- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
851-852

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amino-föreningar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universitetet i Åbo, i hvilken egenskap han dock icke gjorde
sig vidare omtyckt. A. åtnjöt i hög grad Alexander
I:s förtroende, och äfven då han stod utom affärerna,
inhämtades ofta hans råd. Sista delen af sin lefnad
tillbragte han i ostördt lugn på sitt fädernegods
Rilaks, där han afled 1842.
S. (T. H.)

2. Gustaf A., krigare, f. 1771 i Dalarna, deltog
i 1788–90 års finska krig och blef 1805 chef
för karelska jägarekåren. Under 1808–09 års krig
deltog han med tapperhet i flere drabbningar. Efter
fredsslutet stannade han i Finland och var 1810–27
landshöfding i Kuopio län. Död 1836. A. omnämnes i
"Fältmarskalken", en af dikterna i Fänrik Ståls
sägner.

Amino-föreningar kallas kemiska föreningar, som
innehålla en eller flera amingrupper. Såsom amingrupp
betecknar man ammoniakresten NH2. Bland viktigare
organiska amino-föreningar må nämnas: 1) aminer,
flyktiga baser, hvilka innehålla amingrupper bundna
vid kolväterester, t. ex. anilin, C6H5-NH2; 2)
amider, neutrala, oftast kristalliserande ämnen,
i hvilka amingruppen är bunden vid en syreradikal,
t. ex, acetamid, CH3.CO-NH2 (den viktigaste
amiden är urinämne); och 3) aminosyror, på
samma gång aminer och syror, t. ex. glykokoll,
aminoättiksyra, NH2-CH2-COOH. Aminosyror
äro viktiga spaltningsprodukter af ägghvita,
t. ex. leucin och alanin.
H. E.

Aminokapronsyra, kem. Se Leucin.

A minori ad majus (lat.). Se A majori ad minus.

Amino-syror. Se Amino-föreningar.

Aminoättiksyra, kem. Se Glykokoll.

Amira, Karl Konrad Ferdinand Maria von,
tysk rättshistoriker och germanist, f. 1848 i
Aschaffenburg, blef professor i tysk rätt vid
universitetet i Freiburg im Breisgau 1875 och vid
Münchens universitet 1893. Han har utmärkt sig
såsom forskare i den germanska och särskildt den
fornnordiska rättens historia, bl. a. med arbetena Das
alt-norwegische vollstreckungsverfahren
(1874), Über
zweck und mittel der germanischen rechtsgeschichte

(1876) och Nordgermanisches obligationenrecht (bd
I och II: 1, 1882–95) samt afd. Recht i H. Pauls
"Grundriss" (äfven i särtryck, 2:a uppl. 1897). Han
kallades till ledamot af Vetenskapssocieteten i
Upsala 1887 och af Vitt. hist. och ant. akad. 1891
samt blef 1886 medlem af Samf. f. utg. af
handskr. rör. Skand. hist.

Amiral (af arab. amir, höfding, befälhafvare;
jfr Emir), sjöv., högste befälhafvare öfver en
flotta. Ordet upptogs i Europa på korstågens
tid. Såsom titel och betecknande en verklig
värdighet användes det i England första gången
1286. I Sverige förekommer amiralsvärdigheten
först under Gustaf Vasa, som 1522 gaf den åt Erik
Fleming. Under Gustaf som konung och under hela
senare delen af 1500-talet fördes högsta befälet på
en utkommenderad flotta af en "öfversteamiral", till
hvars biträde förordnades en "underamiral". Först
1569 tillsattes en ständig öfversteamiral; 1602
utbyttes titeln mot "riksamiral". Den förste ständige
underamiralen tillsattes 1575; hans ämbete upphörde
1619. "Viceamiral" omtalas första gången 1577. Svenska
flottans amiralsgrader hafva för öfrigt varit
följande: generalamiral, amiralgeneral, storamiral,
öfveramiral, riksviceamiral, amiralgenerallöjtnant,
amirallöjtnant,
schoutbynacht och konteramiral. Såsom benämning
på särskilda befattningar hafva förekommit:
befälhafvande amiral, skeppsgårdsamiral, holmamiral
och varfsamiral. De nuvarande svenska amirals-
l. flaggmansgraderna äro amiral, viceamiral och
konteramiral. Dessa grader, som återfinnas i de flesta
andra mariner, motsvara i rang respektive general,
generallöjtnant och generalmajor. I vissa flottor
finnes dessutom en högre grad, generalamiral
(eng. admiral of the fleet, "flott-amiral"), med
fältmarskalks rang. Svenska flottan har tidtals haft
ända till 10 amiralslöner på stat; minsta antalet (2)
förekom 1866–87. Från 1904 finnas 4 löner för flaggmän
utan bestämd grad. Alla flaggmanslöner äro sålunda hos
oss nu lika. I gångna tider däremot åtnjöt den högste
amiralen en lön, flera gånger större än den lägste
flaggmannens. Det största befäl någon svensk flaggman
innehaft utöfvades af generalamiral Wachtmeister 1700,
då han i Öresund anförde en svensk-engelsk-holländsk
flotta om 61 linjeskepp och åtskilliga fregatter. 8
andra svenska flaggmän hade jämväl sina befälstecken
blåsande i denna flotta. Se vidare artiklar om
de särskilda amiralsgraderna.
(H. W-L.)

Amiral-general (jfr Amiral), en amiralsgrad, som
under Karl XI:s tid innehades af Hans Wachtmeister,
men sedan icke funnits.
R. P.*

Amiralgenerallöjtnant (jfr Amiral), en
amiralsgrad, som i början af 1700-talet förekom inom
svenska flottan.

Amiralitet (jfr Amiral). 1. Ämbetsmyndighet,
som utöfvade högsta styrelsen öfver
sjöförsvarets angelägenheter från 1617 till
1634, då amiralitetskollegiet bildades. Med
amiralitet förstod man fordom sjöförsvaret
i dess helhet i motsats till krigsmakten
till lands. – 2. Flottans samtlige amiraler.
R. P. (H. W-L.)

Amiralitets-församlingen i Karlskrona utgöres
hufvudsakligen af Flottans i Karlskrona boende, fast
anställda personal med familjer. 9,747 pers. (1902),

Amiralitets-kammarrätten, en 1695 i Karlskrona
inrättad domstol, som upptog anmärknings- och
balansmål för flottan. I början var amiralgeneralen
ordförande. Sedermera förändrades genom 1732 års
rättegångsprocess domstolens sammansättning, och ett
amiralitetskammarråd blef ordförande. Äfven eskadern
i Stockholm hade sin särskilda kammarrätt. Båda dessa
domstolar upphörde 1811.
KBG.

Amiralitets-kollegium, ett numera upphäfdt
ämbetsverk, som motsvarade icke blott den nuvarande
marinförvaltningen, utan äfven till stor del
sjöförsvars-departementets afdelning af k. m:ts kansli
och dess kommandoexpedition. Dess organisation
börjades 1617 under ledning af riksamiralen
Gyllenhielm, och genom 1634 års regeringsform blefvo
dess kollegiala former bestämda och dess plats
fastställd såsom rikets tredje kollegium, utgörande
flottans öfverstyrelse i såväl militära som ekonomiska
frågor. Riksamiralen var dess president, två riksråd
och fyra viceamiraler eller skeppskaptener voro dess
ledamöter. Kollegiet hade först sitt säte i Stockholm,
men flyttades 1680 till Karlskrona. Efter att hafva
undergått åtskilliga förändringar, som tidtals i
hög grad inskränkte kollegiets myndighet, flyttades
det åter till Stockholm 1776 och upphörde 1791,
General-sjömilitiekontoret inrättades. Dettas
verksamhet räckte blott tre år, likasom de därpå
inrättade storamiralsämbetena,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free