Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almedal, fabriksanläggning i Örgryte socken - Almeh. Se Alme - Almeida, stark gränsfästning mot Spanien - d’Almeida, Francisco, portugisisk krigare - d’Almeida-Garrett, João Baptista da Silva Leitão, portugisisk skald - Almeidan (arab.), marknadsplats, basar - Almén, August Teodor, kemist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
900,000 kr. Styrelsen har sitt säte i Örgryte
socken. Arbetsstyrkan uppgår till omkr. 400
personer. Tillverkningen uppgafs år 1901 till
228,877 kg. garn, 10,076 kg. tråd med ett
sammanlagdt värde af 546,540 kr., samt 118,029
kg. väfnader och band med ett värde af 425,100
kr. Förädlingslönen vid färgeriet och appretyrverket
uppgick s. å. till 18,445 kr. - Fabriken är försedd
med egen vattenledning samt elektrisk belysning. För
arbetarnas barn har en aftonskola blifvit inrättad.
K. K.-Å.
Almeh. Se Alme.
Almeida, stark gränsfästning mot Spanien,
i portugisiska prov. Beira, ö. om floden
Coa. Omkr. 2,000 inv.
[bildtext]
Egyptisk danserska (se art. Alme).
d’Almeida, Francisco, portugisisk krigare,
f. omkr. 1450 i Lissabon, tillhörde en förnäm
ätt. Sina första krigiska framgångar vann han i spansk
tjänst. Han deltog sålunda i eröfringen af Granada
1492. År 1505 utnämndes han af Portugals konung Manuel
I till "vicekonung" öfver Indien. Han afseglade
dit, och efter att hafva eröfrat en del orter vid
Afrikas östra kust, stadgade han genom eröfringar
och anläggande af faktorier Portugals välde på
Malabarkusten och på Ceylon. Äfven på Bortre Indiska
halfön grundlade han Portugals inflytande. Hans mål
var att göra portugiserna enarådande öfver den indiska
handeln med västerlandet, hvilken dittills gått dels
öfver Röda hafvet och Egypten, dels på karavanvägar
öfver främre Asien till Medelhafvet, och helt och
hållet legat i händerna på venezianerna. För att
skydda sitt handelsvälde förmådde dessa nu sultanen
af Egypten att låta en krigsflotta afgå till Indien,
och denna flotta slog utanför Bombay en portugisisk
eskader, som stod under befäl af d’A:s son Lorenzo,
som stupade. Men d’A. utkräfde en grym hämnd,
stormade och brände staden Goa och tillintetgjorde
i ett stort sjöslag den egyptiske sultanens och
furstens af Calicut förenade flottor (1509). Först
därefter bekvämade han sig att öfverlämna befälet åt
Albuquerque, som en tid förut ankommit till Indien
med fullmakt att efterträda d’A. På återvägen hem
blef d’A. vid en landstigning på Saldanhavikens
kust i södra Afrika 1510
öfverfallen och dödad af infödingarna.
S. L.
d’Almeida-Garrett, João Baptista da Silva Leitão,
vicomte, portugisisk skald, f. 1799, slöt sig 1820
till den demokratiska rörelsen, men måste för den
politiska reaktionens skull 1823 fly till England och
Havre. 1826 kom han tillbaka, men måste snart åter
fly för dom Miguel. Därefter återvände han ånyo med
dom Pedros expedition 1832 och fick organisationen
af inrikesministeriet sig anförtrodd. 1834-36 var
han chargé d’affaires i Bruxelles, inrättade 1836 en
nationalteater och blef 1837 medlem af cortes. Död
1854. - d’A. bröt pseudoklassicitetens välde i
portugisiska litteraturen, införde nyromantiken och
riktade uppmärksamheten på folkdiktens skatter. I
eposet Camões (10 sånger, 1825; 8:e uppl. 1886)
besjöng han sitt lands störste skald, i Dona Branca
(1826) gisslade han munkväsendet, i Adozinda (1828)
började han bearbeta gamla folkromanser. Hans vackra
"Romanceiro" (1851-53) innehåller den första samling
dylika. Liksom d’A. sökte grunda en romantisk epik, så
ville han ock nyskapa en nationell teater. Hans Auto
de Gil Vicente (1838) är det första rent nationella
portugisiska dramat. Andra skådespel af honom äro
Alfageme de Santarem (1841) och hans mästerverk Frei
Luiz de Sousa (1844). Som romanskriftställare försökte
han sig i O Arco de Sant’ Anna (1846), som novellist
med Viagens na minha terra (1837). Egendomligt
intagande äro hans erotiska dikter Folhas cahidas
(1852). Saml. arb. i 25 bd, 1854-77. Monografier
öfver d’A. skrefvos af T. Braga (1871) och skalden
G. de Amorim (3 bd, 1881-84).
Almeidan (arab.), marknadsplats, basar.
Almén, August Teodor, kemist, ämbetsman, f. 24
jan. 1833 i Myckleby prästgård i Bohus län, blef 1852
student i Upsala, 1860 med. doktor samt 1861 professor
i medicinsk och fysiologisk kemi 1883 utnämndes
han till generaldirektör i medicinalstyrelsen
och erhöll 1898 afsked med pension. 1872 blef han
ledamot af Vetenskapsakademien och 1884 ledamot
af Landtbruksakademien samt föredragande på dess
vetenskapsafdelning. 1879 kreerades han till
filos. hedersdoktor vid Köpenhamns universitets
jubelfest. A. var 1880-83 Upsala stadsfullmäktiges
ordförande samt under flera år ledamot af och
ordförande i universitetets drätselnämnd. 1885-1902
var han ledamot af första kammaren för Västerbottens
län. Han har varit ordförande i följande kommittéer:
för granskning af förslag till instruktion för
provinsialläkare m. fl. (1885-87), för omarbetning af
svenska farmakopén (1894), för granskning af stadgan
angående sinnessjuka (1894-95) och för uppgörande af
förslag beträffande lasarettsväsendet (1898). Vidare
har han varit ordförande i de kommissioner, som
föreslagit platser för de hospital och asyler,
som uppförts i Lund, Vadstena, Piteå, Upsala och
Restad (invid Vänersborg). A. har under sin långa
arbetstid lämnat prof på en ovanlig arbetsförmåga
och en beundransvärd flit. Dessa egenskaper i
förening med en utprägladt praktisk läggning hafva
i hög grad bidragit att göra hans lifsgärning
fruktbärande. Såsom det mest betydande resultatet af
hans verksamhet framstår tvifvelsutan den kraftiga
utveckling landets hospitalsväsende vunnit under
hans chefstid inom medicinalstyrelsen, en utveckling,
som i mycket väsentlig mån är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
