Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aiguillon, Emmanuel-Armand de Vignerot Duplessis Richelieu - Aigun l. Sakalin Ula Koton l. Ho-lungkiang, kinesisk stad i Mandsjuriet - Aigyptos, grek. myt. - Aikin. 1. Anna Lætitia A., engelsk författarinna. Se Barbauld - Aikin. 2. Lucy A. - Ailana, det grekiska namnet på Elat (se d. o.) - Ailanthus Desf., bot. - Ailekes-olmak. Se Lapsk mytologi - d'Ailli, Pierre (lat. Petrus de Alliaco) - Ailuroidea (Ailuridæ), zool. Se Rofdjur - Ailurus fulgens, Kattbjörnen l. Pandan, zool. - Aimabel l. Ämabel, intagande - Aimak, äfven Eimak, en i Afganistan boende folkstam - Aimard, Gustave - A. in., förkortning för Anno ineunte (se Anno) - Ain. 1. Flod i östra Frankrike - Ain. 2. Departement i östra Frankrike - Aina, signatur för finska författarinnan edit Teodora Forssman - Ainé, fr., äldre. Motsats: cadet (se d. o.) - Aineias. Se Æneas - Ainemolo, Vincenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de feodala rättigheterna. 1792 var han general
vid Rhenarmén, men nödgades, misstänkt af konventet,
emigrera.
Aigun l. Sakalin Ula Koton l. Ho-lung-kiang,
kinesisk stad i Mandsjuriet, vid floden Amur, 40
km. s. om ryska staden Blagovjestjensk. Omkr. 15,000
inv. A. har betydlig handel med säd, olja, te och
tobak.
Aigyptos (grek. Aigyptost, lat. Ægyptus), grek. myt.,
tvillingbroder till Danaos, konung i Argos, lade under
sig melampodernas land, som enligt myten efter honom
benämndes Egypten. Jfr Danaos.
Aikin [ei’kin]. 1. Anna Lætitia A., engelsk
författarinna. Se Barbauld.
2. Lucy A., den förras brorsdotter, engelsk
författarinna, f. 1781, d. 1864, dotter till den
populärvetenskaplige och biografiske författaren
d:r John A., skref bl. a. de gedigna och glänsande
historiska skildringarna Memoirs of the court of
queen Elisabeth (1818; flere uppl.) och Memoirs of
the court of king James I. (1822) samt en biografi
öfver Addison (1843). Hennes lefnadsminnen och bref
jämte biografi utgåfvos 1864, hennes brefväxling
med W. E. Channing 1874.
Ailana, det grekiska namnet på Elat (se d. o.).
Ailanthus Desf., bot., växtsläkte af
nat. fam. Simarubaceæ. En art, A. glandulosa
(gudaträd), från östra Asien, ett
utmärkt vackert träd med stora, parbladiga
blad och täta vippor af oansenliga blommor,
är en prydnad äfven i våra parkanläggningar,
ehuru den näppeligen uthärdar Stockholms vintrar.
A-N. (G. L-M.)
I aflagringar från miocenperioden har man på
många ställen i Europa träffat såväl frukter
som blad, tillhörande arter af detta släkte.
A. G. N.
Ailekes-olmak. Se Lapsk mytologi.
d’Ailli [daji], Pierre (lat. Petrus de Alliaco),
fransk kardinal, biskop i Cambrai, kansler vid
universitetet i Paris, f. 1350, d. 1420 i Avignon. Han
blef 1380 teol. doktor vid La Sorbonne i Paris och
förvärfvade där stort anseende som nominalistisk
skolastiker. Liksom mystikerna påyrkade han bibelns
studium och hämtade därur grundläggningen för sin
reformatorisk-kyrkopolitiska åskådning. Jämte
sin lärjunge Johan von Gerson m. fl. genomdref
han på kyrkomötena i Pisa (1409) och Kostnitz
(1414-18) den åsikten, att kyrkomötena, såsom
rätteligen representerande Kristi kyrka, stå öfver
påfven. Oaktadt d’A. med sitt parti deltog i domen
öfver Johan Hus, aktades han högt af de senare
reformatorerna, och Luther har rönt inflytande af
hans uttalade tvifvel på transubstantiationslärans
inre sanning. d’A. efterlämnade ett betydligt antal
filosofisk-teologiska verk, kyrkopolitiska traktater
och predikningar samt ett berömdt geografiskt arbete,
Imago mundi. Se P. Tschackert, "Peter von Ailli"
(1877).
J. HDR.
Ailuroidea (Ailuridæ), zool. Se Rofdjur.
Ailurus fulgens, Kattbjörnen l. Pandan, zool., ett
till fam. Procyonidæ, rofdjurens ordning, hörande
däggdjur. Något större än en katt, förefaller pandan
på grund af sin långa, mjuka fäll plumpare än den i
själfva verket är; hufvudet kort, nästan kattartadt,
öronen stora, spetsiga, långhåriga, ögonen små, benen
långa med täthåriga fotsulor, svansen af kroppslängd,
cylindrisk, långhårig. Färgen är ofvan rödbrun,
stötande i guldgult, de undre kroppsdelarna glänsande
svarta. De äkta kindtänderna utmärkas
genom sin stora bredd och sina många småknölar. Pandan
är hemma i berglandet söder om Himalaja, mellan Nepal
och snöbergen, där djuret lefver i skogarna, helst
i träd, på 2-3,000 m. höjd öfver hafvet. Bergfolken
jaga den för dess praktfulla skinns skull. Den
förtär frukter och andra vegetabilier. Egendomligt
nog har en pandan närstående form under den senare
tertiärtiden lefvat i Europa, att döma efter
rester, som man funnit både i England och Ungern.
L-E.
Aimabel [ämabel] l. Ämabel (fr. aimable, af
lat. amabilis), intagande, älskvärd.
Aimak, äfven Eimak, en i Afganistan boende
folkstam, som utgör en gren af tadsjik. Aimakerna,
hvilkas antal uppgår till omkr. 450,000, tala persiska
och äro sunniter samt lefva till största delen af
boskapsskötsel och bo i tält.
Aimard [ämar], Gustave, fransk författare af
äfventyrsböcker för ungdom, f. i Paris 1818,
d. 1883 (i storhetsvansinne) därstädes, kom som
skeppsgosse till Amerika, hvarest han tillbragte
nära tio år bland västerns vilda folkslag och
äfventyrarband. Senare vandrade han genom Spanien,
Turkiet och öfver Kaukasus, hvarefter han 1848
blef officer vid mobilgardet i Paris. Sedan
A. ytterligare berest Mexico, skref han ett
stort antal liffulla och spännande indian- och
äventyrsberättelser i Coopers stil, men ganska
värdelösa. Typen för dessa är hans Les trappeurs
de l’Arkansas (1858; öfv. 1886). De flesta spela
i Nord-Amerika. På svenska finnas öfversatta 16
bland dem, däraf flertalet på 1880- och 1890-talen.
(E. F-T.)
A. in., förkortning för Anno ineunte (se Anno).
Ain [ä]. 1. Flod i östra Frankrike. Den rinner
upp på Jura, s. v. om Pontarlier, flyter genom
departementen Jura och Ain samt faller ut i Rhône,
50 km. ofvanför Lyon. Dess längd är 190 km., af hvilka
110 äro segelbara. - 2. Departement i östra Frankrike,
Bourgogne. 5,825 kvkm. 350,416 inv. (1901). Landet
delas genom floden Ain i två delar, af hvilka den
östra är ett fruktbart bergland och den västra, mellan
floderna Ain och Saône, ett af tusentals småsjöar
uppfylldt sumpland, pays de Dombes. Klimatet är
kallare, än man af läget skulle vänta. Industrien
är obetydlig. Åkerbruk och boskapsskötsel äro
befolkningens hufvudnäringar. Inom departementet ligga
orterna Ferney, bekant såsom Voltaires vistelseort,
Belley, där den bästa litografiska sten i Frankrike
brytes, samt Bourg, departementets hufvudstad.
Aina, signatur för finska författarinnan Edit Teodora
Forssman, f. 1856, hvilken utgifvit barnböcker samt
de af mild religiositet färgade novellsamlingarna
Vid aftonlampan (8 saml., 1891-1900).
Aîné [äne], fr. (af lat. ante natus, förstfödd),
äldre. Motsats: cadet (se d. o.).
Aineias (grek. Aineias). Se Æneas.
Ainemolo, Vincenzo, italiensk målare, kallad
il Romano, verksam på Sicilien under förra hälften af
1500-talet. I sin ungdom troligen starkt påverkad af
Rafaels "Kristus bär sitt kors", i en af Palermos
kyrkor, studerade han sannolikt därpå i Rom den
store mästarens arbeten, som han, dock utan slafvisk
efterhärmning, efterbildade i en mängd i Palermos
kyrkor och museum bevarade religiösa målningar,
C. R. N. (O. G-G.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
