I Norr- och Österbotten menas emellertid
med ackja en af tall förfärdigad, lång, bred och
flat transportsläde utan ryggstöd (finskans ahkiu,
lapskans raido-kieris), medan den af björk tillverkade
åksläden med ryggstöd kallas pulka (finskans pulkka,
lapskans kieris). Båda dessa fordon äro framtill
utdragna i en snibb eller stäf, som dock är lägre
hos ackjan, och baktill tvärhuggna samt hafva i
stället för medar en utmed bottnens midt löpande
köl. Emellertid nyttja Jämtlands-lapparna ingen
bred köl å undre sidan af pulkan, utan i stället
två medar med eller utan järnstänger. Stundom,
ehuru numera mycket sällan, anträffas en form af
åksläde, som framtill är öfvertäckt eller har skinn
öfverspändt (svenska lapskans pulke, i norska
Finnmarken dielde-pulka). Vanligen förekommer
dessutom en med bräder fullständigt täckt pulka
för transport af ömtåliga eller dyrbara saker,
matvaror o. s. v. (finskans lukko-ahkiu, lapskans
låhkek, svenskans lås- eller lock-pulka och norskans
laagkjærris. Under färd i pulka användes aldrig något
särskildt skydd om benen utöfver hvad lappdräkten af
renskinn erbjuder.
H. SZS.
Acklamation (af lat. ad, till, och clamare, ropa),
ljudeligt bifallsrop, allmän bifallsyttring (till
ett förslag e. d.). – Med acklamation (lat. per
acclamationem, fr. par acclamation), genom rop
enhälligt (t. ex. antaga ett förslag).
Acklimatisation, äfven Acklimatisering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
