- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
641-642

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blanc ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många upploppen i Paris 1848. Bland hans öfriga
arbeten märkas: L’état et la communea (1865),
Questions d’aujourd’hui et de demain (5 bd,
1873–84), Dix ans de l’histoire d’Angleterre
(10 bd, 1879-81), Discours politiques, 1847 à
1881
(1882), Histoire de la constitution du 25
février 1875
(1883). Litt.: Fiaux, "Louis Blanc" (i
"Portraits politiques contemporains", II, 1883),
och O. Warschauer, "Louis Blanc" (i "Geschichte
des sozialismus und kommunismus", III, 1896).
E. A–t.

2. Auguste Alexandre Philippe Charles B.,
den föregåendes broder, fransk konstskriftställare
och kopparstickare, f. 1813, var 1848–52 direktör
för inrikesministeriets afdelning för de sköna
konsterna, grundade 1859 "La gazette des beaux-arts"
samt blef 1878 professor vid Collège de France. Död
1882. Bland hans många högst värdefulla arbeten äro
Histoire des peintres français au XIX sièclea (1845),
Histoire des peintres de toutes les écoles (1849–75,
häft. 1–602), Grammaire des arts du dessin (1867)
och L’oeuvre complet de Rembrandt (1873).

Blanc, Alberto, baron, italiensk diplomat,
f. 1835, d. 1904, studerade juridik i Turin och
inträdde 1860 i sardinska utrikesministeriet. 1867–68
var han italienskt sändebud i Wien samt kom
1871 i samma egenskap till Bruxelles, 1875 till
Washington och 1880 till München. 1881–83 var han
generalsekreterare i italienska utrikesministeriet,
1884–86 sändebud i Madrid och 1886–91 i
Konstantinopel. Senator 1892, öfvertog han i
slutet af 1893 utrikesministerportföljen, men trädde
tillbaka jämte Crispi i mars 1896 efter katastrofen
i Eritrea. B. utgaf "Correspondance diplomatique du
comte Joseph de Maistre" (2 bd, 1860).

<B>Blanc,</B< Tharald Höyerup, norsk teaterhistoriker,
f. 6 dec. 1838 i Bergen, student 1858, jur. kandidat
1864, praktiserade några år som öfverrättsadvokat
i Valders, innehade därefter en plats hos
justitiesekreteraren i Kristiania stadsrätt och blef
1889 protokollssekreterare i höjesteret. Han har
utgifvit noggranna skildringar af teatrarnas i Bergen
och Kristiania historia (1884 och 1898). O. A. Ö.

<B>Blanc</B> [blä’], Marie Thérèse, född de
Solms
, fransk författarinna, känd under pseudonymen
Thérèse Bentzon (hennes mors familjenamn), f. 1840 i
depart. Seine-et-Marne, blef gift och har skrifvit en
hel följd romaner och novellsamlingar, hufvudsakligen
behandlande kvinnofrågan, bl. a. Un divorce (1871),
Une vie manquée (1874), Le violon de Job (1875),
Un remords (prisbelönt af franska akademien 1878;
"Ett samvetskval", s. å.), Georgette (1880; svensk
öfvers. s. å.), Tête folie (1883), Tony (prisb. af
franska akad., 1884), Émancipée (1887) och Tchelovek
(1900). Hon har öfversatt bl. a. "Contes de tous les
pays" (1888) och Bret Hartes kaliforniska berättelser
samt i "Revue politique et littéraire" och i "Revue
des deux mondes" skrifvit litterära uppsatser, samlade
i Littérature et moeurs étrangères (3 bd. 1887)
m. m. Fru B. är en allmänt aktad författarinna,
utmärkt af känsla och ljust förstånd. I hennes
skildringar finnas både passion och sedligt allvar,
men färggifningen är diskret.

Blanca, katolskt helgon, var slafvinna i Lyon och led
martyrdöden under Marcus Aurelius.

Blanca, svensk drottning. Se Blanche.

Bianca af Kastilien. Se Blanche.

Blancards piller [bläkärs], farm. Se Järnpiller.

Blanceflor. Se Eufemia-visorna.

<b>Blanch.,</i> i zoologiska beteckningar förkortning för
Em. Blanehard, fransk zoolog, f. 1819, d. 1900.

Blanch [blanj], Teodor Julius, konstutställare,
f. 1835 i Berlin, kom 1855 till Sverige,
förestod 1859–65 med utmärkelse Jönköpings
nya hotell och innehade 1866–67 operakällaren
i Stockholm. 1868 öppnade han det stora och
praktfullt inredda etablissemanget Blanchs kafé
vid Kungsträdgården. Denna förlustelselokal, som
B. 1881 öfverlämnade i andra händer, medverkade på
sin tid till en reform i god riktning af utelifvet i
Stockholm, icke minst genom sina aftonkonserter året
om. Vid världsutställningen i Wien 1873 skötte B. den
svenska restaurangen. Å en tomt invid Blanchs kafé
öppnade B. 1879 en liten smakfullt utstyrd teater,
Blanchs teater, där danska och franska teatersällskap
längre tider uppträdde, populärvetenskapliga
föreläsningar och kammarmusiksoaréer höllos,
men äfven varieté- och magiväsendet tidtals fick
hemvist. 1883 förvandlade B. denna teater till
en salong för internationell tafvelutställning,
Blanchs konstsalong, där åtskilliga berömda taflor af
såväl utländska som inhemska samtida utställdes. Denna
salong uppläts äfven för "opponenternas" utställningar
1885 och 1886, konstakademiens utställning 1887 och
konstnärsförbundets 1890. Lokalen öfvertogs definitivt
1889 af konstföreningen i Stockholm. 1883 öppnade
B. en särskild konsthandel (i förening med permanent
utställning) i Stockholm, och s. å. erhöll han titeln
hofkonsthandlare. Nämnas må äfven, att B. var den,
som i Sverige införde elektrisk belysning (1878).

Blanchard [blä j är], François, fransk
luftseglare, f. 1753 (1738?), gjorde 1784 sin första
uppstigning i luftballong. Året därpå väckte han
uppseende genom en ballongfärd, som han i sällskap
med amerikanen Jefferies företog från Dover till
Calais. I allt lär B. hafva företagit 66 luftresor;
på den sista förolyckades han, 1809. Hans änka
fortsatte ballongfärderna, men omkom i Paris 1819,
då hon en gång ville visa publiken ett fyrverkeri i
luften. Ballongen antändes nämligen och störtade ned.

Blachard [bläjär], Pierre, fransk författare,
f. 1772, d. 1836, var en lång tid bokhandlare
och grundlade sedan uppfostringsanstalten "Elysée
des enfants". Af hans arbeten för barn må nämnas
Bibliothèque des enfants (1795), Le Buffon de la
jeunesse
(1801) och Le trésor des enfants (1802;
öfversatt på svenska 1827 under titeln "Barns
skattkammare" och 1851 under titeln "En dygdig
barndom").

Blanchard [bläjär], Henri Louis, fransk
musikskriftställare och kompositör, f. 1778,
d. 1858 var musikdirigent vid "Variétés" (Paris)
och andra teatrar, skref en mängd populära
vådevillsånger, operetten Diane de Vernon samt
gedigna kritiska uppsatser för flera musiktidningar.
A. L

Blanchard [blä’ntjed], Edward Laman, engelsk
teaterförfattare, f. 1820, d. 1889, son af den som
skådespelare berömde William B., redigerade Chambers’
"London journal" och utgaf en del handböcker,
berättelser m. m., såsom <i>Bradshaw’s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free