- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
717-718

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alrun ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två successiva alstringslinjer i samma plan, är ytan
developpabel, eljest skef.

Alstroemeria [-ström-] L., bot., ett sydamerikanskt
växtsläkte af nat. fam. Amaryllidaceæ, innefattande
växter med rotstock, bladig stjälk och stora
praktfulla blommor i flock. Åtskilliga arter odlas,
såsom A. versicolor, A. aurantiaca m. fl. De på
stärkelse rika rötterna ätas i Syd-Amerika. Släktet
är af Linné uppkalladt efter Klas Alströmer.
S. A. (G. L-M.)

Alströmer, svensk adlig ätt, hvars stamfader,
Jonas Alström (se nedan), adlades 1751 och då tog
namnet Alströmer. Hans äldste son, Patrik, som 1778
upphöjdes i friherrligt stånd, blef stamfader för den
ännu lefvande friherrliga ätten. Den adliga grenen
är utdöd.

1. Jonas A., med någon öfverdrift kallad "svenska
slöjdernas fader", föddes 7 jan. 1685 i Alingsås, där
fadern, Tore Carlsson, var en fattig borgare. Hos sina
föräldrar fick han ganska otillräcklig undervisning
och måste tidigt lämna hemmet för att själf förtjäna
sitt uppehälle. Efter några års förlopp kom ynglingen,
som efter sin födelsestad antagit namnet Alström,
till Stockholm, där han någon tid innehade en
underordnad tjänst i Ryssvågen. 1707 åtföljde A. en
vän, bokhållaren Alberg, till London, där denne ämnade
börja handel. Efter att i 3 år ha konditionerat hos
Alberg, öfvertog A. för egen räkning dennes affär
samt blef 1710 skeppsklarerare och som sådan engelsk
undersåte. Vid en jämförelse mellan Englands och
Sveriges industriella utveckling vaknade hos honom
tanken att i hemlandet skapa ett motstycke till den
storartade industri, hvars blomstring gaf England
dess rikedomar. I detta syfte begaf sig A., sedan
Karl XII återkommit från Turkiet, hem till Sverige
(1715) för att erbjuda konungen sina tjänster, men
fann snart, huru föga tiden egnade sig för fredliga
värf. Under en tvåårig vistelse i hemlandet sökte
han emellertid genom resor i bergslagerna och till
de förnämsta städerna förvärfva sig kännedom om
förutsättningarna för en svensk storindustri samt
studerade sedan på resor i norra Tyskland och under
två års vistelse i Holland (förnämligast i Amsterdam)
dessa länders industriella inrättningar. Återkommen
till London 1719, fullständigade A. sina studier genom
en mer än årslång rundresa till Englands viktigaste
fabriksorter. Hans därunder förda dagboksanteckningar,
innehållande en mängd rön om dåtida engelsk industri,
finnas i manuskript på Uppsala universitets bibliotek.

Efter Karl XII:s död och fredssluten ljusnade
utsikterna för A:s planer. I jan. 1723 lämnade han
England - några månader förut hade han utnämnts till
svensk konsul i London -, genomreste de viktigaste
fabriksdistrikten i norra Frankrike och Holland,
uppköpte under sin resa i hemlighet maskiner, redskap
och varuprof samt värfvade arbetare. Till hufvudort
för sina anläggningar hade han utsett
Alingsås, och ej utan fara från de holländska
myndigheternas sida lyckades han hösten 1723 till
Göteborg befrakta ett fartyg med ett parti ull,
väfredskap och några engelska arbetare. Från Paris
hade han för sitt tillämnade manufakturverk begärt
kungligt privilegium, och sedan detta 22 juni 1724
beviljats, hemreste han på hösten s. å., för att
igångsätta företaget. Hans egna penningetillgångar
voro då i det närmaste förbrukade, men A. lyckades
för sin sak intressera de värmländske bruksegarna och
den politiska krets, hvarur sedermera hattpartiet
framgick. En "societet" kom 1725 till stånd med
konung Fredrik som medintresserad och "gouverneur",
och de nya anläggningarna fingo vid 1726-27 års
riksdag - ej minst genom inflytande af i företaget
intresserade politiker, såsom Gyllenborg, Düben och
Höpken - vidsträckta ekonomiska förmåner. Se härom
samt rörande manufakturverkets anläggning och tillväxt
Alingsås manufakturverk.

A. var mest en initiativens man, men ingalunda
själf praktisk industriidkare och saknade därför
såväl håg som förutsättningar för att i detalj
leda och öfvervaka sina vidtutseende planers
realisering. Endast undantagsvis vistades han någon
längre tid i Alingsås, där de svårhandterlige, från
olika länder införskrifne arbetarna väl hade kräft
en stadigvarande, kraftig och enhetlig ledning. I
stället uppehöll sig A. mestadels i Stockholm för
att "bevaka societetens fördelar och intressen",
och han lyckades äfven genom sangviniska kalkyler
och med bistånd af sina politiska vänner att vid den
ena riksdagen efter den andra åt manufakturverket
i form af lån, tillverkningspremier och understöd
utverka stora fördelar, hvarigenom anläggningarna
kunde upprätthållas i ett tillstånd af länge till
utseendet lysande, men i själfva verket konstlad
blomstring. Utom för klädesfabrikation och liknande
manufakturgrenar, som med ifver idkades i Alingsås,
intresserade sig A. lifligt för fårafveln - han
blef 1738 öfveruppsyningsman öfver schäferistaten -,
tobaksfabrikation, odling af färgväxter m. m., anlade
i Göteborg ett sockerraffineringsverk, på Kungsholmen
i Stockholm det första engelska garfveriet i riket
och kan äfven göra anspråk på äran af att i Sverige
hafva infört odlingen af potatis.

Nyare forskningar hafva ådagalagt, att grundvalarna
till frihetstidens industriella utveckling till
stor del voro lagda redan före A:s tid och att
allvarliga anmärkningar kunna göras mot soliditeten
i den mångfrestande mannens industriella företag. Af
förblifvande betydelse är dock hans ifriga sträfvan
att grunda den svenska industrien hufvudsakligen på
inhemska råämnen. Äfvenledes bör man erkänna den
varma fosterlandskärlek, som genomgår A:s nitiska
verksamhet för vårt näringslifs höjande. I skrift tog
sig detta hans nit uttryck i flera arbeten, såsom Den
svenska vårdande fåraherdens trogne vägvisare
(1727),
med bihanget Fåraherdens hemliga konster (1733), samt
flera i K. vetenskapsakademiens handl. införda tal
och afhandlingar, bl. a. Försök till boskapsafvelns
förbättring genom gode hannars införskaffande från
utrikes orter
(1743), Om Sveriges välstånd, om det
vill
(1745) samt Om schäferiernas nytta (1759). För
vetenskapliga idrotter hyste han varmt intresse,
samlade i Alingsås ett rikhaltigt bibliotek och
anlade där modellkammare och naturhistoriskt museum:
han deltog äfven 1739 i stiftandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:44:33 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free