- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
379-380

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahlqvist, August Engelbrekt - Ahlsell, Adolf Ludvig - Ahlstedt, August Fredrik - Ahlstrand, Johan August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Runebergs "Idyll och epigram" och "Molnets broder"
samt Almquists "Kapellet" och "Grimstahamns
nybygge". 1847 uppsatte han jämte några likasinnade
studenter Suometar, den första tidning, som på finska
behandlade högre kulturfrågor. Samtidigt började
A. egna sig åt språkvetenskapliga forskningar. Redan
1846 och 1847 genomvandrade han östra delen af
Österbotten samt finska och ryska Karelen, dels för
att ur folkets mun samla kväden och sagor, dels för
att undersöka munarterna; men 1854-58 tillbragte han
nästan helt och hållet på forskningsresor bland de
finska stammarna i Östersjöprovinserna, landskapet
Olonets samt östra Ryssland och Sibirien. Under
mödor och försakelser af alla slag vistades han
då bland stammar, af hvilka några ännu stå på
jägarens kulturståndpunkt, samt återvände med
en rik skörd af etnografiska och lingvistiska
iakttagelser. 1861 och 1862 var A. i Tyskland
och Ungern, likaledes i vetenskapligt syfte. Den
första frukten af dessa färder blefvo flere grundliga
lingvistiska specialarbeten: Votisk grammatik (1855),
Anteckningar i Nord-tschudiskan (= vepsiskan, 1859),
Läran om verbet i Mokscha-mordwinskan (specimen för
docentur, 1859), Versuch einer Mokscha-mordwinischen
grammatik
(1861), m. fl. verk, som äro viktiga,
särskildt genom den belysning de gifva den jämförande
finska språkforskningen. Af stor betydelse är A:s
De vestfinska språkens kulturord (1871), där han
genom jämförande språkforskning söker belysa finnarnas
äldsta kulturståndpunkt och andra folks inflytande på
deras utveckling. Äfven genom flitigt författande af
läroböcker och genom publicistisk verksamhet arbetade
han för den nationella bildningen, och i enlighet
med sin själfständiga karaktär uppträdde han därvid
kraftigt mot de ensidigheter, som kunnat yppa sig hos
en del finskhetsifrare. 1871-74 utgaf han på finska
en egen tidskrift, Kieletär ("Språkets genius"),
som innehöll lingvistiska uppsatser samt litterär
kritik - den sistnämnda utmärkt genom träffande
omdöme och ypperlig, om än nog skarp humor, samt
lärorik äfven i språkligt afseende. 1877 utkom Suomen
kielen rakennus
(Finska språkets byggnad). 1877 och
1880 bedref A. forskningar bland nordostjakerna och
vogulerna i Sibirien, hvaraf resultaten föreligga
i flere arbeten: Über die sprache der nordostjaken
(1880), Unter wogulen und ostjaken (1885), Wogulisches
wörterverzeichnis
(1891) m. fl. I arbetet Kalevalan
karjalaisuus
(Kalevalas karelska ursprung, 1887)
riktar sig A. mot J. Krohns undersökningar om
Kalevalas hemort, försvarande dess härstamning från
Karelen. A. verkade äfven såsom skald, om ock hans
produktivitet icke var stor. Hans skaldegåfva är
lyrisk, tonen allvarlig, men fri från hvarje tecken
till sentimentalitet. De känslor han uttalar äro
uttryck för ett djupt, manligt sinne. A:s diktsamling
Säkeniä ("Gnistor"; 2 h. 1860 och 1868; ny uppl. 1874)
är det klaraste intyget om hvad han förmått verka
för det finska språkets utveckling, liksom den i
metriskt afseende är frukten af långvariga studier,
hvilkas teoretiska resultat han framlagt i sin
finska metrik (Runousoppi, utg. 1863 som specimen
för professur). Ett ringa fåtal af hans dikter är
tillgängligt i svensk öfversättning i R. Hertzbergs
diktsamling "Från Saimens och Päijänes stränder"
samt i Fågel Blås "Ur den finska sången". Som skald
framträdde han under namnet Oksanen (en afledning
från det finska ordet oksa, kvist). A. var
universitetets rektor 1884-87, erhöll statsråds
titel 1887 och tog afsked såsom professor emeritus
1888. Död i Helsingfors 20 nov. 1889. Se uppsatser
om A. af H. Wieselgren (i N. I. T. 1889),
O. E. Tudeer (i Nord. tidskr. 1890) och
O. Donner (Acta soc. scient. fenn. s. å.).
O. E. T. (T. C.)

Ahlsell, Adolf Ludvig, ingenjör, f. 9 apr. 1844 i
Stockholm, genomgick 1859-62 Teknologiska institutet
och 1865-67 civilingenjörskursen vid Krigshögskolan å
Marieberg samt utnämndes 1873 till löjtnant och 1886
till kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren, ur hvilken
han tog afsked 1891. Efter att hafva tjänstgjort vid
statens järnvägar 1862-65, vid järnvägsbyggnader
i Ryssland och Österrike 1867-72 och såsom
stationsingenjör vid Bergslagernas järnvägsbyggnad
1872-73, utnämndes A. 1873 till andre ingenjör vid
gaslysnings-aktiebolaget i Stockholm. Vid detta blef
han 1878 öfveringenjör, och han bibehölls på denna
post, då staden 1884 öfvertog gasverket. Under den
tid A. ledt arbetena för hufvudstadens belysning,
har han utvidgat gasverket i Klara församling
till dubbla storleken samt byggt gasklockan vid
Sabbatsberg (1884-85) och det stora Värtagasverket,
af hvilket den första fjärdedelen utfördes 1890-93
och den andra fullbordades år 1902. Särskildt har
A. energiskt arbetat för underlättandet af gasens
användning till kokning och drifkraft; då staden
öfvertog gasverket, var priset pr kbm. 26,7 öre,
men är nu endast 12 öre. Af A. hafva därjämte
upprättats förslag till gasverken i Göteborg,
Gäfle och Hälsingborg samt till ombyggnader och
utvidgningar af gasverken i flere andra städer. Vidare
har han byggt Stockholms elektricitetsverk, vid
Regeringsgatan (1890-92, sedermera utvidgadt),
där från 5 likströmsgeneratorer utvecklas 2,000
hästkrafter, samt Stockholms nya elektricitetsverk
med växelströmcentral vid Värtan, för till en början
4,000, framdeles 8,000 à 10,000 hästkrafter, jämte tre
understationer inom staden, där strömmen transformeras
från växelström till likström. På offentligt
uppdrag har A. företagit åtskilliga studieresor
inom Europa. Som Svenska teknologföreningens
ordförande under lång tid har han nedlagt
stort arbete på att föra denna förening framåt.
S. L-K.

Ahlstedt, August Fredrik, finsk målare, f. i
Åbo 24 apr. 1839, studerade i Åbo under ledning
af R. W. Ekman, vid konstakademien i Stockholm
(1866-68) samt i Düsseldorf (1869-70), blef 1876
lärare vid konstföreningens skola i Helsingfors
samt 1893 teckningslärare vid universitetet i
Helsingfors. Död i Lill Malö 19 aug. 1901. A. var
produktiv som landskaps-, figur- och porträttmålare.
M. G. S.

Ahlstrand, Johan August, biblioteksman, f. 25
aug. 1822 i Växjö, blef 1840 student i Upsala,
tog 1847 kansliexamen, blef 1848 e. o. amanuens
vid k. biblioteket och verkade sedan där till 1878,
från 1865 som chefens närmaste man. Från 1856 var
han därjämte bibliotekarie i Vetenskapsakademien
och kvarstod i denna befattning till 1893, då han
erhöll pension. Han valdes 1889 till ledamot af
Vet. akad. Död 14 juni 1896 i Stockholm. - A. egde
en omfattande litteraturkännedom. Om införandet i
vårt land af nyare biblioteksvetenskapliga metoder
inlade han stora förtjänster. Vet. akad:s bibliotek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free