Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bethlen. 3. Johan B. af B., siebenbürgisk kansler - Bethlen. 4. Wolfgang B. af B., siebenbürgisk kansler - Bethlen. 5. Nikolaus B. af B., son till Johan B., siebenbürgisk kansler - Bethlen. 6. Andreas B. af B., grefve, ungersk statsman - Bethmann, en ansedd, urspr. judisk bankirfamilj i Frankfurt a. M. - Bethmann, Friederike Auguste Konradine, född Flittner, tysk skådespelerska - Bethmann-Hollweg, Moritz August von, tysk rättslärd och statsman - Bethnal Green, stadsdel i östra London - Bet-Horon, det öfre och nedre, tvenne byar - Bethulie. Se Betulia 2 - Béthune, arrondissemangshufvudstad i franska depart. Pas-de-Calais - Bethune, David, kardinal. Se Beaton - Béthune. 1. Maximilien de B. Se Sully - Béthune. 2. A. J. de B. Se Charost - Bethusy-Huc, Valeska von, grefvinna, tysk romanförfattarinna under pseudonymen Moritz, von Reichenbach - Beting. Se Arbetsbeting - Beting, skpsb., en för ankartågets beläggning, på däck uppförd timmersammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1613, d. 1680, är författare till det betydande
historiska arbetet
Rerum transsilvanicarum libri IV, continentes res gestas principum ejusdem ab anno 1629 ad annum 1663 (1663;
fortsatt efter B:s handskrift till 1674 af Horányi, 1783).
4. Wolfgang B. af B., siebenbürgisk kansler,
f. 1640, d. 1679, skref en tillförlitlig framställning
af Siebenbürgens historia 1526–1609 på latin,
Historia de rebus transsilvanicis (utg. af Benkö 1782–95).
5. Nikolaus B. af B., son till Johan B.,
siebenbürgisk kansler, f. 1642, d. 1716, var
en för sin tid synnerligen bildad man och ledde
underhandlingarna med kejsaren vid Siebenbürgens
öfvergång under österrikiskt välde 1687. Härvid
ådrog han sig åtskilliga siebenbürgiska magnaters
hat. På grund af utopiska statsläror blef han 1704
af den kejserlige ståthållaren dömd till fästning,
hvarifrån han utsläpptes först 1713. Han lefde sedan
under statsuppsikt i Wien. Han författade
Mémoires historiques contenant l’histoire des derniers troubles de Transsylvanie (utg. 1736).
6. Andreas B. af B., grefve, ungersk statsman,
f. 1849, d. 1898, studerade nationalekonomi
vid universitetet i Budapest. Efter vidlyftiga
utrikesresor valdes han 1873 till ungersk deputerad
och blef 1882 utnämnd till öfvergespan (ung. fö-ispán)
i komitatet Brassó. 1886 tillförordnad öfvergespan
i komitatet Szeben, inlade han stor förtjänst på de
därstädes talrike sachsarnas försoning med ungerska
kronan. 1890 inträdde han som åkerbruksminister i
kabinettet Szapáry och behöll sin post äfven under
Vekerles ministär, men afgick 1894 och tog sedan ingen
större andel i politiken.
E. A–t.
Bethmann, en ansedd, urspr. judisk bankirfamilj
i Frankfurt a. M. Under 18:e årh. öfvertog denna
familj flera stora statslån, och åtskilliga bland
dess medlemmar blefvo därför adlade i Österrike,
Bajern och Baden. Utanför Frankfurt eger familjen
en villa, som innehåller en mängd konstskatter,
bl. a. Danneckers världsbekanta "Ariadne på Naxos".
Jfr Bethmann-Hollweg.
Bethmann, Friederike Auguste Konradine, född
Flittner, tysk skådespelerska, f. 1766 i Gotha,
d. 1815, gjorde lycka med sin behagliga sångröst, men
egnade sig sedermera åt talscenen, där hon ovanligt
mångsidigt utvecklade sin talang. I lustspelet var
hon frisk och graciös, tragiska roller återgaf hon med
själfull storslagenhet, och icke minst beundrade man
den fina rytmiska känslan i hennes deklamation. Bland
hennes roller må nämnas
Maria Stuart,
Lady Macbeth och
Eboli i "Don Carlos".
1785 gifte hon sig med komikern Unzelmann och fick
jämte honom 1788 anställning vid kungl. teatern i Berlin.
1803 skilde hon sig från Unzelmann och gifte sig 1805
med skådespelaren Bethmann.
Bethmann-Hollweg, Moritz August von, tysk
rättslärd och statsman, f. 1795 i Frankfurt a. M.,
härstammade på mödernet från den berömda bankirfamiljen
Bethmann. Han studerade rättsvetenskap i
Göttingen under Hugo och i Berlin under Savigny samt
blef juris doktor 1818. År 1823 blef han professor i
civilrätt och civilprocess i Berlin samt förflyttades
senare till Bonn såsom professor i samma ämnen. 1858–62
var han preussisk minister för kyrko- och undervisningsärenden.
Han har författat flera vetenskapliga arbeten,
hufvudsakligen i processrätt. Det förnämsta är
Der civilprocess des gemeinen rechts in geschichtlicher entwickelung (1864–74),
som innehåller
"Der römische civilprocess" och
"Der germanisch-romanische civilprocess im mittelalter".
Detta verk, som utmärker sig för grundlig forskning
och klart framställningssätt, afbröts dock under
framställningen af civilprocessens utveckling under
perioden från 12:e till 15:e årh. B. afled 1877 på
sitt slott Rheineck vid Andernach.
I. L.*
Bethnal Green [be’thnəl gri’n], stadsdel i
östra London, i grefskapet Middlesex. 129,680 inv.
(1901). Säte för Londons sidenindustri. Bethnal
Green-museum är en afdelning af South
Kensington-museum (se Kensington).
Bet-Horon ("hålvägens hus"), det öfre och nedre
(Jos. 16: 3, 5), tvenne på västra randen af Palestinas
bergland nära hvarandra liggande byar, som utgjorde
Josefsstammens gränsorter mot Benjamin och behärskade
den fordom viktigaste vägen från kustslätten förbi
B. och Gibeon till Jerusalem. Därför var det af
gammalt en i strategiskt hänseende ytterst viktig ort,
som flera gånger befästes (1 Kon. 9: 17; 2 Krön. 8: 5;
1 Krön. 7: 24; 1 Makk. 9: 50; Judit 4: 4) och var
skådeplats för många strider i israeliternas krig
mot kanaaniter (Jos. 10: 10 ff.) och filistéer
(1 Sam. 13: 18), senare mot syrer (1 Makk. 3: 15 ff.;
7: 39 ff.) och romare (Josephus, Jud. krig. II,
19, 8). Senare användes en bekvämare, sydligare väg
öfver Ramle och Nikopolis från kusten till Jerusalem,
och då denna under medeltiden och nyare tiden nästan
uteslutande begagnades, återfanns B. först 1801. Det
motsvaras nu af de omkr. 5 timmars väg n. v. om
Jerusalem belägna byarna Bet ’ur el-tachta och Bet
’ur el-foka, skilda åt af en besvärlig hålväg, som
bl. a. blef ödesdiger för den romerske fältherren
Cestius. Från B. härstammade horoniten Sanballat
(Neh. 2: 10, 19; 13: 28).
Bethulie. Se Betulia 2.
Béthune [bety’n], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Pas-de-Calais, n. v. om Arras. 12,404
inv. (1901). Oljefabrikation, saltraffinaderier,
garfverier, spannmålshandel. I närheten ligger
det fordom befästa slottet Annecin. B. hörde
sedan medeltiden till Flandern, men kom till
Frankrike genom freden i Utrecht (1713).
Bethune [beth-o’n], David, kardinal. Se Beaton.
Béthune [bety’n]. 1. Maximilien de B. Se Sully. –
2. A. J. de B. Se Charost.
Bethusy-Huc, Valeska von, grefvinna, tysk
romanförfattarinna under pseudonymen Moritz,
von Reichenbach, f. 1849, dotter af friherre
v. Reiswitz-Kaderzin och gift 1869 med grefve
Eugen von B. i Schlesien, har skrifvit en massa
prosaberättelser med ämnen från det halft tyska,
halft slaviska lifvet vid gränsen till Polen, bl. a.
Der sohn des flüchtlings (2 bd; "Flyktingens son", 1880),
Durch! (2 bd, 1884),
Eva in allerlei gestalten (noveller, 1890),
Die kinder Klingströms (2 bd, 1892),
Frauen (3 bd, 1894),
Sühnopfer (1897) och
Oberschlesische geschichten (1903).
Beting. Se Arbetsbeting.
Beting, skpsb., kallas en, för ankartågets eller
ankarkättingens beläggning, på däck uppförd timmersammansättning,
som företrädesvis användes på större
träfartyg. Vanligast består betingen af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
