- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
641-642

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänningsbönder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kronoparker; de norra kronoskogarna eller
kronoallmänningarna åter utgjorde föremål för
afvittring mellan kronan och enskilda; och åtskilliga
kronoallmänningar ansågos vara af samma egenskap
som lands- eller häradsallmänningar samt blefvo
därför underkastade samma behandling som dessa. För
närvarande förekommer benämningen kronoallmänningar
(kronans allmänningar) endast undantagsvis. -
Grufveallmänningar liksom öfriga till bergsbrukets
understöd anslagna, staten tillhöriga skogar stå
numera under skogsstatens öfverinseende. Dessa
skogars areal uppgår till något öfver 30,000 har.
HJ. HD.

Norge. De norska allmänningarna tillhörde i
den historiska tiden ursprungligen alla staten
("konungen"), dock så, att nyttjanderätten (vedfångst,
höslåtter m. m.) tillkom kringboende allmoge, medan
konungen egentligen blott innehade höghetsrätten,
d. v. s. rätt att anvisa bostäder åt nyodlare samt
rätt att använda hvad som blef öfver, sedan allmogen
begagnat sig af sin nyttjanderätt. Från Fredrik IV:s
tid har staten emellertid i många fall öfverflyttat
sin rätt till stats-allmänningarna på privata
personer, dock så, att allmogens brukningsrätt
därigenom icke inskränkts. Dessa privat-allmänningar
äro likväl numera utskiftade och
hafva därigenom alldeles förlorat karaktären af
allmänning. Där minst hälften af de till brukning
berättigade jordegarna hafva köpt en stats-allmänning,
kallas denna en bygde-allmänning. Men
dessa bygde-allmänningar utskiftas på samma sätt
och öfvergå till privat egendom. Nu för tiden hafva
allmänningarna sitt egentliga värde af skogarna
och rätten att hålla säter, hvilken från gammalt
tillkommer den till brukning berättigade allmogen;
staten har däremot ensam rättighet att på alla
statsallmänningar hugga timmer till försäljning. De
allmänna stadgandena för de norska allmänningarna
(deras brukningsrätt, förvaltning o. s. v.) finnas
i lagen om allmänningsskogar af 12 okt. 1857 och i
lagen om skogsväsendet af 22 juni 1863. - (I Bergen
förstås med allmänningar de stora, öppna platser, som
på flera ställen genomskära staden.).
Y. N.

I Danmark hörde allmänningen från början till
kungens gods, om än i den landsdel, som lydde under
den "jydske lov", bönderna torde haft rätt till
allmänningens skog, d. v. s. till att hugga träd och
låta sina kreatur beta där. Långt fram i medeltiden
funnos många allmänningar, men småningom öfvergingo de
flesta i enskild ego och fördelades, i synnerhet efter
bondereformerna på 1700-talet, genom skifte, mellan de
tidigare samegarna och odlades därefter. Statsskogarna
i Nordsjälland äro f. d. allmänningar och likaså
Bornholms allmänning, som ännu 1800 låg nästan öde,
men genom omsorgsfull skötsel har förvandlats
till en präktig bok- och barrskog (600 har).
E. EBG.

Finland. Uppkomsten af allmänningar har delvis
sin grund i förhållanden, som i Finland egt ringa
inflytelse. Läne- och häradsindelningen har icke
därstädes som i Sverige uppstått genom flera smärre
samhällens förening till ett helt, utan var redan
i sitt ursprung en politisk distriktsfördelning,
hvarför ock grundsatsen att kronan vore egare
till all obygd mark kunde så mycket lättare och
fullständigare vinna tillämpning. Några finska lands-
eller häradsallmänningar hafva således icke funnits,
och landets nu gällande skogslag af 1886 upptager
icke heller
någon bestämmelse om sådana. Af större historisk
vikt har indelningen i socknar och byar varit;
ty dessa samfunds intressen kräfde bestämda
gränser, som skilde deras område från grannarnas;
obygder, som lågo inom rårna (gränserna), blefvo
då en gemensam tillhörighet, hvaröfver sockne-
eller byamännen egde förfoga. Dessa allmänningar
hafva dock efter hand blifvit skiftade emellan
delegarna. Men vid storskiftets genomförande gällde
den grundsatsen, att öfverloppsjord skulle utbrytas
från hemmanen och läggas till kronan. Af sådan
jord hafva sedermera till åkerbruk tjänliga marker
blifvit inrättade till nybyggen och lägenheter
eller mot skogsränta upplåtits åt dylika. En del
vidsträckta områden ha förvandlats till kronoparker,
som användas till skogsbruk för kronans räkning
och stå under forststyrelsens förvaltning.
E. G. P*.

Allmänningsbönder. Se Bonde.

Allmänningsfiske, jur., fiskevatten, som
ligger å eller stöter intill en härads- eller
sockne-allmänning. Se Fiske.

Allmänningsgäld. Se Allmänningsöre.

Allmänningsrannsakning, en åtgärd, som hade till
ändamål att utröna allmänningsskogarnas tillstånd och
i synnerhet att undersöka om obehörigt intrång därå
egt rum genom af kringboende hemmansegare gjorda
nyodlingar utöfver laglig gräns, genom anlagda
torp eller uppförda backstugor o. d. Befanns någon
nyodling ega sådan utsträckning, att den motsvarade
minst 1/8 mtl, skedde skattläggning och upplåtelse
af hemmansdelen mot särskild ränta, såvida området
ansågs umbärligt för allmänningen; eljest återtogs
jorden, och vederbörande förständigades att nedrifva
stängsel och byggnader. Allmänningsrannsakningar
anbefalldes genom 1805 års skogsordning, men upphörde
1866. Därvid förda anteckningar äro i behåll.
KBG.

Allmänningsskog, en menighets samfällda skog. Se
Allmänning.

Allmänningsöre, en gammal skattebenämning. Geijer
lämnar därom följande upplysning: "En del skatter
voro ifrån början personliga. En sådan ’för hvarje
näsa’ omtalas redan under hedniska tiden till offrens
underhåll; och en så kallad nässkatt till konungen
namnes äfven i Magnus Ladulåses testamente: möjligen
densamma som i Vestgötalagen kallas allmänningsöre
och i städerna allmänningsgäld." Lagerbring anför,
att allmänningsöre såsom kunglig förläning uppbars
af de katolske biskoparna.
KBG.

Allmän rådstuga, jur. I städer utan stadsfullmäktige
är allmän rådstuga det organ, genom hvilket kommunen
utöfvar sin beslutanderätt i de ordnings- och
hushållningsangelägenheter, som äro gemensamma för
alla dess medlemmar, såvida icke handhafvandet af
dessa angelägenheter enligt gällande författningar
tillkommer offentlig ämbetsmyndighet, eller ärendena,
ehuru för kommunen gemensamma, röra kyrkan eller
folkskolan. I städer med stadsfullmäktige är allmän
rådstuga organet för val af stadsfullmäktige. Allmänna
rådstugan består af stadens samtliga röstberättigade
invånare. Röstberättigade vid allmän rådstuga äro
alla välfrejdade myndiga svenska undersåtar, som
äro skyldiga att betala skatt till staden, på grund
däraf att de äro därstädes uppförda till erläggande af
allmän bevillning till staten för fast egendom eller
för inkomst af kapital eller arbete (bevillning efter
andra artikeln

Tryckt den 19/10 03

1 b. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free