- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
813-814

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsyra - Blåsyre-emulsion - Blås öfver, sjöv. Se Fallrep - Blåsört, bot. Se Utricularia - Blåtorn - Blåtry, bot. Se Lonicera - Blåträ, tekn. Se Hæmatoxylon - Blått, tekn. Se Färg - Blått blod - Blåtåtel, bot. Se Molinia - Blåved - Blåvik - Blåvingen, zool. Se Argusfjärilen - Blå vitriol, kem. Se Kopparvitriol - Blåyta, träv. Se Blåved - Blå alfving, bot. Se Sesleria - Bläck - Bläcka - Bläcken, bot. Se Menyanthes - Bläckfisk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var den redan i forntiden känd af
Egyptens präster, hvilka med densamma
lära hafva dödat svekfulla adepter.
P. T. C.*

2. Toxik. Förgiftning med blåsyra förekommer ej
sällan, mest genom intagande af misstag eller i
själfmordsafsikt af cyankalium (se d. o.). Blåsyran
nedsätter de för lifvets bestånd nödvändiga
syrsättningsprocesserna i organismen och framkallar
därigenom en inre kväfning. Häraf – kanske äfven
till följd af direkt giftverkan – retas först vissa
delar af förlängda märgen (hvaraf häftig andnöd och
kramp); därefter inträder hastigt förlamning af samma
delar, medförande döden ibland på få minuter. – Det
medicinska bruket af blåsyrehaltiga medel är numera
mycket inskränkt. Se Bittermandelvatten och
Blåsyre-emulsion. C. G. S.

Blåsyre-emulsion, med. farm., en mjölkhvit,
tunnflytande emulsion, som har stark bittermandelsmak
och som beredes därigenom, att man blandar 1 del
amygdalin med 80 delar mandel-emulsion. Femton gram
innehålla ett centigram vattenfri blåsyra. Denna
emulsion gifves vanligtvis i dos af en tesked några
gånger om dagen för att stilla kräkningar, lindra
retning och smärtor i magsäcken o. s. v. O. T. S.*

Blås öfver, sjöv. Se Fallrep.

Blåsört, bot. Se Utricularia.

<b>Blåtorn</b< (Blaataarn), ett af tornen å
gamla slottet i Köpenhamn, vette mot nuvarande
slottsplatsen. Det begagnades förr ofta till
statsfängelse; så t. ex. sutto där på 1520-talet
Kristina Gyllenstierna och 1663–85 Eleonora Kristina
Ulfeld. När Kristian VI låtit rifva ned det gamla
slottet, öfverfördes namnet "blåtorn" på en vid
Langebro liggande byggnad, där hofvets tjänare,
bland hvilka skådespelarna räknades, insattes för
smärre öfverträdelser. Denna förstördes 1848.

Blåtry, bot. Se Lonicera.

Blåträ, tekn. Se Hæmatoxylon.

<b>Blått,</b< <i<tekn</i>. Se Färg.

Blått blod, ett uttryck, liktydigt med "gammal adel",
hvilket lär härleda sig från Spanien, där man med
sangre azul ("azurblått blod") under morernas tid
betecknade den västgotiska adeln med dess hvita hy
och blått genomskimrande ådror i motsats till morerna
med deras mörka hudfärg.

Blåtåtel, i>bot</i>. Se Molinia.

<b>Blåved,</i>träv</i>. Virke, hufvudsakligast af tall, som
afverkas under sommarmånaderna eller ej afbarkats vid
vinterhuggning, har benägenhet att få s. k. blåyta och
har däraf fått namnet "blåved". Blåytan framkallas af
en svamp (Cerotostoma piliferum), hvilken utvecklar
sina brunfärgade växttrådar (hyfer) i ytveden och
använder trädets märgstrålar som brygga. Den mera
antiseptiska kärnveden angripes föga eller intet. Man
vågar därför ej såga tall under rötmånaden, då
svampen lättast utbreder sig under den fuktiga och
varma väderleken. För att förebygga dess angrepp
å virket, som däraf väsentligt nedsättes till sin
kvalitet, brukar man nedsänka timret under vatten,
och i brädgårdarna iakttager man vid uppstapling af
det sågade virket dels att genom mellanlägg befordra
dess torkning, dels att väl täcka det, sedan det
torkat, att ej regn må komma direkt på detsamma.
F. L.

Blåvik, socken i Östergötlands län, Göstrings
härad. 8,672 har. 445 inv. (1903). Annex till Ekeby,
Linköpings stift, Göstrings kontrakt.

Blåvingen, zool. Se Argusfjärilen.

Blå vitriol, kem. Se Kopparvitriol.

Blåyta, träv. Se Blåved.

Blå älfving, bot. Se Sesleria.

Bläck, tekn., gemensamt namn på alla till
skrifning använda färgade vätskor. Man kan
uppdela de olika bläcksorterna i tvenne stora
klasser, den ena omfattande alla bläck, som bestå
af klara lösningar utan uppslammade beståndsdelar,
den andra bestående af sådana bläck, som innehålla
uppslammade beståndsdelar. De numera för skrifning
använda bläcksorterna tillhöra den förstnämnda
kategorien. Dessa klara bläcksorter äro väsentligen
af tvenne hufvudslag. Sålunda har man bläck,
hvilka redan vid skrifvandet gifva en tillräcklig
mörk skrift, som vid intorkandet bibehåller denna
samma färg. Hit räknas bläck, innehållande som
färgämne berlinerblått, växtextrakt utan tillsats
af eftersvartnande metalloxider, tjärfärger och
vissa autografibläck. Den andra hufvudkategorien,
hvartill de flesta af våra skrif- och kopiebläck höra,
omfattar sådana bläcksorter, hvilka vid skrifvandet
lämna en färgad skrift, som vid torkandet "svartnar
efter". De flesta af dessa eftersvartnande bläck
innehålla tannia och gallussyra jämte järnsalt, och
eftersvartnandet beror på en omsättning af dessa
ämnen under ljusets inverkan. Då med få undantag
endast dylika s. k. gallusbläck äro så beständiga
mot luftens och atmosfäriliernas inverkan, att den
erhållna skriften utstår längre tiders arkivförvaring,
är det endast sådana bläcksorter, som i Tyskland,
Danmark m. fl. länder få användas i statsbruk
och säljas under beteckningen normalbläck. –
Till märkbläck, för märkning af tyger, användas
lösningar af silfvernitrat i ammoniak, hvilka
utspädas med gummivatten. När skriften sedermera
uppvärmes med ett hett järn, utfälles på tyget fint
fördeladt silfver. – Litografiskt bläck
tillverkas af lampsot, som uppblandas med tvål,
talg, vax, salpeter, sjellack och andra hartser
samt ofta någon olja, i olika kombinationer. – Med
sympatetiskt bläck förstår man vätskor, med hvilka
man kan skrifva, utan att skriften blir synlig
förrän efter särskild behandling. Om man t. ex. med
blysockerlösning skrifver på ett papper, synes ej
skriften, men den framkallas genom svafvelväte, som
med blysaltet ger svartbrunt svafvelbly. En skrift
med klorkoboltlösning synes ej, med mindre papperet
uppvärmes, i hvilket fall den framträder med blå färg.
G. D.

Bläcka, Bleka (af fnod. blik, glans), skogsh., medelst
borthuggande af några kvadrattum af barken utmärka
växande träd för att därmed angifva, antingen att
de sålunda märkta träden skola utgallras eller ock
att de skola sparas t. ex. till fröträd å årshyggen
vid trakthuggning. Äfven skiljelinjer i skog bruka
antydas genom bläckning i träden. De kronoekar, som
böra tillväxa för att sedermera blifva användbara
för flottans behof, bläckas endast i yttre barken, på
det de ej må skadas. Äfven gran är mycket känslig för
bläckning, hvarför denna åtgärd, om träden därefter
skola kvarstå flera år, bör verkställas med stor
försiktighet. C. A. T. B. (F. L.)

Bläcken, bot. Se Menyanthes.

Bläckfisk, Sepia officinalis L., zool., är namnet
på ett till kl. Cephalopoda och ordn. Dibranchiatæ
(tvågälar) hörande blötdjur, som utmärker sig genom
sina tio kring munnen ställda, på insidan med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free