Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahlman, Martin Erik - Ahlmann, Nikolaj - Ahlqvist. 1. Abraham A. - Ahlqvist. 2. Alfred Gustaf A. - Ahlqvist, August Engelbrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syndfrihet (1830), Inledning till moralteologien (1832),
alla i "Theologisk quartalskrift" och jämte andra
uppsatser intagna i Theologiska skrifter (1841) samt Om
den så kallade speculativa dogmatikens förhållande
till den rena evangeliska läran (1843).
Ahlmann, Nikolaj, nordslesvigsk patriot, f. 17
nov. 1809 i Sönderborg på Als, egde en tid gården
Fogdarp i Skåne och köpte 1857 gården Werthemine
på Als. Ehuru han icke förr tagit någon del i det
offentliga lifvet, blef han ordförande för den af 47
danska nordslesvigare bestående deputation, som aug.
1866 till konung Vilhelm I skulle öfverlämna en med
17,000 underskrifter försedd adress med anledning af
den i Pragfredens § 5 utlofvade folkomröstningen. I
febr. 1857 valdes han till medlem af den nordtyska
riksdagen och af gaf där 15 apr., tillsammans med
Hans Krüger, den förklaring, som var och förblef deras
landsmäns gemensamma program: "Vi känna oss som
danskar, vi vilja förbli danskar, och vi vilja behandlas
som danskar efter folkrättens föreskrifter." Han
omvaldes ej vid nästföljande val, men var 1867–75
vald till ledamot af den preussiska landtdagen,
likväl utan att någonsin få tillträde till den, då han icke
ville aflägga ed på grundlagen. Trött af kampen, för
hvilken han icke egnade sig på grund af sin veka karaktär,
drog han sig tillbaka 1875, sålde sin gård och
flyttade till Köpenhamn, där han dog 12 febr.
1890. E. EBG.
Ahlqvist. 1. Abraham A., natur- och
fornforskare, häfdatecknare, f. 5 juli 1794 i Mörbylånga
socken på Öland, blef student i Upsala 1813
och filos. magister 1818 samt prästvigdes s. å. Efter att
någon tid hafva tjänstgjort inom församlingarna i sitt
födelsestift och vid läroverket i Kalmar, fick han 1825
enhällig kallelse till kyrkoherde i Runstens församling
på Öland. Han blef kontraktsprost 1831 samt var
fullmäktig i prästeståndet vid riksdagarna 1828 och 1834.
Död 9 juli 1844. A. var en nitisk och samvetsgrann
kyrkoherde, såsom sådan högeligen älskad af sin
församling, och utöfvade därjämte en betydande
författarverksamhet. Sin fäderneös naturförhållanden belyste
han genom Flora runsteniensis (I–V, akad.afh. 1815–
17) samt Anmärkningar öfver Ölands fysiska
beskaffenhet och vegetation (i Vet.-akad:s handl. 1821).
Hans förnämsta arbete är Ölands historia och
beskrifning (1:a d. 1822, 2:a d. 1825 och 1827), enligt
C. G. Styffe "ett af de omsorgsfullaste arbeten af
denna art, som vår litteratur eger". I synnerhet under
sin riksdagsmannatid sysselsatte sig A. flitigt med
arkivforskningar. Frukter af dessa föreligga i Bidrag
till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur
presteståndets archiv, af hvilket arbete A. utgaf
första häftet, omfattande riksdagarna från 1523 till
1649 (de öfriga bägge häftena utgåfvos af S. P.
Bexell och A. Lignell), samt i Tjenstemännen vid
församlingarne och läroverken uti Kalmar stift (Clerus
calmariensis), 3 delar. I detta af A. och N. I.
Löfgren gemensamt utgifna verk ombesörjde den förre
alla biografier från äldre tider och författade ensam
3:e delen (Ölands prästerskap). "Vi ha", säger
P. Wieselgren, "knappt för våra ypperste statsmän
och generaler, om de ej som riddarhusmedlemmar
blifvit föremål för samlares uppmärksamhet, så
noggranna och fullständiga uppgifter, som man här får
väl ordnade rörande fattiga kapellaner och
kyrkoherdar med 30–70 tunnor säd i lön". Utom dessa
större arbeten utgaf A. flere mindre skrifter. 1825
kallades han till medlem af Götiska förbundet, inom
hvilket han antog namn efter den forne öländske
sjökonungen Mysing. Samlingarna till Ölands historia
och Clerus calmariensis förvaras i Upsala
universitets bibliotek. (J. HDR.)
2. Alfred Gustaf A., den förres son,
häfdatecknare, f. 17 juni 1838 i Runstens prästgård på
Öland, blef student i Upsala 1856, filos. doktor och
e. o. biblioteksamanuens 1863, docent i
fäderneslandets historia 1864, adjunkt vid Nya elementarskolan
i Stockholm s. å., lektor i Jönköping s. å. och i
Växjö 1869. Han valdes till ledamot af Vitt. hist.
och ant.-akademien 1879 och dog i Växjö 26 mars
1881. A. var en i ovanlig grad skicklig och
samvetsgrann lärare. Därjämte var han en särdeles
duglig och ifrig forskare samt utöfvade en
författarverksamhet, som gjorde hans namn vida hedradt. Bland
dessa skrifter förtjäna särskildt nämnas: Om
oroligheterna i Småland och Vestergötland 1529 (grad.
afh., 1863, belönad med geijerska priset), Om
aristokratiens förhållande till konungamakten under Johan
III:s regering (I, akad. afh., 1864, II, 1866 i
Upsala univ:s årsskr.) och Konung Erik XIV:s fängelse
och död (1868, under titeln Konung Erik XIV:s sista
lefnadsår 1568–1577 omarbetad 1878). I denna
skrift ådagalägges bl. a., att Erik sannolikt dog af
förgift. Denna åsikt försvarade A. ytterligare i
Bidrag till svar på frågan: Har kon. Erik XIV dött
af förgift? (tillägg n:o 1 till "Sv. lit.-tidskr." 1869,
med anledning af H. Forssells uppsats om detta
ämne i samma tidskr.), Ännu några ord om konung Erik
XIV:s död (1869) och Nya bidrag till svar på
frågan: Har Erik XIV dödt af förgift? (1873).
A. författade vidare Karin Månsdotter. En
monografi (1874), Om Sturemorden (i "Hist. bibliotek",
1877) samt ganska många smärre uppsatser i "Ny
ill. tidn.", kalendern "Nornan", "Hist. bibl.",
m. fl. st. Alltifrån början af 1860-talet var A.
sysselsatt med förstudier till ett större verk, "Om den
katolska reaktionen under konungarna Johan III och
Sigismund", och de forskningar han företog under
sina tio sista lefnadsår gällde företrädesvis detta
arbete. På dödsbädden förordnade han, att alla hans
dithörande samlingar skulle öfverlämnas åt
Riksarkivet. Dels med offentligt understöd, dels på egen
bekostnad företog A. en mängd forskningsresor.
Särskildt under sina sista resor lät han sig angeläget
vara att för svenska statsinstitutioner skaffa
öfversättningar och afskrifter af sådana i utländska arkiv
befintliga handlingar, som äro af vikt för Sveriges
historia under 1500-talets senare hälft. -R.*
Ahlqvist, August Engelbrekt, finsk
språkforskare och skald, var naturlig son till sedermera
senatorn J. M. Nordenstam och föddes 7 aug. 1826
i Kuopio, där han äfven genomgick skola och
gymnasium. Han blef student i Helsingfors 1844, tog
licentiatexamen 1859, utnämndes till docent i de finska
språken s. å. och (efter Elias Lönnrot) till professor
i samma ämne 1863. Från hembygden, hvarest
han vuxit upp i innerligt samlif med den finska
naturen och folket, medförde A. en säker
uppfattning af sin nations hela sätt att lefva, tänka och
känna samt en glödande fosterlandskärlek. Finska
språkets vetenskapliga utforskande och praktiska
utbildning gjorde han redan såsom student till sitt
lefnadsmål. Första frukten af hans litterära
verksamhet voro några öfversättningar till finskan, bl. a. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
