Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amblystoma l. Ambystoma, zool., släkte af stjärtamfibier - Ambo l. Ambon - Amboëlla. Se Ambuella - Amboina. 1. Ett af de två residentskap, i hvilka Molukkerna l. Kryddöarna äro indelade - Amboina. 2. (Ambon) Ö i nämnda residentskap - Amboise, gammal stad i franska depart. Indre et Loire - d'Amboise, George - Ambon. Se Ambo - Ambon, geogr. Se Amboina - Ambra kallades en i forntiden mycket prisad parfym - Ambrakia, en betydande stad i det forna Epirus - Ambras l. Amras, kejserligt bergsslott i Tyrolen - Ambriz, portugisiskt område på södra delen af Guineakusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt utveckla Amblystomas alla egenskaper. Det är
således numera höjdt öfver allt tvifvel, att axolotlen
är en Amblystoma, som redan under larvstadiet vinner
könsmognad och fortplantar sig. Som man nu ock vet,
att några af våra vanliga europeiska vattenödlor
(Triton) under vissa förhållanden fortplanta sig, utan
att hafva mist sina gälar, och det dessutom uppgifves,
att axolotlen i fritt tillstånd ej skulle utveckla
sig till Amblystoma, har man antagit, att axolotlen
ursprungligen, under en tidigare geologisk period,
regelbundet utvecklats till Amblystoma och i likhet
med andra salamanderdjur fortplantat sig såsom sådan,
men att en del förändringar, som bevisligen inträdt
i de trakter, där axolotlen lefver, skulle vållat,
att den ej mera kunde lämna vattnet, utan afpassat
sig till vattenlifvet med delvis bibehållna
larvegenskaper. Att emellertid andra Siredon-arter
under vanliga förhållanden faktiskt utveckla sig
till den fullmogna Amblystoma-formen, bevisas genom
tillvaron af de många, å skilda trakter påträffade
Amblystoma-arterna.
L-E.
Ambo l. Ambon (af grek. anabainein, uppstiga),
namn på tvenne i gammalkristna kyrkor förekommande,
medelst några trappsteg tillgängliga uppläsnings-
eller talarestolar af sten, anbragta i sammanhang med
eller invid det skrank, som skilde prästerskapets
område från öfriga delar af kyrkan. Från den södra
ambonen upplästes episteln, från den norra och
ansenligare evangelium. I kyrkan San Clemente i Rom
finnes den gamla anordningen med de två ambonerna
ännu kvar. Ambonerna kunna anses som förebilder till
predikstolarna.
(I. G. C.)
Amboëlla. Se Ambuella.
Amboina. 1. Ett af de två residentskap, i hvilka
Molukkerna l. Kryddöarna äro indelade af den
holländska regeringen. Det utgöres af Amboinagruppen
(A., Haruku, Saparua, Nusalao), Buru med Ambelan,
Ceram jämte småöar, Bandaöarna, Sydväst-öarna
och Sydöst-öarna, tillsammans 51,463 kvkm. med
omkr. 295,000 inv. (1896), däraf ett par tusen
européer.
2. (Ambon) Ö i nämnda residentskap,
belägen vid 3° 41’ s. br. och 145° 49’ ö. lgd.
Ytvidden 683 kvkm. 31,510 inv. (1896). Är delad
i tvenne genom ett näs förbundna hälfter, Hitu
och Leitimor. Bergig, vulkanisk, men
väl vattnad och till största delen fruktbar samt
betäckt af tropiska skogar. Klimatet är hälsosamt.
Dock hemsökes ön ofta af orkaner och jordbäfningar.
Den frambringar de flesta af de tropiska växterna och
frukterna, såsom muskotnöt, sagopalm, brödfrukt,
kokosnöt, sockerrör, majs, kaffe, peppar och bomull
samt framför allt kryddnejlika, hvars odling utgör
innebyggarnas hufvudnäring och en tid var öns monopol
(numera utföras årligen mer än 2 hundra tusen kilo).
Befolkningen är mycket blandad: egentliga infödingar
(alfurer), malajer, djavaner (javaneser), kineser
m. fl. samt en del européer, mest holländare.
Tre femtedelar äro kristna, återstoden muhammedaner.
A. kom 1605 under Hollands välde.
3. Stad på ön A., på nordvästra kusten af
Leitimor. Omkr. 9,000 inv. Säte för residentskapets
myndigheter, men residenten bor i det vackert
belägna Batu-Gadjah. Husen af trä eller bamburör,
täckta med palmlöf. Två protestantiska kyrkor och
ett hospital. I midten Fort Victoria, i hvilket de
holländske tjänstemännen och garnisonen bo.
Amboise [ãbåa’s], gammal stad i franska depart.
Indre et Loire, på vänstra stranden af
Loire, 24 km. ö. om Tours. Liflig industri och
vinhandel. Manufakturer: stål och stålvaror (filar),
siden, ylletyg o. s. v. 4,538 inv. (1901). I
A. mördades 1,200 protestanter 1560, sedan deras
sammansvärjning mot guiserna blifvit upptäckt. Där
afslöts 19 mars 1563 mellan katoliker och hugenotter
en fred, som tillerkände de senare en viss grad
af religionsfrihet (se Hugenotter). Ett gammalt
ofvanför staden beläget slott, byggdt i märkvärdig
medeltidsstil, var en tid de franske konungarnas säte
och är rikt på historiska minnen. Abd-el-Kader hölls
där fången 1847-52.
d’Amboise [dãbåa’s], George, fransk kardinal och
minister, f. 1460, d. 1510, blef redan vid 14 års
ålder biskop af Montauban och 1493 ärkebiskop af
Rouen. 1498 kallades han af Ludvig XII till förste
minister. Han behärskade konungen fullständigt och
förmådde honom till det för Frankrike så ödesdigra
angreppet på Milano. d’A. var en skicklig, men
egennyttig och ränkfull statsman. Efter Alexander
VI:s död sträfvade han fåfängt efter den påfliga
tiaran och sökte för detta ändamål åstadkomma en
söndring emellan franska kyrkan och påfvestolen.
R. T.*
Ambon. Se Ambo.
Ambon, geogr. Se Amboina.
Ambra (förkortn. af grek. ambrosia, "gudaspis")
kallades en i forntiden mycket prisad parfym, hvars
värde skattades högre än guldets. Den synes hafva
varit en blandning af flera välluktande hartser
och balsamarter. För närvarande förstår man därmed
ett vaxartadt lättsmält ämne af ej till fullo kändt
ursprung. Det träffas flytande i hafvet kring kusterna
af Madagaskar, Java och Surinam. Några anse, att
ambra är en sjuklig produkt af pottfiskens (Physeter
macrocephalus) lefver; andra, att den härstammar
från bläckfiskartade djur. Ambra bildar gråaktiga,
af svarta och gula ådror genomdragna stycken af
angenäm mysklukt. Ett enkelt igenkänningstecken på
äkta ambra är, att den i varmt tillstånd ej häftar
vid en i densamma införd nål. Användes till rökelse,
välluktande tinkturer och tandpulver. - Med "gul
ambra" (eng. yellow amber, fr. ambre jaune) menas
bärnsten.
P. T. C.*
Ambrakia (lat. Ambracia, nu Arta), en betydande stad
i det forna Epirus, vid floden Arachthos, på något
afstånd från Ambrakiska viken (Sinus Ambracius,
nu Arta-viken). A. anlades 660 f. Kr. af korintiska
nybyggare och trädde sedan i förbund med Aten,
fick under konung Filip en macedonisk besättning,
gjordes af Pyrrhos till säte för konungarna i Epirus
och blef slutligen, 189 f. Kr., eröfradt och plundradt
af romarna.
Ambras l. Amras, kejserligt bergsslott i
Tyrolen, nära Innsbruck, på en klippa vid floden Inn
(628 m. ö. h.). Var fordom de tyrolske grefvarnas
hufvudslott. Berömdt genom de rika samlingar af
målningar, handskrifter, rustningar, vapen m. m.,
som där samlades af ärkehertig Ferdinand, son till
kejsar Ferdinand I, sedan 1563 ståthållare i Tyrolen,
men hvilka sedan 1806 under namn af Ambraser sammlung
finnas i Wien.
Ambriz, portugisiskt område på södra delen af
Guineakusten, emellan floderna Zaire och Ambriz l.
Lodje. Tillhör nu distr. Kongo, gen.-guvern.
Angola. Staden Ambriz tillhörde fordom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
