- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1099-1100

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anomal dispersion ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ansgarius (Ansgar, Anskar), Nordens apostel,
föddes 801 af förnäma frankiska föräldrar. Vid fem års ålder
förlorade han sin moder, hvars bild dock helgonlikt
präglade sig i gossens själ, och af sin fader
öfverlämnades han därefter att uppfostras af munkarna
i benediktinerklostret Corbie i Picardie. Hans
svärmiska sinne mottog där tillika med en grundlig
bildning öfverväldigande religiösa intryck, och som
en halfmogen yngling bragtes han genom en rad af
visionära drömmar till det oryggliga beslutet att som
hedningarnas apostel förvärfva martyrkronan. År 823
utflyttade A. jämte andra munkar till det i Westfalen
nyanlagda dotterklostret Nya Korvey, där han öfvertog
ledningen af klosterskolan och undervisningen för
den halfhedniska sachsiska allmogen, enär
han egde förmågan att predika
på folkspråket. Hans verksamhet på

[bildtext]
Ansgarius (efter en träskulptur
i Hamburgs domkyrka).

denna post ådrog sig uppmärksamhet, och då den danske
småkonungen Harald af politiska intressen drefs att
mottaga dopet år 826, utsågs A. att som missionär
följa honom till det hedniska Danmark. Den nordiska
missionen hade några år tillförene anförtrotts
åt ärkebiskop Ebo af Rheims, hvilken 823 gjort
en missionsresa till Danmark. Med Ebos samtycke
utfärdades nu ett påfvebref, hvarigenom A. anbefalldes
att som dennes medhjälpare verka för Nordens
kristianisering. Utbytet af A:s danska missionsresa
var emellertid jämförelsevis ringa. Han var såsom ett
slags hofpredikant fäst vid konung Harald, som med
sin vacklande politiska ställning egde föga kraft
att understödja missionsverket. Hufvuduppgiften
för A. och hans medhjälpare Autbert blef
därför att genom en vid hofvet bunden och sålunda
ambulatorisk missionsskola verka, för utbildandet
af unga män, som han genom köp eller på annat sätt
förvärfvat. Missionärernas ställning blef med Haralds
sjunkande anseende alltmera outhärdlig. Autbert
insjuknade och dog af öfveransträngning, och
A. kallades genom kejsar Ludvig den frommes
tillskyndelse att verka på ett mera lefvande
missionsfält. Hösten 829 infunno sig nämligen
hos kejsaren i Worms sändebud från den svenske
konungen Björn, hvilka meddelade, att många i deras
hemland närde längtan efter kristen predikan, och
utlofvade konungsskydd för de missionärer, som ville
följa dem. A. och en Corbie-munk Witmar voro
genast redo och begåfvo sig i sällskap med den svenska
legationen på resa mot norr. Under färden blefvo
de öfverfallna och utplundrade af sjöröfvare
och måste från södra Sverige vandra till fots
genom ödsliga skogar och obygder, tills de nådde
köpstaden Birka på Björkön i Mälaren. Missionärerna
blefvo där vänligt mottagna af konungen och erhöllo
tillstånd att predika, en rätt, som måste fattas
i analogi med den lejd hvarje främmande köpman
sökte hos konungen för att oantastad utöfva sitt
yrke. Många kristna fångar och köpmän slöto sig
till missionärerna. En liten kristen församling
bildades, och en af de nyomvände, höfdingen Hergeir,
byggde på sin gård en kristen kyrka, den första
i Norden. Efter två vintrars vistelse i Sverige
återvände missionärerna, medförande runbref från
konung Björn till kejsaren.

A:s framgångar väckte hos kejsaren vidtutseenda
planer. Både den katolska kyrkan och törhända det
frankiska riket egde här möjligheter att förvärfva ett
nytt betydande maktområde. På en riksdag i
Thionville 831 beslöt man att med Hamburg till
residens upprätta ett nytt ärkebiskopsdöme af de
nordalbingiska landen (Holstein och de vendiska
områdena till Peenefloden) och med hela norden såsom
missionsområde. Af kejsaren fick ärkestolen därjämte
det rika klostret Turholt i Flandern såsom ett
materiellt stöd för sin verksamhet. Den själfskrifne
ärkebiskopen blef A., som i november 831 invigdes
och sedan begaf sig till Rom, där han af Gregorius
IV mottog palliet och utnämndes till påflig legat
bland svenskar, danskar, slaver och andra nordiska
folk. Med Ebo, som tidigare erhållit den nordiska
legaturen, uppgjorde A. en delning på sådant sätt,
att den förre behöll Sverige, medan Danmark ställdes
under A:s omedelbara tillsyn. Detta var för den
svenska missionen knappast till fördel. Djupt
invecklad i det frankiska rikets politiska tvister
under söndringen mellan kejsar Ludvig och hans söner,
öfverlämnade Ebo i sin tur det svenska missionsfältet
åt en sin frände Gautbert, som i egenskap af biskop
tillika med prästen Nithard omkr. 832 begaf
sig till Sverige. Under nära 13 år verkade dessa män
framgångsrikt i Birka med omnejd och uppbyggde en
andra kyrka, hvilken man utan tillräcklig anledning
velat förlägga till Sigtuna. Under en tillfällig
upphetsning bland hedningarna blef emellertid
Nithard dräpt, och Gautbert jagades med hån och spe
ur riket. Samtidigt drabbades A:s missionsverk af
hårda slag på andra centrala punkter. Turholt blef
efter Ludvigs död indraget af Karl den skallige,
och ärkestiftet förlorade sina inkomster. Hamburg
intogs och brändes af den danske konung Hårek (845),
och A. med sina kristne jagades därifrån. Den yttre
upplösning ärkestiftet Hamburg på detta sätt undergått
bekräftades än vidare på en kyrklig synod i Mainz 847,
hvilken beslöt Hamburg-stiftets delning mellan Bremens
och Verdens stift och erkände A. som biskop på den
ledigblifna stolen i Bremen. Fortsatta tvistigheter
ledde emellertid till ett nytt afgörande 849,
hvarigenom ärkebiskopsdömet Hamburg återupprättades
och förenades med Bremenstiftet, inom hvilket senare
A. bibehöll sitt residens; men först under hans
sista lefnadsår vann den nya organisationen fasthet
och påflig bekräftelse. A:s missionsintresse förblef
under dessa nya förhållanden lika brinnande. Han vann
den danske konung Håreks förtroende och byggde med
dennes tillstånd en kyrka i staden Schleswig. Äfven
under konung Hårek d. v. hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free