- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1143-1144

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antillerna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva någon större hvit befolkning, såsom Porto-rico
475,000 hvita mot 324,000 färgade och Cuba
915,000 hvita mot 455,000 färgade (1890). Fransmän
funnos sedan 1700-talet på Haiti och Små A.; dock
flyttade de omkr. 1800 från den förra ön öfver till
Cuba. Däremot är deras språk ännu rådande på många
af de engelska öarna, såsom S:t Vincent, S. Lucia
och Dominica. Engelsmän, amerikanare och tyskar ha
mesta handeln i sina händer och bo spridda på de olika
öarna. Från senare delen af 1800-talet hafva ditförts
kinesiska och indiska arbetare (kulier), af hvilka
stora massor finnas; på Trinidad var deras antal
84,000 (1901), på Jamaica 15,000 (1900) o. s. v. Hela
folkmängden utgjordes 1901 af 6,357,000. Häraf bodde
på Bahamaöarna 60,000, på Stora A. 5 mill., på Små
A. 932,000 och på de sydamerikanska A. 365,000. Öarnas
hufvudnäring har alltid varit jordbruk. I äldre
tider odlades plantagerna med slafvar, och då
slafveriet upphörde (i de engelska kolonierna 1833,
i de franska 1848, i de spanska 1886), gick odlingen
mycket tillbaka; på många öar sjönk utförseln på
några år till hälften eller därunder. Det blef nu
omöjligt att hålla ihop de stora plantagerna, hvilka
sönderföllo i små gårdar. Härigenom steg småningom
åter produktionen af plantagealster, bland hvilka
sockret stod främst och nästan trängde ut allt annat
(utom på Haiti, som behöll stor kaffeodling). Men från
midten af 1880-talet började sockerodlingen ruineras
i följd af den europeiska betodlingen. Från detta
slag ha öarna ännu icke repat sig, ehuru man nu söker
införa odling af frukter och industriväxter m. m. På
Jamaica utgör nu färsk frukt, såsom bananer, oranger
och kokosnötter, 51,6 proc. af exporten, på S:t
Vincent arrowrot 77,7 proc., på Dominica citronsaft
47,5 proc., på Grenada kakao 87,5 proc. o. s. v. Men
trots dessa ansträngningar torde det dröja länge
innan man lyckats lämpa jordbruket efter de ändrade
förhållandena och återställa de gamla goda tiderna.

Öar och ögrupper. 1. Om Bahamaöarna
med de till dem hörande Turks- och Caicosöarna
se Bahamaöarna. 2. Till Stora A. höra:
Cuba, Haiti, Portorico och Jamaica med
kringliggande biöar. 3. Jungfruöarna omfatta Anegada,
Virgin Gorda, Tortola, S:t John, S:t Thomas,
S:te Croix. 4. Små A. utgöras af Sombrero, Dog-ön,
Anguilla, S:t Martin, S:t Barthélemy, Saba,
S:t Eustatius, S:t Christopher, Nevis-ön, Redonda,
Montserrat, Barbuda, Antigua, Guadeloupe, Marie
Galante, Dominica, Martinique, Santa Lucia,
S:t Vincent, Grenadinerna, Grenada och Barbados. 5.
De sydamerikanska A. äro: Tobago, Trinidad,
Margarita, Hermanosöarna, Blanquilla, Tortuga,
Orchilla, Los Roques, Avesöarna, Bonaire, Curaçao
och Aruba. Se vidare artiklar om de särskilda öarna.
J. F. N.

Antillgrodan, zool. Se Amfibier, sp. 836.

Antilliska landtkrabban, Gecarcinus Latr., zool.,
ett släkte bland de tiofotade kräftdjuren (Crustacea
decapoda
), med kort stjärt (brachyura) och framkanten
af hufvudbröstskölden tvär, nästan rak (Catometopa
M. Edw.). Denna sköld är för öfrigt bredt hjärtformig,
men äfven baktill tvärt afhuggen, på sidorna uppsvälld
och däremellan intryckt i form af ett H. I olikhet med
de flesta andra kräftdjur af tiofotingarnas ordning
lefver denna landtkrabba
största delen af sitt lif på land, i fuktiga hålor
på de västindiska öarna; men hvarje år vid regntiden
vandrar den i skaror af många tusental ned till
hafvet för att där lägga sina ägg. Det buller, som
därvid åstadkommes, har man liknat vid ljudet af
ett anryckande kavalleriregemente. Fransmännen kalla
dessa krabbor tourlouroux.
F. A. S.*

Antilocapra americana, zool. Se Gaffelantilopen.

Antilocapridæ, Gaffelhornsdjur, zool., en
familj inom ordn. hofdjur (Ungulata), kl. däggdjur.
Familjen består af en art, gaffelantilopen (se d. o.).
L-E.

Antilochos (grek. Antilochos lat. Antilochus),
grek. sag., son af Nestor, var en af den sköna Helenas
friare och räknades bland de fagraste och tappraste
af de grekiske hjältar, som deltogo i härtåget mot
Troja. Näst Patroklos var han Akilles’ förtrognaste
vän. Under det A. räddade sin faders lif, föll han
för den etiopiske konungen Memnon, på hvilken Akilles
sedan hämnades. A. hedrades tillika med Akilles och
Patroklos i flera århundraden af Ilions invånare
med dödsoffer.
V. K.

Antiloper, zool., den populära benämningen på en
del hofdjursformer, tillhörande fam. Cavicornia
(Bovidae), slidhornsdjur, hvilka den moderna
systematiken uppdelat i flera underfamiljer, af hvilka
en bildar öfvergången till getterna. Som antiloper
betecknas så mångskiftande former, att någon bestämd
karakteristik knappast kan gifvas. I allmänhet äro
de smärta, hjortlika djur med tätt åtliggande hår
och mer eller mindre vridna horn, hvilka oftast
förekomma hos båda könen; hos en form finnas två
par horn. Största antalet antilopformer förekommer
i Afrika; andra förekomma i Asien och Europa, en
i Nord-Amerika. De större arterna lefva i större
hjordar, de mindre ofta parvis. Flera höra till de
snabbaste bland alla däggdjur. De lifnära sig af gräs,
löf och trädknoppar. För människan äro antiloperna
nästan uteslutande nyttiga; de lämna ett godt kött,
förträffligt läder och horn. Antiloper uppträda
redan under miocenperioden. Bland de synnerligen
många antilopformerna må följande nämnas (se illustr.
sp. 1135–1138):

Kama 1. Harte-beest, Alcelaphus caama
(fig. 8), hör till de större, kraftigt byggda antiloperna, som
utmärka sig därigenom, att kroppen sluttar från den
oformligt höga bogen ned emot landen, att hufvudet
är starkt förlängdt med de i form af en lyra vridna
hornen å dess öfre kant. Kroppsfärgen är ljust
rödbrun, pannan mörkbrun, två längsband å fram-
och baklemmarna svarta. Förr allmän i norra delen
af Kapkolonien, är den nu till följd af de ohejdade
förföljelser, för hvilka den varit utsatt, undanträngd
bortom Oranjefloden. I Europas zoologiska trädgårdar
ses den då och då och har äfven därstädes fortplantat
sig. – Den fyrhornade antilopen, Tetraceros
quadricornis
, är en mindre (70–80 cm. lång), i främre
Indien lefvande antilop, som skiljer sig från alla
andra slidhornsdjur därigenom, att den har fyra horn,
ett par mindre mellan ögonen, ett par större bakre;
honan är hornlös. Dess hemland är Ostindien. – Till de
sällsammaste formerna inom denna grupp höra
gnu-antiloperna, Connochaetes: ett kort massivt,
nästan fyrkantigt hufvud, med en synnerligen bred
mule och med af en krans långa hvita borst omgifna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free