Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnson. 2. Björn B., norsk skådespelare och teaterchef - Björnson. 3. Ingeborg B., född Aas, norsk operasångerska under det antagna konstnärsnamnet Gina Oselio - Björnstjerna, svensk adlig ätt - Björnstjerna. 1. Magnus Fredrik Ferdinand B., grefve, krigare, statsman, författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1885–93 hade han anställning som skådespelare och
sceninstruktör vid Kristiania teater, där han strax
slog igenom med sin iscensättning af Shaksperes
"Richard III" och sedan på ett utmärkt sätt uppsatte
Ibsens nyaste dramer samt åtskilliga af sin faders
och Shaksperes stycken. Som skådespelare uppträdde
han där i många olikartade roller, bl. a. som
Richard III, Sigurd Slembe, Peer Gynt, Svein Urædd,
Professor Tygesen i "Geografi og kjaerliglied",
Riis i "En handske", skalden i "Galeotto", Scarli i
"Stulen lycka", Don Salluste i "Ruy Bias", Octave i
"Lilla mor". Senare uppträdde han på folkteatern
och kungliga teatern i Köpenhamn, där han 1895 blef
instruktör vid Dagmarteatern. Efter att ha återvändt
till Kristiania valdes han 1898 till chef för
nationalteatern, för hvars tillkomst man väsentligen
har att tacka hans rastlösa arbete, och sedan denna l
sept. 1899 öppnade sina portar för allmänheten, har
han med kraft och framgång skött dess konstnärliga
ledning. Af de tre roller, hvari han här med glans
har uppträdt – Petruccio i "Så tuktas en argbigga",
Napoleon i "Madame Sans-Gêne" och Paul Lange i
hans faders skådespel – har särskildt den sista
vunnit anseende som något af det haltfullaste norsk
skådespelarkonst frambragt. Ett af honom skrifvet
originaldrama, Johanne (1898), gjorde mycken lycka.
O. A. Ö.
3.Ingeborg B., född Aas, den föregåendes
hustru, norsk operasångerska under det antagna
konstnärsnamnet Gina Oselio, f. 19 nov. 1858
i Kristiania, elev af fru Stenhammar (1877–81)
och Marchesi, debuterade på operan i Stockholm i
dec. 1879 och i Padova 1883, var 1886–87 engagerad
vid kejs. operan i Buda-Pest samt har för öfrigt
varit engagerad eller gasterat flerstädes i Italien,
England, Skandinavien o. s. v. År 1893 ingick hon
äktenskap med Björn B. och har därefter mera sällan
uppträdt, oftast i Kristiania. Till hennes mest
framstående roller torde kunna räknas Margareta i
"Mefistofeles", Elisabeth i "Tannhäuser", Desdemona
i "Otello", Carmen, Leonora och Valkyrian.
A. L.
Björnstjerna, svensk adlig ätt, härstammande från
Hälsingland. Dess förste kände stamfader hette
Olof Björn, var officer vid Hälsinge regemente och
deltog bl. a. i slaget vid Lützen 1632. Dennes
sonsons son var ärkebiskop M. Beronius (d. 1775),
hvars hustru och barn adlades 1760 och togo
introduktion 1775. Ärkebiskopens sonson, general
M. F. F. Björnstjerna (se B. 1.), fick 1815 friherrlig
och 1826 greflig värdighet. En adopterad ättegren
härstammar från öfverste M. J. Wahlbom, som 1799
adlades under sin moders (Elisabet Kristina Beronia,
adlad B.) namn och släktnummer. Denna gren utgick på
svärdssidan 1898 med general J. M. Björnstjerna (se B. 2.).
1. Magnus Fredrik Ferdinand B., grefve, krigare,
statsman, författare, sonson af Magnus Beronius,
f. 10 okt. 1779 i Sachsen, där fadern då var svensk
minister, kom 1793 till Sverige, där han s. å. blef
fänrik och 1796 löjtnant vid lifregementets värfvade
infanteri. Åren 1800 och 1801 tillbragte han på resor
i utlandet, kommenderades 1803 till garnisonstjänst
på Sveaborg och i Borgå samt blef kapten 1805. Under
fälttåget 1808 var han öfveradjutant vid finska arméns
generalstab och deltog som sådan på ett
ärofullt sätt i striderna vid Pyhäjoki, Siikajoki,
Lappo, Kimitto och Oravais. S. å. i nov. lyckades han
afsluta konventionen i Olkijoki, hvilken gaf armén tid
att samla sig och åter hämta krafter. Strax därefter
blef han major vid Västmanlands regemente, som han
kommenderade under 1809 års revolution, hvilken
han ifrigt sökte främja. Efter dennas genomförande
sändes han i april i en hemlig beskickning till
Napoleon. 1810 blef han öfverstelöjtnant och 1812]
öfverste vid Kalmar regemente. Sistnämnda
år var han chef för v. Essens generalstab
vid kustarmén, och i okt. s. å. sändes han till
England för att underhandla angående Norge och om
Guadeloupes afträdande. I april 1813 kommenderades
han till Hamburgs undsättning och försvaret af öarna
Vierlande, gjorde därefter fälttåget med nord-armén
1813 och utmärkte sig vid Grossbeeren och Dennewitz,
vid öfvergången af Elbe (hvarvid han var den förste,
som med ett detachemang gick öfver floden), vid
stormningen af Dessau (där hans lif flera gånger
sväfvade i den största fara) samt i slaget vid
Leipzig 18 och 19 okt. Sedermera var han med på
tåget genom Hannover till Holstein, afgjorde med
general Lallemand om Lybecks kapitulation och med
prinsen af Hessen om vapenstilleståndet för danska
kåren i Rendsborg. 1814 blef han generalmajor och
deltog i tåget från Holstein till Brabant samt i
fälttåget på andra sidan Rhen. Efter intagandet af
Paris återvände han till fäderneslandet, men afsändes
inom kort såsom generaladjutant till armén i Norge,
där han förde befälet i affären vid Glemminge
och 14 aug. med norrmännen afslöt konventionen i
Moss. Han blef 1815 friherre samt generaladjutant
för armén, 1820 generallöjtnant, 1826 grefve, 1841
en af rikets herrar och 1843 general. 1828 afgick
han såsom Sveriges minister till London och stannade
där till 1846, då han återvände till Stockholm. Ett
slaganfall slutade därstädes hans verksamma lif 6
okt. 1847. B. var utmärkt ej allenast som krigare,
utan äfven som statsman och skriftställare. Bland
hans skrifter må nämnas System för Sveriges
hästkultur (1828; B. blef 1826 förordnad till
chef i öfverstyrelsen för stuterierna i riket). Om
tillämpning af fond- eller stocksystemet på Sverige
(1829), Engelska statsskulden, dess inflytande
och förvaltning (1831 på engelska; först 1833
på svenska), Om beskattningens grunder i Sverige
(1832), Förslag till jury i tryckfrihetsmål (1835),
Grunder för representationens möjliga ombyggnad och
förenkling (1835; 2:a uppl. 1839), Det brittiska
riket i Ostindien (1839; öfvers. till flera språk),
Om det sedliga tillståndet i Sverige och Norrige
och dessa båda länders politiska förening (1840 på
engelska, s. å. på svenska), Om hinduernas theogoni,
philosophi och kosmogoni (1843; öfvers. till
tyska och engelska), Förslag till en förändrad
nationalrepresentation (1844) samt Anteckningar af
grefve Magnus Björnstjerna. Utgifne efter hans död (af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
