- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
575-576

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björn, Ursus, zool., typ för en särskild familj, Ursidæ - Björn, astron. Stora och Lilla björnen äro två stjärnbilder - Björn, sjöv. - Björn, bygnk., en stark låg vagn, försedd med rullar i st. f. hjul - Björn, Erik Emundssons son och Erik Segersälls fader - Björn, isländska kämpar. 1. B. Breidvikingakappe (kämpen från Breidavik) - Björn. 2. B. Hitdölakappe (kämpen från Hitardal) - Björn, son till Sven Estridsson - Björn, Didrik Gabriel, skådespelare, författare och öfversättare för teatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"lämugilder" (björnläm, uppgillradt slagvirke), hvarjämte
han togs i trampsax, där han råkat slå ett djur,
eller med hjälp af björnspjut, då han skulle
lämna vintervistet, idet. Båda de sistnämnda
metoderna användas stundom ännu i Norrland. Att
utlägga s. k. själfskjut (uppgillradt skjutgevär)
förekommer nu endast, enligt särskildt medgifvande,
på vissa håll i Norge, och användningen af s. k. arf
(uppgillradt spjut) förekommer ej numera. Medan
björnen ännu fanns i större antal i vårt land,
anordnades under sommaren stora skall för att döda
honom. Bland ledare af dylika skall märkas två af vårt
lands mest framgångsrike björnjägare, hofjägmästarna
Andreas Schönberg och Herman Falk. Bland öfriga
berömda björnjägare i Sverige märkes engelsmannen
Llewellyn Lloyd. Den under senare tid ryktbaraste
björnjägaren i Norden var finske ingenjörkaptenen
Bernt Höök (d. 1901), som uppgifves hafva fällt
234 björnar. Björnjakten tillgår vanligen så att
man "ringar" eller "holmar" björnen på första snön,
utforskar platsen för idet och på eftervintern skjuter
honom i hans lega. Skulle han undslippa, förföljes
han med hjälp af skidor, och medhafda björnhundar
(af spetshundras) söka att "ställa" (hejda) honom,
så att jägaren kan hinna tillstädes och skjuta. I
Norge och Finland betalas ännu skottpenningar för
björn, men i Sverige, där tillgången numera är högst
obetydlig, borttogs 1893 premien, som utgjorde 50 kr.
H. Szs.

Björn, astron. Stora och Lilla björnen äro två
stjärnbilder på norra himmelen, för våra trakter
belägna inom cirkumpolar-stjärnornas
område, d. v. s. befinnande sig ständigt öfver vår
horisont. Stora björnen (Ursa major), som äfven
sedan gammalt burit namnet Vagnen, benämnes i
Sverige ofta Karlavagnen. Bland stjärnorna i denna
konstellation bilda 7 en lätt igenkännlig grupp,
i hvilken 4 stjärnor utgöra ett parallelltrapets,
beläget inom björnens kropp, och de öfriga 3,
som – då Stora björnen är under polen – stå till
vänster om dessa, bilda svansen. Genom att med
en rät linje sammanbinda de 2 längst från svansen
belägna stjärnorna i nyssnämnda fyrhörning och åt ena
sidan utdraga denna linje med ungefär 5 gånger dess
egen längd, påträffar man Polstjärnan (Polaris),
den ljusstarkaste stjärnan i Lilla björnen (Ursa
minor
), hvilken i formen nära liknar Stora björnen,
men intager ett mycket mindre område på himmelen
och utgöres af stjärnor med långt mindre glans. –
Om dessa namns mytologiska ursprung se Kallisto.
E. J.

Björn, sjöv. Att skjuta björn ("gira back under
länsning") är att under segling med vind och hög
sjö på låringen (m. a. o. nära fördevind) genom
ouppmärksam styrning låta fartyget falla af (aflägsna
sig från vinden) så mycket, att det får sjön på andra
sidan och därigenom tvingas med förskeppet upp i
vinden, så att alla seglen "slå back". Som fartyget
i detta läge löper stor fara för störtsjöar, söker
man, genom noggrann styrning och fartygets rätta
balanserande medelst seglen, förekomma en dylik
händelse. – Stundom kan inträffa, att ett fartyg,
som styr illa, lofvar upp (med förskeppet närmar sig
vinden) så häftigt, att seglen "slå back", hvilket af
samma orsak är lika farligt. Jfr Back och Uggla, sjöv.
R. N.*

Björn, bygnk., en stark, låg vagn, försedd med
rullar i st. f. hjul och afsedd för framforsling af
tunga stenblock, hvaraf äfven benämningen rullbjörn
och stenbjörn. Benämningen "björn" framhåller med
en viss humor detta redskaps styrka, och härtill
sluter sig mycket väl benämningen räf å en mindre,
lättare byggd tvåhjulig vagn för samma ändamål,
med hvilken man lätt kan "lista" sig fram.
Fr. E.

Björn, Erik Emundssons son och Erik Segersälls fader,
regerade, enligt isländska berättelser, i Sverige i
femtio vintrar, ungefär 882-932. Lagman Torgny yttrade
på Uppsalatinget, att under denne Björns tid riket
stod väldeligen och utan minskning samt att det för
hans vänner var lätt att umgås med honom.

Björn, isländska kämpar. 1.
B. Breidvikingakappe (kämpen från Breidavik), som
omtalas i Eyrbyggja saga, är bekant för sitt
kärleksförhållande till Snorre godes syster Turid,
med hvilken han hade en son vid namn Kjartan. Till
följd af ett dråp måste B. omkr. 986 lämna Island,
inträdde bland jomsvikingarna och kämpade omkr. 990
för Styrbjörn starke på Fyrisvall. På Island återknöt
han förbindelsen med Turid, men lämnade för alltid
landet 998 och skall emot 1030 hafva träffats som
höfding i ett okändt land af en islänning, vinddrifven
västerut från Irland. Han var en god skald.

2. B. Hitdölakappe (kämpen från Hitardal),
omtalas i en saga med hans namn, föddes 989 och
är känd som skald och genom sin kärlek till Oddny
Eykyndill (’öfackla’). Under det B. 1008-19 vistades
i Ryssland, Norge och England, blef Oddny hösten 1010
gift med skalden Tord Kolbeinsson. Då B. återkommit,
kämpade rivalerna många strider både med vapen och
nidvisor. B. hade för det mesta öfverhanden, men
öfverfölls slutligen ensam af Tord med en stor flock
och dödades 1024.
B-e.

Björn, son till Sven Estridsson, styrde
de delar af Holstein, som Henrik IV
afstått till hans fader. Omkr. 1095 blef
han ihjälslagen af en holsteinsk bonde.
B-e.

Björn, Didrik Gabriel, skådespelare, författare
och öfversättare för teatern, f. i Kristinehamn 10
aug. 1757, blef 1777 student i Uppsala och anställdes
efter slutade studier såsom e. o. tjänsteman i
Stockholm. Han ingick dock snart såsom aktör vid
därvarande Stenborgska (Nya svenska) teatern, där
han 1785 debuterade såsom Almaviva i "Barberaren
i Sevilla". B. tillhörde Dramatiska teatern
1788–92 och var syssloman därstädes 1790–91, men
återgick sedermera såsom regissör till Stenbergs
teater. 1794 flyttade han till Linköping och blef
gymnasie-boktryckare därstädes, men måste redan 1800,
såsom invecklad i upploppet mot arrendatorerna af
kronobrännerierna, åtminstone till namnet lämna sitt
tryckeri. Han dog 17 mars 1810 i Stigtomta socken i
Södermanland. – Vår teaterhistoria har att uppvisa få
så verksamma öfversättare och bearbetare som B. 57
pjäser, till stor del helaftonsstycken, vittna om
hans arbetslust och handlag. De allra flesta äro
från franska författare (däribland Beaumarchais’
mästerverk), men B. introducerade äfven Kotzebue
("Världsförakt och ånger") och Lessings "Minna von
Barnhelm". B:s originalarbeten inskränka sig till
några efterspel och divertissemang utan synnerlig
förtjänst; i öfrigt har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free