Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernström, John Petter Fredrik, industriidkare - Berntsen, Arent (äfven kallad Bergen), norsk (dansk) författare - Bernu. Se Bornu - Bernward, tysk biskop, statsman och konstnär - Bernwardskorset. Se Bernward - Bero, latiniserad form af namnet Björn - Berobanga, ö vid Borneo. Se Balambangan - Beroë, zool. Se Mareld - Beroea. 1. Det nuv. Veria, en af de äldsta städerna i Macedonien - Beroea. 2. Det nuv. Aleppo l. Haleb. Se Aleppo 2 - Berolina l. Berolinum (nlat.), Berlin - Beronius, Magnus, ärkebiskop - Beronius. 1. Jonas B., grufbyggare - Beronius. 2. Jonas Otto B., sångare - Berosus, präst vid Bel-Marduks tempel i Babylon, historieskrifvare och astronom - Berounka (tjech.). Se Beraun - Berquin, Arnaud, fransk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick han 1867 inträde vid krigsskolan på Karlberg,
men tog redan 1868 anställning hos firman Graham
brothers, som då hade sin verksamhet på Gottland. Åren
1870–71 och 1872 företog B. studieresor till England,
där han bl. a. i Newcastle-on-Tyne var anställd vid
skeppsvarf såsom ritare och hade rika tillfällen att
förskaffa sig erfarenhet i anordning och drift af
mekanisk verkstadsindustri. Återkommen till Sverige,
erhöll B. ånyo anställning hos Graham brothers och
stannade hos denna firma, tills han 1877 etablerade
sig själfständigt och i Stockholm bildade maskinfirman
John Bernström & C:o. 1887 mottog B. uppdraget
att inträda som verkställande direktör i det 1883
för exploatering af G. de Lavals mjölkseparator
bildade aktiebolaget Separator. I denna egenskap
har B. genom energisk, klarsynt administration och
affärsledning blifvit en af den svenska industriens
märkesmän. B. har kraftigt medverkat till den af
arbetarförhållandena föranledda sammanslutningen
mellan svenska arbetsgifvare för skyddandet af
industriens gemensamma intressen. 1898 blef han
ledamot af Landtbruksakademien och 1902 af det
s. k. järnvägsrådet. G. H-r.
<b>Berntsen, Arent (efter sin födelseort äfven kallad
Bergen), norsk (dansk) författare, f. 1610,
d. 1680, blef 1648 "byskriver" och sedermera
rådman i Köpenhamn. 1656 utgaf han Danmarckis
oc Norgis fructbar herlighed, i hvilket arbete
han sökte åstadkomma en geografisk-statistisk
beskrifning öfver Danmark och Norge, hvarjämte han
gjorde en framställning af åkerbrukslagstiftningen
m. m. i dessa länder. Med sitt blandade innehåll
är boken ännu delvis af nytta för häfdaforskaren.
Y. N.
Bernu. Se Bornu.
Bernward, tysk biskop, statsman och konstnär,
f. omkr. 960, d. 1022. Han härstammade från en adlig
sachsisk släkt. Lika förfaren i statsangelägenheter
som i vetenskap och konst, blef han den unge kejsar
Otto III:s uppfostrare och lärare. Han var senare
rikskansler och från 993 biskop i Hildesheim och
inlade som sådan stora förtjänster om sitt stifts
förvaltning, hvarjämte han sörjde för dess yttre
säkerhet genom Hildesheims befästande. Han främjade
klosterskolornas uppblomstring och grundlade själf
i Hildesheim det storartade Michaeli-klostret, som
länge var ett säte för fromhet och vetenskapligt
arbete. Äfven i medeltidens konsthistoria har
B. efterlämnat ett frejdadt namn som beskyddare af
de sköna konsterna. Under hans ledning och troligen
efter hans utkast utfördes den efter Trajanus’
kolonn bildade s. k. Kristuskolonnen (Hildesheim)
samt domkyrkans i Hildesheim märkliga, reliefprydda
bronsdörr (1015)). Enligt traditionen var B. själf,
mångsidigt artistiskt begåfvad och tekniskt förfaren,
både arkitekt, bronsgjutare och guldsmed. Honom
själf tillskrifves ett i Maria-Magdalena-kyrkan i
Hildesheim förvaradt gyllene kors, Bernwards-korset
(se vidstående figur). - B. kanoniserades 1192. Som
guldsmedernas skyddspatron afbildas han med en
hammare, med hvilken han arbetar på en kalk.
R-n. (O. G-g.)
Bernwardskorset. Se Bernward.
Bero, latiniserad form af namnet Björn.
Berobanga, ö vid Borneo. Se Balambangan.
<b>Beroë</sp>, zool. Se Mareld.
Beroea (lat., grek. ttépma}. 1. Det nuv. Veria, en
af de äldsta städerna i Macedonien, turk. vilajetet
Saloniki, vid foten af berget Bermios. B. tillföll
romarna efter slaget vid Pydna (168 f. Kr.). Aposteln
Paulus predikade där kristendomen 49–65 e. Kr.
– 2. Det nuv. Aleppo l. Haleb. Se Aleppo 2.
Berolina l. Berolinum (nlat.), Berlin.
Beronius, Magnus, ärkebiskop, f. 1692 i Uppsala,
blef student 1707, magister 1716, e. o. docens 1723,
lektor i Gäfle s. å., teologie adjunkt i Uppsala
1727, prästvigd s. å., poëseos professor 1732 och
5:e teologie professor (utan prebende) 1737. År 1745
blef han biskop i Kalmar och 1764 ärkebiskop. Död
1775. B. var en from och stilla man, som nitiskt
och samvetsgrant skötte sina ämbetsåligganden,
men han tyckes icke hafva haft några ovanligare
själsgåfvor. Hans latinska tal och skaldestycken
lofordas dock ganska mycket af hans samtida. Till
sina politiska åsikter var han anhängare af
mösspartiet, men undvek att taga någon verksammare
del i partistriderna. 1765–66 var han prästeståndets
talman. Från honom härstammar släkten Björnstjerna.
(J- Hdr.)
Beronius. 1. Jonas B., grufbyggare, f. 1779 i
Skärfs socken i Västergötland, tog hofrättsexamen
1799, studerade sedan mekanik under Erik Nordevall
och aflade 1802 bergsexamen i Uppsala. 1805 blef
han konstmästare vid Dannemora samt fick i uppdrag
att länsa grufvorna och genom en dammbyggnad skydda
dem mot vidare öfversvämningar. B. fullgjorde detta
viktiga uppdrag på ett utmärkt sätt, och kompetent
myndighet har tillerkänt honom "en stor del af
förtjänsten att hafva räddat Sveriges mest värderade
gruffält från en öfverhängande fara". Han utnämndes
1830 till bergsfogde i Upplands och Roslagens
bergsfögderi, erhöll 1818 bergmästares titel, blef
1821 ledamot af Vetenskapsakademien och dog 1847.
2. Jonas Otto B., den föregåendes son, sångare, f. 11
juni 1820 i Dannemora, blef 1838 student i Uppsala
och 1848 filos, doktor. Som medlem af sällskapet
Juvenalerna (se d. o.) kallades han "glunten" och
blef den, för hvilken Wennerberg skref basstämman i
sina "Gluntarne", hvilken duettsamling han fick sig
tillegnad. Vänskapsbandet mellan Wennerberg och honom
varade lifvet igenom. B. var 1858–79 kamrerare vid
Städernas allmänna brandstodsbolag. Död i Strängnäs
2 febr. 1895.
Berosus (grek. Bepwcoq 1. 7?s/)oWog), präst vid
Bel-Marduks tempel i Babylon, historieskrifvare och
astronom, föddes på Alexander den stores tid och
skref på grekiska en babylonisk-kaldeisk historia,
sannolikt grundad på forskningar i Babylons gamla
tempelarkiv och högt skattad i forntiden. Sitt verk,
som sedan gått förloradt, tillegnade han Antiochos
Soter, Babyloniens dåvarande härskare. Hos Josephus,
Eusebios, Lynkellos m. fl. förekomma åtskilliga utdrag
ur denna historia. Dessa samlades af Richter 1825,
af Müller i hans "Fragmenta historiae graecae" (1848)
och af Cory-Hodges i "Fragments of ancient authors"
(1876). (D. M.)
Berounka (tjech.). Se Beraun.
Berquin [bärkä’], Arnaud, fransk författare,
f. 1747, d. 1791, blef ryktbar genom sina arbeten
för ungdomen. Hans Ami des enfants (1784) tillhör
den franska litteraturens bästa ungdomsskrifter. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
