Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ambrosius, biskop af Milano - Ambrosius, Johanne, tysk skaldinna. Se Voigt - Ambrosius Bogbinder, borgmästare i Köpenhamn - Ambrym l. Chinambrym, ö bland Nya Hebriderna - Ambuella (Amboëlla), en till bantu-folken hörande stam i sydvästra Afrika - Ambulakralfötter (af lat. ambulare, vandra). Se Tagghudingar - Ambulans. 1. Allmän benämning för den rörliga sjukvården i fält - Ambulans. 2. (Ambulansvagn), för sjuktransport inredd vagn - Ambulatorisk, kringvandrande, flyttbar - Ambystoma, zool. Se Amblystoma - a M. C., förkortning för a mund condito (lat.), från världens början - Ameba, zool. Se Amoeba - Ameen, släkt - Ameen. 1. Georg Fredrik A. - Ameen. 2. Elin A. - Ameen. 3. Karl Gustaf A. - Améen, yngre gren af samma släkt som föregående - Améen. 1. Karl Gustaf A. - Améen. 2. Märta Augusta Karolina Emma Axelsdotter A., född Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
element, utan äfven mot arianer, apollinarister och
priscillianer och vakade jämväl med omutlig stränghet
öfver kyrkotuktens upprätthållande. Själfve kejsar
Theodosius den store fick erfara hans oförskräckthet,
när denne på kapplöpningsbanan i Thessalonika låtit
nedhugga 7,000 människor, därför att några kejserliga
ämbetsmän fått sätta lifvet till under ett folkupplopp
i nämnda stad. A. förmådde kejsaren att göra offentlig
kyrkobot, en tilldragelse, som medeltidskyrkan i
hierarkiskt intresse legendariskt utsmyckat. Äfven om
kyrkans liturgi och kult inlade A. synnerligen stora
förtjänster. Införandet af den ambrosianska sången,
som var en rytmisk-melodisk församlingssång,
har skaffat honom namn af den västerländska
kyrkosångens fader. Själf är han författare till
flera kristliga hymner af oskattbart värde, såsom
den sköna Veni redemptor gentium, hvilken redan af
Olaus Petri öfverflyttades till svenska ("Werldenes
frelsare kom här") och under n:o 58 ingår i 1819 års
psalmbok. Däremot härstammar den honom tillskrifna
lofsången Te Deum laudamus (sv. psb. n:o 263) från
grekiska kyrkan. A:s skriftställarverksamhet, som
röjer en djup påverkan från den grekiska teologien,
särskildt Origines och Basileios den store, liksom
äfven från Filo, är af exegetiskt, dogmatiskt,
homiletiskt och asketisk-etiskt innehåll. Mest
berömda äro hans Hexaëmeron, en utläggning
af skapelsehistorien, De officiis ministrorum,
behandlande kyrkotjänarnas plikter, hans mot arianerna
riktade skrift De fide (om tron) samt hans tal till
jungfrulighetens förhärligande. A:s skrifter utgåfvos
af benediktinerna i Paris 1686-90 och från 1894 ånyo
af C. Schenkl och M. Ihm. Under A:s namn gick länge
en utmärkt kommentar öfver Paulus’ bref, hvilken dock
snarare härrör från en med honom samtidig romersk
diakon, Hilarius, vanligen benämnd Ambrosiaster eller
Pseudo-Ambrosius. A. afled år 397 och ligger begrafven
i Milanos domkyrka. Se Th. Förster, "Ambrosius,
bischof von Mailand" (1884), och G. M. Dreves,
"Aurelius Ambrosius, der vater des kirchengesanges"
(1893).
J. HDR.
Ambrosius, Johanne, tysk skaldinna. Se
Voigt.
Ambrosius Bogbinder, borgmästare i Köpenhamn 1529-31
och 1534-36, var son till den rike borgmästaren Hans
Meissenheim Buchbinder, i hvars hus Kristian II någon
tid uppfostrades. Som ifrig anhängare af reformationen
och af den landsflyktige konung Kristian deltog A. i
köpenhamnarnas våldsamma upplopp och ödeläggandet
af kyrkornas helgonbilder 1530 samt 1533-36 i
grefvefejden. Under Köpenhamns årslånga belägring
1535-36 var han försvarets ihärdige ledare och lät
bl. a. landsknektarna nedhugga 150 borgare efter
ett upplopp i den uthungrade staden. Efter stadens
öfverlämnande åt Kristian III blef han inbegripen
i amnestien, men några dagar efter kapitulationen
stämde honom änkan efter en af de afrättade borgarna
för dråp, och följande dag fanns han död i sitt
hus; förmodligen hade han beröfvat sig lifvet genom
gift. Jfr Nielsen, "Kjøbenhavns historie", II (1879).
C. R.*
Ambrym l. Chinambrym, ö bland Nya
Hebriderna. 644 kvkm. Omkr. 3,000 inv. Har en
ännu verksam vulkan af 1,067 m. höjd.
Ambuella (Amboëlla), en till bantu-folken
hörande stam i sydvästra Afrika, på ömse sidor om
Kubango, mellan 14° och 16° s. br. De äro duktiga
jordbrukare och fiskare samt drifva boskapsafvel. I
allmänhet äro deras byar, med 200-300 invånare, byggda
i träsken på pålar. Ambuella stå under höfdingar,
hvilka betala skatt till Marutseriket. Serpa Pinto
besökte denna stam 1878, Capello och Ivens 1885.
Ambulakralfötter (af lat. ambulare, vandra). Se
Tagghudingar.
Ambulans (af lat. ambulare, gå, vandra
kring). 1. Allmän benämning för den rörliga sjukvården
i fält, men särskildt för de förbinderiställen eller
förbandsplatser, vid hvilka de sårade erhålla den
första behandlingen och sorteras för vidare transport
till fältsjukhusen. Se vidare Sjukvård (i fält). –
2. (Ambulansvagn), för sjuktransport inredd
vagn. Ambulansvagnar för upptagande af personer, som
träffats af olycksfall, infördes i Stockholm 1902.
Ambulatorisk (af lat. ambulare, gå, vandra kring),
kringvandrande, flyttbar. - Ambulatorisk skola,
flyttbar skola, en skola, i hvilken en och samme
lärare under olika tider af läsåret meddelar
undervisning på olika stationer eller orter
inom ett visst bestämdt område (pastorat, socken,
by). - Ambulatorisk läsordning, sådan anordning för
undervisningens meddelande, att samme lärare genom
skolans alla afdelningar lämnar undervisning i samma
ämne.
Ambystoma, zool. Se Amblystoma.
a M. C., förkortning för a mundo condito (lat.),
från världens början.
Ameba, zool. Se Amoeba. [ligatur oe]
Ameen [-men], släkt, härstammande från Olaus
Amoenius, lärare vid Kalmar skola, d. 1676. -
1. Georg Fredrik A., ämbetsman, skriftställare,
f 11 sept. 1811 i Karlskrona, blef student i Lund
1827 och tog juridisk examen 1833, hvarefter han
några år tjänstgjorde vid åtskilliga ämbetsverk i
Stockholm. 1838-52 utgaf han i sin födelsestad den
moderat-liberala tidningen "Najaden", hvari han
verkade för kommunal-institutionernas utveckling,
representationens ombildning, ett tidsenligt
ordnande af sjöförsvaret o. s. v. A. antog 1852
ett af dåv. sjöministern Ulner gjordt anbud
att flytta till Stockholm och enskildt biträda
honom vid behandlingen af en mängd ärenden rörande
sjöförsvaret. Han utnämndes 1855 till sekreterare i
Generalpoststyrelsen och var 1860-76 postdirektör i
Göteborg. Död i Stockholm 24 april 1898. A. författade
Kappsäcken, fragmenter ur min dagbok (4 häften,
1837-41) m. fl. vitterhetsalster. - 2. Elin A.,
den föregåendes dotter, författarinna, f. 22 juli
1852 i Karlskrona, har gjort sig bemärkt genom dramat
En moder (1895) och åtskilliga berättelser: Träldom
(1885), Lifsmål (1891), Bergtagen (1898) m. fl. - 3. Karl
Gustaf A., den föregåendes syssling. Se Améen.
Améen [-men], yngre gren af samma släkt som
föregående. - 1. Karl Gustaf A., arkitekt, f. 19 mars
1864 i Lofö nära Stockholm, studerade vid Tekniska
högskolan 1883-87 och vid konstakademien 1887-90 samt
gjorde studieresor till utlandet 1894-96. Han har
utfört byggnader och anlagt uppfartsvägar på Skansen
(Stockholm) och omkring tornet Kärnan i Hälsingborg. -
2. Märta Augusta Karolina Emma Axelsdotter A., den
föregåendes kusins hustru, född Sparre (modern var
målarinnan, frih. Emma Sparre),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
