Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alfons. 1. A. XII - Alfonsia, bot. Se Elæis - Alfonsino, spanskt guldmynt - Alfonsinska tabellerna, astron., astronomiska tabeller - Alfonso. Se Alfons - Alforer. Se Alfurer - Alfort, by i franska depart. Seine - Alfplog, landtbr., åkerbruksredskap - Alfred, den store, angelsachsernas konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ende son till den spanska exdrottningen Isabella
och Frans af Assisi, åtnjöt till 1874 undervisning
vid Teresianska akademien i Wien samt därefter vid
militärskolan i Sandhurst i England, förklarade sig,
sedan Isabella till förmån för sin son afsagt sig
alla anspråk på Spaniens tron (1870) och konung
Amadeo 11 febr. 1873 frivilligt nedlagt regeringen,
i ett manifest af 1 dec. 1874 för den ende rättmätige
tronpretendenten och lyckades, understödd af ett
mäktigt parti inom armén under Martinez Campos,
i jan. 1875 intåga i Madrid och bestiga Spaniens
tron. Det ända sedan konung Amadeos tid pågående
kriget mot tronpretendenten Don Carlos’ anhängare
fortsattes med kraft till 1876, då carlisterna måste
underkasta sig. A. förmälde sig 1878 med sin kusin
Maria de las Mercedes (f. 1860), dotter till hertigen
af Montpensier. Efter hennes snart inträffade död,
1878, trädde han 1879 i äktenskap med ärkehertiginnan
Maria Kristina af Österrike (f. 1858), med hvilken
han hade sonen Alfons samt döttrarna Maria de las
Mercedes (f. 1880) och Maria Teresia (f. 1882). A. dog
på lustslottet El Pardo, nära Madrid, 25 nov. 1885. Om
hans regering se vidare Spanien. - 2. A. XIII, den
föregåendes son, född efter faderns död i Madrid 17
maj 1886, utropades s. d. till konung och tillträdde
som myndig 17 maj 1902 själf regeringen. Se vidare
Spanien.
Alfonsia, bot. Se Elæis.
Alfonsino (Alfonso de oro), spanskt guldmynt,
= 25 pesetas l. francs, = nära 18 kr.
Alfonsinska tabellerna (Tabulæ alphonsinæ),
astron., astronomiska tabeller, hvilka prins
Alfons, sedermera konung A. X af Kastilien, lät
utarbeta i st. f. de ptolemaiska. Förbättringen
blef dock ringa, alldenstund planetbanorna,
såväl i dessa som i Ptolemaios’ tabeller,
förklarades genom epicyklar. Detta dyrbara
arbete, som bekostades af konungen, sysselsatte
1248-52 omkr. 50 astronomer, bland hvilka den
förnämste var rabbinen Isak Aben Said. Tabellerna
blefvo första gången tryckta i Venezia 1483 och
begagnades i hela Europa ända till 16:e årh.
R. N.*
Alfonso. Se Alfons.
Alforer. Se Alfurer.
Alfort [alfår] l. Maisons-Alfort, by i franska
depart. Seine, vid Marne, midt emot Charenton, 7
km. s. ö. om Paris. Ryktbar veterinärskola, anlagd
1766 af Bourgelat, öfver hvilken en staty där rests.
Alfplog, landtbr., åkerbruksredskap, som liknar de
vanliga åkerplogarna, men saknar vändskifva. Alfplogen
köres i den öppna plogfåran och bryter alfven med
sin bill. Användes föga i Sverige.
H. J. DFT.
Alfred (angls. Ælf-red), den store, angelsachsernas
konung, yngste sonen till den västsachsiske konungen
Ethelwulf, föddes 849. Den yngste af fem bröder,
efterträdde han redan vid 22 års ålder sin broder
Ethelred som konung af Wessex 871. Han mottog ett
rike, som till största delen låg i danskarnas våld
och som genom deras ständiga plundringståg blifvit
fördt till undergångens brant. A., som redan under sin
broders regering aflagt lysande prof på skicklighet
och kraft att tillbakaslå danskarnas anfall,
fördubblade nu sina ansträngningar för att
återställa sitt lands oberoende. I början fördes
striden med växlande framgång, men fienderna sände
ständigt nya skaror öfver till Englands kuster, och
A. måste flere gånger genom penningesummor friköpa
sitt land från dem. Slutligen öfversvämmade en väldig
dansk här västsachsernas konungarike (878). A. var i
ytterlig fara, men lyckades i Somersetshire samla
omkring sig en liten skara, som sedan tjänade som
medelpunkt för försvaret. Hans styrka ökades, och
snart var han i stånd att tillfoga danskarna ett
afgörande nederlag vid Ethandún (sannolikt Edington
i Wiltshire) år 878. Att A. under danskarnas invasion
vandrat omkring fattig, förklädd och okänd af sina
undersåtar, torde kunna förvisas till sägnernas
område. Han var visserligen bragt i svårt betryck, men
han lade aldrig ned vapnen. Efter slaget förband sig
danskarnas höfding Guthrum att lämna Wessex och lät
därjämte döpa sig - han fick i dopet namnet Ethelstan
- tillika med en stor mängd af sitt följe.
Under de fredliga år, som nu följde för England,
egnade sig A. åt sitt lands inre utveckling. Han
återuppbyggde förstörda städer och fästen samt
anlade nya, byggde fartyg, uppmuntrade handel,
näringsflit och geografiska upptäckter, inkallade
främmande handtverkare och köpmän samt utgaf en mängd
visa lagar och författningar. Det mest slående i hans
lagar i jämförelse med hans företrädares är frånvaron
af hvarje hänsyn till olikheten mellan engelsmän och
britter. De senare hade nu inom det västsachsiska
riket praktiskt taget blifvit engelsmän. Det är ett
stort och egendomligt drag hos A., att han midt i en
tid af okunnighet och barbari med en ifver, som få
regenter någonsin upphunnit, sökte främja sitt folks
upplysning och andliga förädling. För detta ändamål
uppbyggde han de under krigen nedbrutna klostren, den
tidens härdar för vetenskap och odling, och inkallade
till sitt hof en mängd lärda män. Han öfversatte och
bearbetade från latin till angelsachsiska Boëthius’
berömda skrift De consolatione philosophiæ ("Om
filosofiens tröst"), Bedas Historia ecclesiastica
gentis anglorum ("Angelsachsernas kyrkohistoria"),
Orosius’ Historiarum libri VII adversus paganos
m. fl. I detta sistnämnda, arbete införde
A. äfven åtskilliga geografiska underrättelser,
bl. a. norrmannen Ottars beskrifning öfver Norge,
företrädesvis öfver Finnmarken från Hålogalands
norra gräns till Dvinaflodens utlopp, samt äfven en
del andra upplysningar, som han hämtat ur nordiska
resandes mun. - Det tycks äfven hafva varit A., som
kallat till lif den märkliga historia på engelska
språket om engelska folket, hvilken kallas "The
english chronicles".
884 landsteg en svärm vikingar och började belägra
Rochester, men drefs af A. tillbaka till sina
skepp. Hans fredliga värf afbrötos åter 893 af ett
nytt infall af danskarna under den fruktade vikingen
Hasting. Vid deras ankomst reste sig äfven danskarna
i Northumberland och Ostangeln. A. var dock fullt
rustad att möta dem och tillfogade dem flere nederlag
och förluster. Han kunde likväl icke hindra dem att
öfversvämma och plundra en stor del af landet, och
först 897 lyckades han förjaga hufvudstyrkan från
England. Återstoden af hans regeringstid synes hafva
varit fredlig. Efter en mångårig sjukdom afled A. 901,
52 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
