- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
671-672

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt Gustaf Fridolf A. (se A. 4) och Erik
Viktor A
. (se A. 5). En förteckning på arbeten, som
författats eller utgifvits af medlemmar af släkten A.,
utgafs 1892 af e. o. amanuensen J. A. Almquist under
titeln "Almquistiana".

1. Erik Jonas A., teolog, f. 1729 i Täby
socken i Uppland, tog 1752 den filosofiska graden
i Upsala, blef 1757 docent i teologi och sedermera
teol. kandidat, prästvigdes 1759 samt blef 1766 lektor
vid gymnasiet i Gäfle och 1774 pastor i Vendel, 1779
teol. doktor och 1789 pastor i Tierp. Utan ansökan
utnämndes han 1790 till professor i dogmatik
i Upsala, med bibehållande af Tierps pastorat såsom
prebende. 1778, 1786 och 1792 var han riksdagsman.
Död 1808. - A. är bekant för sin omfattande
teologiska lärdom i förening med en djupt personlig
religiositet. Med orädd själfständighet fästhöll
han under neologiens tid vid kyrkans bekännelse. Han
återupplifvade bland studenterna intresset för
en fulltonig luthersk åskådning och gaf
genom sina skrifter teologien vapen i händerna
mot fritänkeriet. Samuel Ödmann yttrade också om
den lärohandbok, Commentarius, theses theologiæ
dogmaticæ Jo. Aug. Ernesti, observationibus
dogmaticis, exegeticis et polemicis illustrans
,
som A. 1804 utgaf, att det är "en bok, af hvilken
teologie doktorer kunna mycket lära". Detta arbete
utgjorde länge källan för den dogmatiska bildningen
i Sverige. Bland hans skrifter må dessutom nämnas
Inledning till den Heliga skrifts läsning (1775).
Detta arbete utgör ett vittnesbörd om författarens
själfständighet och på samma gång om hans
djupa vördnad för Guds ords auktoritet.
G. O. L. (J. HDR.)

2. Erik Abraham A., den förres son, teologisk och
filosofisk forskare, f. 1767 i Gäfle, blef magister
i Upsala 1794, teol. docent 1795 och e. o. teologie
adjunkt 1797. Från 1797 till 1809 skötte han
sin faders professur och utnämndes 1800 till
e. o. professor samt 1802 till teologie adjunkt.
Han fick dock icke den ordinarie professuren
efter faderns död. Åren 1809, 1810 och 1812
var han universitetets ombud vid riksdagen och blef
sistnämnda år biskop i Härnösand, där han dog 1830. -
Hans teologiska riktning var helt olika faderns.
Då denne stod på ren bekännelsegrund, var sonen
åter en ifrig anhängare af Kants kritiska filosofi.
Detta hindrade honom dock icke att med intresse
egna sig åt teologiska studier, och han sökte
med den spekulativa forskningens resultat stödja
teologiens hufvudsanningar. Såsom riksdagsman hade
han stort inflytande och var 1810 i prästeståndet
den ifrigaste förespråkaren för Bernadottes val
till tronföljare. Dock skilde han sig under
de följande riksdagarna ofta från regeringen och
slöt sig till oppositionen eller gick sin egen
väg. Såsom biskop var han särdeles nitisk och
verksam. A. var bekant för sin ovanliga kvickhet.
G. O. L.*

3. Karl Jonas Love (Lovis, Ludvig) A., den
föregåendes brorson, författare, föddes
i Stockholm 28 nov. 1793. Hans fader,
krigskommissarien Karl Gustaf A., var en hård,
stridslysten och praktiskt intresserad man,
som sonen icke älskade, och hans moder, Birgitta
Lovisa Giörwell, en dotter till den namnkunnige
publicisten K. K. Giörwell, var en vek och
svärmisk natur, som efter lång sjuklighet 1806 rycktes
bort från sina tre minderåriga barn. Karaktärsdrag
från båda föräldrarna gingo i
arf till sonen, som plägade yttra, att han egde
två själar, en kamreraresjäl - hans faders - och en
poetisk själ, mödernearfvet. Föräldrarnas äktenskap
var icke lyckligt, och tvedräkten mellan dem bidrog
tvifvelsutan i hög grad till A:s brådmognad. I
morfadern egde han en outtröttlig främjare af
de mångsidiga studieintressen, som tidigt röjdes
hos honom och som Giörwell med sådan förtjusning
omnämner i sina bref. A:s mångläseri och skriflust
utvecklades rikligen under uppväxtåren. Som motvikt
tjänade hans omedelbara samlif med naturen. Det
vackra Antuna i Eds socken, Roslagen, där fadern var
bosatt som landtbrukare och där A. tillbragte alla
sina fritider, var utgångspunkten för A:s ständiga
ströftåg i kringliggande nejder. Han förvärfvade
en intim kännedom om denna trakts natur och
folklif. Fädernehemmet och dess omgifningar blefvo
medelpunkten i hans geografi; till dem förlade han
sedan gärna sceneriet i sina skildringar, där socknar,
gårdar, vattendrag och andra platser oupphörligt
nämnas med stark hemkänsla och kärleksfullt
förhärligande.

Ovanligt beläst och kunskapsrik för sina år,
inskrefs A. 1808 som student i Roslags nation vid
Upsala akademi. Åren 1814-20 hade han kondition
hos ryttmästare M. Hisinger, som vintertiden
vistades i Stockholm, men om sommaren på sitt
gods Fagervik nära Ekenäs i Finland. Samtidigt
bedref A. egna studier och promoverades 1815
till filos. doktor jämte Atterbom, Palmblad och
K. E. Fahlcrantz. Kort efter promotionen ingick han
som e. o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen samt
blef 1817 kopist och 1822 ord. kanslist i detta verk,
där E. J. Stagnelius var hans kamrat. Emellertid tog
han afsked från kanslitjänsten 1823 och flyttade i
början af följande år till Värmland, för att lefva ett
idealiseradt bondelif. Tidigt påverkad af Rousseau,
hans moders favoritläsning, hade A. länge drömt om ett
lefnadssätt, som harmoniskt förenade ett lif i andakt
och begrundan med kroppsarbete ute i naturen. Då han
1816 invalts i Manhemsförbundet (se d. o.), hvars
ögonmärke var nordisk kraft och sann kristendom,
samt blifvit dess ordförande, utarbetade han en
mycket fantastisk organisationsplan, hvilken utgafs
1820. I denna plan hade han uttalat de idéer, som han
nu tillsammans med två andra manhemsbröder, Gustaf
Hazelius och Jonas Wærn, sökte förverkliga. Från det
i Köla socken belägna wærnska godset Skillingsfors
tillhandlade han sig för 1,000 riksd. en hemmansdel,
Grafsund, dit han lät flytta en vanlig bondstuga. I
Skillingmarks kyrka i Värmland vigdes han 4 mars 1824
med en bondflicka, Anna Maria Andersdotter Lundström
(f. 1799, d. 1868), som uppfostrats på Antuna och
varit hans själs vän sedan 1812, fast en formlig
trolofning egde rum först 1823. "Jag öfvergaf hela
det konventionella lifvet", skref A., "icke blott
i litterärt afseende, utan ock i lefnadssätt, och
nedsatte mig i en landsort, alls icke som herre,
utan på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free