- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
201-202

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adverb l. Adverbium, språkv. - Adverbial, språkv. - Adverbium. Se Adverb - Adversativ, språkv. - Advocatus Dei och Advocatus diaboli, (lat.) - Advocatus diaboli (lat.) Se Advocatus dei - Advocatus ecclesiæ (lat.), "en kyrkans försvarare" - Advocera, lämna biträde vid rättegångar - Advokat, jur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adverb l. Adverbium (lat. ad, till, och
verbum, ord), språkv., oböjligt eller blott genom
gradförhöjning böjligt ord, som står som bestämning
till verb (handla ädelt), adjektiv (svårt sårad),
substantiv (veckan förut), preposition (tätt efter)
eller annat adverb (ganska ofta). Adverben äro dels
enkla (fram, där), dels afledda (framme, svårt)
eller sammansatta (kors-vis, tvifvels-utan).
R-N B.

Adverbial (jfr Adverb), språkv., hvarje
bestämning till adjektiv och adverb samt sådan
bestämning till verb, hvilken ej fattas som
objekt. Som adverbial nyttjas adverb, substantiv
i grundform, prepositionsuttryck och ordgrupper
(adverbialsatser).
R-N B.

Adverbium (lat.). Se Adverb.

Adversativ (lat. adversativus), språkv., som utmärker
motsats; den konjunktion, som utmärker motsats. Se
Konjunktion.

Advocatus Dei och Advocatus diaboli, (lat.), "Guds
sakförare" och "djäfvulens sakförare". Vid ett helgons
kanonisation inom romerska kyrkan anställes
ett slags process för att utröna den föreslagnes
helighet. En anklagare, Advocatus dioboli, har att
framföra sina beskyllningar, hvaremot en försvarare,
Advocatus Dei, gendrifver alla invändningar mot det
nya helgonets kanonisation.
J. HDR.

Advocatus diaboli (lat.). Se Advocatus Dei.

Advocatus ecclesiæ (lat.), "en kyrkans försvarare",
"kyrkfogde", under medeltiden benämning på sådan
lekman, som åtagit sig att med lagens hjälp eller i
nödfall med vapen beskydda en domkyrka, ett kloster
eller annan kyrklig inrättning, sedan hvarken
de från gammalt valde prästerlige förvaltarna af
kyrkans egendom eller den försvagade statsmyndigheten
längre förmådde göra detta. Grundade någon en kyrklig
stiftelse, åtog han sig merendels på samma gång att
vara dess "kyrkfogde". Karl den store påbjöd 783,
att för hvarje domkyrka skulle utses en rättskunnig
fogde, som äfven vanligen blef anförare för de
krigare, hvilka kyrkan var skyldig att uppställa
(advocatus militaris). Den makt, som dessa kyrkans
försvarare småningom tillvällade sig, blef mycket
stor, men inskränktes från 12:e årh. Uttrycket
"advocatus ecclesiæ" brukades under medeltiden ofta
i offentliga handlingar bland de epitet, som tjänade
att utmärka konungars och kejsares makt och värdighet.

Advocera (lat. advocare, tillkalla), lämna biträde
vid rättegångar, uppträda som sakförare; försvara
genom spetsfundigheter.

Advokat (lat. advocatus, tillkallad), jur.,
rättegångsfullmäktig, sakförare. Advocatus, äfven
orator eller patronus, kallades under det gamla
romerska samhällets äldre och klassiska tider en
lagkunnig person, hvilken utan ersättning uppträdde
inför rätta jämte en part och bistod denne med råd
och sitt personliga anseende samt därjämte muntligen
utvecklade hans sak. Den åter, hvilken, i de fall
där sådant var tillåtet enligt den äldre romerska
lagen, uppträdde i en parts ställe inför rätta,
benämndes procurator. Att såsom advocatus lämna sitt
biträde åt rättssökande stod öppet för en hvar och
ansågs värdigt äfven samhällets mest framstående
medlemmar. Under den romerska kejsartiden
förändrades likväl advokaternas ställning, och
sedan 3:e årh. e. Kr. utöfvades advokaturen såsom
yrke af särskildt därtill bildade jurister. Vissa
kvalifikationer erfordrades
sålunda hos dem, hvilka önskade att utöfva
advokaturen; advokaterna blefvo anställda vid
domstolarna samt underkastade de kejserlige
ämbetsmännens kontroll. Därjämte fastställdes
bestämda taxor för den ersättning de berättigades
att uppbära. Vid samma tid började ock advokaterna
i allmänhet att med den verksamhet, som af ålder
tillhört dem, förena de göromål, hvilka förut
tillkommit procuratores, och faktiskt blefvo slutligen
advokaterna de ende rättegångsfullmäktige.

Samtidigt med den romerska rättens utbredning
i Tyskland infördes ock i detta land
advokatinstitutionen, sådan den blifvit utvecklad
i den romerska rätten. Efter år 1848 öfvergick man
likväl, i sammanhang med omgestaltningen af den tyska
processen, flerstädes i Tyskland till advokatyrkets
frihet, d. v. s. att detta yrke icke förbehålles ett
visst antal vid domstolarna anställda personer, utan
står öppet för en hvar, som undergått den därtill
föreskrifna pröfningen. Genom den för Tyska riket 1
juli 1878 utfärdade "rechtsanwaltsordnung" ordnades
advokatyrket så, att för dess utöfvande erfordrades
afläggandet af de prof, som äro föreskrifna för
tillträde till domarämbetet, samt ett på ansökan hos
justitieförvaltningen erhållet tillstånd, som likväl
ej må vägras på andra än de i lagen upptagna grunder.

I Frankrike skiljer man emellan s. k. avoués och
avocats. De förre, hvilkas antal är inskränkt, hafva
till uppgift att uppträda i stället för parterna vid
rätten, att uppsätta och till rätten ingifva partens
skriftliga yrkanden samt att med motpartens avoués
växla de skrifter, genom hvilka enligt den franska
civilprocessen i alla viktigare saker den muntliga
förhandlingen skall förberedas, eller, med andra ord,
att ombesörja målets skriftliga instruktion. Avocats,
hvilkas antal är obegränsadt, föra däremot partens
talan vid den muntliga förhandlingen. Sammanfattningen
af les avocats kallas le barreau.

[bildtext]
Engelsk advokatdräkt. Fransk advokatdräkt.

Liksom i Frankrike delas äfven i England advokaterna
i två klasser: den ena, attorneys och solicitors,
träder i likhet med de franske avoués i omedelbar
beröring med parten och har befattningen med
förberedelserna till den muntliga förhandlingen i
målen, den andra, barristers, har att muntligen föra
partens talan inför rätten.

I Danmark och Norge delas advokaterna i tre klasser:
höiesteretssagförere – eller, såsom de benämnas i
Norge, höiesteretsadvokateroverretssagförere
och underretssagförere. Den första af dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free