- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
599-600

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

K. M. L. Björnstjerna, 1851-52). B. blef 1834
ledamot af Vetenskapsakademien.

2. Johan Magnus B., militär, f. 28 jan. 1805
på Kristinelund i Arby socken nära Kalmar. Hans
fader var generalmajoren Magnus Johan B., som urspr,
hette Wahlbom, men 1799 adlades och adopterades på
sin moders adliga ätt. 1818 blef han student
i Uppsala och 1822 fänrik vid konungens andra
lifgarde, vid hvilket han 1851 utnämndes till
öfverstelöjtnant. 1854 blef han öfverste och chef
för första lifgrenadierregementet och 1858 statsråd
och chef för landtförsvarsdepartementet,
från hvilken befattning han afgick 1862,
då han utnämndes till generalbefälhafvare i
fjärde militärdistriktet. 1864 förordnades han
till ordförande i krigshofrätten, blef 1867
generallöjtnant och tog 1871 afsked från
sina militära befattningar. 1874 utnämndes
han till general. 1858 blef han ledamot
af Krigsvetenskapsakademien. 1865–78
var han ordförande i direktionen öfver arméns
pensionskassa. 1878 och 1881 var han ordförande vid
adelsmötet. Han afled i Stockholm 20 mars 1898.

Såväl under ståndsriksdagarna, på riddarhuset,
som i riksdagens första kammare 1867–75 deltog
B. flera gånger i statsutskottets och särskilda
utskotts arbeten. I politiskt hänseende visade han
sig alltid strängt konservativ. Han var mycket
använd i offentliga uppdrag för utredandet af
militära frågor och städse en af de ifrigaste
kämparna för indelningsverkets behållande. Såsom
krigsminister satte han sig därför bestämdt emot alla
ändringar i de s. k. knektekontrakten och det indelta
aflöningssättets upphörande. Detta oaktadt var han
ingalunda blind för indelningsverkets brister eller
för behofvet af ett större antal trupper, än som genom
detsamma kunde åstadkommas. Det var på hans förslag,
som den s. k. landtförsvarskommittén nedsattes för att
utreda dithörande frågor, och när k. m:t 1873 uppdrog
åt en kommitté att granska ett på allmän värnplikt
byggdt förslag till ny härordning, i hvilken kommitté
B. förordnades till ordförande, tvekade han ej att
biträda detta förslag och gaf därmed ett ytterligare
prof på sin för tidshändelserna vakna blick. Till
hans militära verksamhet hör vidare, att han 1865
var ordförande för det då till öfverläggningar
samlade krigsbefälet, 1867 ledamot i den kommitté,
som hade att granska planerna för befästningarna
vid Karlskrona, Vaxholm och Karlsborg, samt 1874
ordförande i kommittén för uppgörande af förslag
till öfvergång från dåvarande härordning till en ny
sådan. Inom armén åtnjöt han ovanligt stort förtroende
och mycken tillgifvenhet.

3. Karl (Carl) Magnus Ludvig B., den
förstnämndes son, grefve, militär, f. 20 nov. 1817
i Stockholm, blef 1836 underlöjtnant vid lifgardet
till häst, tog 1838 kansliexamen i Uppsala, blef
1839 ordonnansofficer hos Karl XIV Johan, 1849
adjutant hos konung Oskar I, 1847 (vid faderns död)
grefve, 1853 kabinettskammarherre, 1858 öfverste
och chef för dåv. kronprinsens husarregemente. Under
vistelsen i Malmö var han 1861–64 inspektor vid högre
elementarläroverket och 1862–64 befälhafvare för den
af honom ordnade Malmö frivilliga skarpskyttekår.
1864 transporterades han till sekundchef för
lifgardet till häst, utnämndes s. å. till
generalmajor, 1872 till inspektör för kavalleriet,
hvilken befattning han lämnade 1885, och
ordförande i direktionen för veterinärinstitutet,
1876 till generallöjtnant och 1886 till
öfverhofstallmästare. Han afled på Almare Stäke 19
juni 1888. – B. deltog lifligt i ståndsriksdagarnas
förhandlingar 1844–66 och ansågs en tid såsom
en af ledarna för den yngre del af adeln, som,
i politik konservativ, i andra frågor däremot –
synnerligast i handels- och näringslagstiftning –
hyste mycket frisinnade åsikter. Vid den sista
ståndsriksdagen (1865–66) var B. ordförande i
ekonomi-utskottet och beklädde samma plats inom
1867 års statsrevision. 1872–84 var han en af
Stockholms stads representanter i andra kammaren,
hvars center han tillhörde. Af ärkestiftet utsågs han
till ombud vid 1868 års kyrkomöte och tillhörde där
det mindretal, som förordade större fördragsamhet
och frihet i kyrkliga förhållanden. Bland andra
förtroendeuppdrag, som lämnades B., må nämnas
ledamotskap i den kommitté, som 1873–74 granskade
det 1877 framlagda härordningsförslaget (B. var
vän af allmän värnplikt), samt ordförandeskap
1874 i den kommitté, som utarbetade förslaget
till veterinärväsendets nuvarande organisation,
och i 1877–78 års svensk-norska kavallerikommitté
för utarbetande af nytt exercisreglemente och i nya
elementarskolans direktion (från 1882). Han var ock
sedan 1870 i många år stadsfullmäktig och sedan 1874
vice ordf. i drätselnämnden. 1858 blef han ledamot
af Krigsvetenskapsakademien och 1884 hedersledamot
af Landtbruksakademien. B. ordnade och utgaf sin
faders "Anteckningar" samt författade Britterne i
Indien
(1858), Anteckningar om konungens lifgarde
till häst
(1873) äfvensom ett antal uppsatser om
rytteriet, intagna i Krigsv. akad:s handlingar och
tidskrift.

4. Oskar Magnus Fredrik B., den föregåendes
broder, statsman, f. 6 mars 1819 i Stockholm, blef
1838 underlöjtnant vid lifregementets dragonkår och
avancerade där till ryttmästare 1858. Under tiden
hade han blifvit utnämnd 1840 till ordonnansofflcer
hos kronprins Oskar, 1846 till kammarherre hos
änkedrottning Desideria och 1854 till adjutant
hos Oskar I. Efter att hafva beklädt åtskilliga
diplomatiska befattningar, bl. a. sedan 1858 som
militärattaché ett par år i Petersburg, blef han
1862 chargé d’affaires och 1863 ministerresident
Konstantinopel samt 1864 minister ad interim i
Köpenhamn. 1865–72 var han envoyé i Petersburg och
uppbar denna ställning på ett för Sverige särdeles
hedrande och gagneligt sätt. Emellertid hade han
i armén avancerat till öfverstelöjtnant (1862),
öfverste (1865) och generalmajor (1871). 17 dec. 1872
utnämndes han till statsminister för utrikes ärendena
(behöll för sin tjänstetid statsministers namn,
äfven sedan genom grundlagsändring 1876 chefen för
utrikesdepartementet ej längre blef statsminister,
utan endast minister) och lämnade ämbetet 19
april 1880, då han efterträddes af Hochschild
Han stod sedermera, till 1884, såsom envoyé i
disponibilitet. Ett erbjudande att 1883 efterträda
grefve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free