- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
719-720

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alrun ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Vetenskapsakademien. 1739 fick han kommerseråds
titel, adlades vid Adolf Fredriks kröning 1751
och antog då namnet Alströmer. Riksdagen 1755
-56 beviljade honom 8,000 dal. smt i premium för
det kapital han ansågs hafva i riket infört från
England, tillförsäkrade hans änka en årlig pension
af 2,000 dal. smt samt anslog medel för resande af
hans byst å Stockholms börs. A. afled 2 juni 1761
och slapp sålunda upplefva de förödande stormar,
som med ändrade konjunkturer och nya ekonomiska
grundsatser bröto in öfver Alingsåsverket. Litt. :
Äreminnen af Franzén i Sv. akad:s handl. (11:e
d.) och af Palmblad i Biogr. lex. (bd I) samt
G. H. Stråle, "Alingsås manufakturverk" (1884).
V. S-G.

2. Patrik A., den föregåendes son, f. 1733 i
Alingsås, d. 1804, uppfostrades enligt faderns önskan
till att öfvertaga styrelsen öfver manufakturverken
i Alingsås samt förordnades 1754 till direktör öfver
Alingsås stad och manufakturi. Under en resa
i offentligt uppdrag till Ryssland 1758 besökte
han manufakturverken i Moskva, Jaroslav och Tula.
De närmast följande åren voro konjunkturerna
särdeles ogynnsamma för den svenska industrien, och
vid 1765 års riksdag förlorade den plötsligt sina
dittills åtnjutna stora förmåner. A. lyckades dock
upprätthålla faderns anläggningar, tills de genom
en eldsvåda 1779 nästan förstördes. Redan 1776
hade han ingått bolag med sin broder Klas, som var
grosshandlare i Göteborg. Motgångar föranledde
bolagets upplösning, hvarefter de båda bröderna
egnade sig åt skötseln af sina landtegendomar.
A. var högt aktad för sin outtröttliga, gagnande
verksamhet och sitt intresse för allmännyttiga företag
och för vetenskapliga arbeten. Han utnämndes till
kommerseråd 1770, förordnades till vice landshöfding
i Älfsborgs län 1774, blef direktör vid Ostindiska
kompaniet 1777 och upphöjdes jämte brodern Klas i
friherrligt stånd 1778. Han blef 1771 den egentlige
stiftaren af Musikaliska akademien och 1774
ledamot af Vetenskapsakademien.

3. Klas A., den föregåendes broder, f. 1736 i
Alingsås, d. 1794, fick, då fadern fördelade sina
mångartade göromål mellan sönerna, på sin lott
landthushållningen och schäferierna. Han studerade
i Uppsala naturalhistoria, kemi och ekonomi under
Linné, Valerius och A. Berch och fick redan, vid 18
års ålder öfvertaga skötseln af familjens egendomar
Berga och Nolhaga samt arrendegården Höjentorp
med därvarande schäferiskola. För att studera
den spanska ullkulturen företog han 1760 en resa
till Spanien och besökte på hemvägen Italien,
Frankrike, Tyskland, Nederländerna och England.
Han återkom 1764 till fäderneslandet, där han
redan 1761 hade blifvit utnämnd till kommissarie i
Kommerskollegium, med åliggande att föra uppsikt
öfver den svenska schäferistaten. Sedan denna
syssla 1765 indragits, kvarstannade A. likväl
några år i Stockholm och höll 1770 såsom
preses i Vetenskapsakademien sitt berömda tal Om
den finulliga fårracen
, hvilket blifvit öfversatt
på flera europeiska språk. Under sin resa hade han
gjort många viktiga anteckningar öfver främmande
länders landtbruk och industri, hvilka han dock till
största delen aldrig hann utarbeta. Därjämte hade
han samlat en stor mängd naturalster för museet
i Alingsås och till Linné hemskickat betydliga
sändningar af örter,
fiskar, snäckor m. m. Af tacksamhet därför gaf Linné
ett sydamerikanskt växtsläkte namnet Alstroemeria.

1770 flyttade A. till Göteborg, där han ingick bolag
med sin svärfader, den rike köpmannen Niklas Sahlgren,
direktör vid Ostindiska kompaniet. Tillsammans
utvecklade dessa båda en storartad verksamhet. Utom
det att de skötte ett bland de största handelskontoren
i riket samt de bergverk och landtegendomar,
som tillhörde bolaget, egnade de sig frikostigt
åt främjandet af allmännyttiga och vetenskapliga
företag. Den s. k. alströmerska vägen vid sjön
Aspen, mellan Alingsås och Göteborg, är ett minne
af A:s verksamhet. Därjämte offrade A. stora summor
på att från utlandet införskrifva åkerbruksredskap,
modeller, boskap och nyttiga växter samt understödde
svenska vetenskapsmän, såsom Bergman, Adam Afzelius,
Thunberg m. fl. På sitt gods Gåsevadholm i Halland
anlade han ett betydligt naturaliekabinett, och han
samlade därjämte ett kabinett af fysiska instrument
och modeller jämte ett utvaldt bibliotek. Efter
svärfaderns död blef brodern Patrik A. hans
bolagsman, men bolaget måste sedermera upplösas
till följd af stora förluster på en olycklig
handelsexpedition till Förenta staterna. År 1785
flyttade A. till Gåsevadholm, där han, redan tidigt
bruten till hälsan, tillbragte de sista åren af sin
lefnad. - Han utnämndes 1770 först till assessor i
Kommerskollegium, sedan till protokollssekreterare i
Justitierevisionen, men fick redan s. å. kansliråds
afsked. Han blef 1768 ledamot af Vetenskapsakademien
och upphöjdes 1778 i friherrligt stånd.
(V. S-G.)

4. Johan A., den föregåendes broder, f. 1742,
d. 1786, egnade sig först åt mineralogiska studier,
men intog, då brodern Patrik måste lämna tillsynen
öfver anläggningarna i Alingsås, dennes plats.
1777 företog han en längre resa genom Europas flesta
länder, hvarunder han hemskickade värderika samlingar
af naturalster, modeller och verktyg samt gjorde
vidtgående ekonomiska och vetenskapliga studier.
Åtskilliga från trycket utgifna uppsatser och
beskrifningar vittna om hans skarpa blick och
noggranna forskning. 1784 blef han ledamot
af Vetenskapsakademien.

5. Karl Jonas Oskar A., sonson till Patrik A.,
friherre, ämbetsman, f. 31 okt. 1811,
d. 10 aug. 1888, blef 1828 student i Upsala och
begynte 1832 tjänstgöra i k. m:ts kansli, där han
1856 befordrades till expeditionssekreterare.
1860 utnämndes han till landshöfding i Hallands län
och kallades 15 juni 1870 till konsultativt statsråd.
Han tillhörde konseljen till 4 juli 1878 och var,
enligt sin förman De Geers omdöme, en "erfaren
ämbetsman, lika klok som redbar, en sant frisinnad
statsman". A. var 1867-72 ledamot af andra
och 1873-81 af första kammaren.

Alt (it. alto l. contralto, af lat. altus, hög),
fr. haute-contre, mus., den djupa kvinno- och
goss-rösten, hvars tonomfång sträcker sig från g till
tvåstrukna e och f, stundom dock högre, liksom den
djupare alten l. kontra-alten når ned till
e. Brösttonerna utgöra altröstens mest kännetecknande
område. - Alt kan äfven betyda altsångerska eller
person som utför altpartiet. - I harmoniläran förstår
man med alt den 2:a hufvudstämman. I stråkkvartetten
utgör alten (altfiol) tredje stämman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free