- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
151-152

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelsfana kallades från Gustaf I:s tid hvar och en af de ryttarefanor - Adelskaldener. Se Adelsmatrikel - Adelsköld, svensk adlig ätt. Klas (Claes) Adolf A. - Adelsmatrikel, förteckning öfver de till ett lands adel hörande personer - Adelsmöte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adelsfana. Adelsfanan var förlagd öfver hela landet
samt mönstrades intill 1729 årligen, därefter hvart
tredje år på bestämda orter inom de särskilda länen,
konungen likväl obetaget att sammankalla hela styrkan
till samma ort. Karl XI gaf adeln rättighet att, i
stället för att personligen infinna sig, sända sina
"sventjänare" till dessa mönstringar, hvarigenom
rusttjänstskyldigheten flyttades från personen till
jorden. Adelsfanan var under Karl XI:s tid indelad i
6 kompanier; dess nummerstyrka, som under
Karl XI upptages till 400 man i Sverige och 150 i
Finland, minskades ständigt med anledning af
rusttjänstens oordentliga utgörande, hvarför den
vid sista mönstringen, 1743, uppgick till endast
395 man. Efter denna tid aftynade adelsfanan
småningom, och 1809 indrogos dess befälslöner
till staten. Någon förordning om dess indragning har
emellertid aldrig utkommit. Jfr Rusttjänst.
C. O. N.

Adelskalender. Se Adelsmatrikel.

Adelsköld, svensk adlig ätt, härstammar från Johan
Kristian Thomée (d. 1798), lagman i Bohus län och
adlad 1773.

Klas (Claes) Adolf A., järnvägsbyggare,
riksdagsman, skriftställare, f. på Nolhaga vid Alingsås
7 sept. 1824, studerade vid Chalmersska slöjdskolan
i Göteborg, tjänstgjorde samtidigt vid Göta artilleri
och blef 1844 underlöjtnant vid Värmlands fältjägare,
men inträdde 1852 som löjtnant i den s. å. bildade
Väg- och vattenbyggnadskåren. Han hade 1849 såsom
nivellör vid Fryksta-Klarälfsbanan i Värmland
tagit det första spadtaget jord å den första
svenska järnvägen. Under 26 års verksamhet som
järnvägsbyggare har A. verkställt undersökningar
för och uppgjort förslag till mer än 300 mil af
Sveriges enskilda järnbanor och själf byggt öfver 70
mil af dessa samt utfört bro- och hamnbyggnader,
sjöaftappningar, kanaliseringsarbeten m. m. (en
del äfven i Finland). – 1857 blef A. t. f. chef och
1862 chef i norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet
samt major vid kåren, 1865 chef i mellersta väg- och
vattenbyggnadsdistriktet. Han tog afsked 1875.
Sedan 1865 är han statens ombud vid Hjälmare kanal
och sedan 1891 tillika ordförande i kanaldirektionen.

1875–93 var A. ledamot af riksdagens första kammare,
först för Västerbottens och sedan för Blekinge län,
samt egnade sig flitigt åt riksdagsmannakallet. Bland
de 29 motioner A. väckte i riksdagen märkes den vid
urtima riksdagen 1892 afgifna, om ett kombineradt
landt- och sjöförsvar. Försvarsfrågans praktiska
lösning har legat A. mycket om hjärtat, på
samma gång som han röjt sympatier för freds-
och skiljedomsidén. Han valdes 1878 till
led. af bevillningsutskottet samt 1877 och
1878 till statsrevisor. Till sina ekonomiska
åsikter är A. frihandlare. A. återförvärfvade
1876 familjeegendomen Nolhaga, hvilken han har
försatt i ett utmärkt skick. Han invaldes 1870 i
Vetenskaps-akademien, där han 1891 utsågs till preses,
och 1879 i Vet. o. Vitt. samhället i Göteborg. Han har
för Vet. akad. författat lefnadsteckningar öfver Nils
Ericson och O. Carlsund samt en längre, innehållsrik
och lifligt skrifven Lefnadteckning öfver John
Ericsson
(1894). A. stod i spetsen för insamlingen
af medel till de i Göteborg 1899 och i Stockholm 1901
resta statyerna öfver denne storman. Vidare har han
författat några reseskildringar, lefnadsminnena
Utdrag ur mitt dagsverks- och pro diverse-konto
(2:a uppl. i 4 bd 1899–1901), Karl
den tolfte och svenskarne. En historisk studie
(del I
tr. 1902, utg. 1903), broschyrer och tidningsartiklar
samt idkat sångkomposition m. m.
E. F-T.

Adelsmatrikel, förteckning öfver de till
ett lands adel hörande personer. En sådan
förteckning, som utkommer periodiskt, kallas äfven
adelskalender. Genealogiskt ordnade förteckningar
öfver ett lands adelspersoner kallas ättartaflor. –
Den tyska och österrikiska adeln finnes förtecknad
i "Gothaisches genealogisches taschenbuch der
gräflichen häuser" ("der freiherrlichen häuser"
och "der adlichen häuser"). Öfver den franska adeln
utgifves "Annuaire de la noblesse de la France,
fondé par d’Hauterive et continué par Révérend". Den
utförligaste engelska adelskalendern är Burkes
"Genealogical and heraldic dictionary of the peerage
and baronetage", hvars genealogiska uppgifter dock
ej äro fullt tillförlitliga (jfr Round, "Studies in
peerage and family history", 1901). Mindre kalendrar
utgifvas af Whitaker och Dodd. Den förnämsta matrikeln
är utgifven af G. E. C[okayne], i "Complete peerage"
(8 bd 1894–98). I Danmark utgifves sedan 1884
af Hiort-Lorenzen och Thiset årligen "Danmarks
adels aarbog", med korta biografiska uppgifter
om alla danska adelspersoner. I denna publikation
hafva efter hand meddelats en serie fullständiga
och mycket värdefulla genealogier, utarbetade
af Thiset, öfver åtskilliga, i synnerhet utdöda,
adliga ätter (i särtryck 1887–1901, fortsättes). –
K. O. Wasastjerna har utgifvit "Ättartaflor öfver
den på Finlands riddarhus introducerade adeln"
(2 bd, jämte supplement, 1879–83), och kalendrar
öfver Finlands adel hafva utgifvits af E. von Knorring
(1858), N. H. Pinello (1872), C. H. Tersmeden (1883),
M. Stackelberg (1890) och K. O. Wasastjerna (1899). –
Den äldsta matrikeln öfver den svenska adeln är
A. A. v. Stiernmans "Matrikel öfver Svea rikes
ridderskap och adel" (2 bd 1754–55). Den fortsattes
af J. A. Rehbinder (1781, 82, 94), K. F. Rothlieb
(3 dlr, 1807–23) och C. G. Kröningsvärd (1850). På
grundvalen af de å riddarhuset förda stamtaflorna har
J. G. Anrep utgifvit "Svenska adelns ättartaflor"
(4 bd, 1858–64), forts, från 1857 af F. U. Wrangel
och O. Bergström (1895–1900). B. Schlegel och
C. A. Klingspor hafva utarbetat "Den med sköldebref
förlänade men ej å riddarhuset introducerade
svenska adelns ättartaflor" (1875). Under Anreps
redaktion utkommer, sedan 1898 årligen "Sveriges
ridderskaps och adels kalender" (1:a årg. 1854), och
1898 började K. K:son Leijonhufvud utgifva "Svensk
adelskalender" (1:a årg. för år 1899), som äfvenledes
utkommer årligen. "Kalender öfver i Sverige lefvande
ointroducerad adel" utgafs 1886 af C. H. Tersmeden
(2:a årg. 1899).

Adelsmöte. Den svenska adelns rätt att representeras
vid riksdagen såsom ett särskildt stånd upphörde
genom representationsreformen vid riksdagen 1865–
66. Ridderskapet och adeln egde dock fortfarande,
såsom korporation betraktad, att bevaka åtskilliga
intressen af ekonomisk och privilegie-art. Detta
föranledde stadgandet (genom riddarhus-ordningen af år
1866) af regelbundet återkommande sammanträden under
namn af adelsmöten. Lagtima adelsmöte sammanträder
hvart tredje år 15 febr. eller närmaste helgfria
dag. Det utser själf ordförande samt ett af 12
personer bestående riddarhus-utskott äfvensom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free