- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
847-848

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bocche [bå'kke] di Cattaro - Boccherini [båkke-], Luigi - Boccheser. Se Bocche di Cattaro - Bocchetta, La - Bocchus - Boccia - Bocconia, bot. Se Papaveraceæ - Bochara, land i Central-Asien. Se Buchara - Bochari. Se Buchari - Bochart [båJar], Samuel - Bochkoltz-Falconi, Anna - Bochnia - Bocholt - Bochsa, Robert Nicolas Charles - Bochtori. Se Buhturi - Bochum - Bock - Bock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyddad af flera fort. Traktens invånare
kallas boccheser.

Boccherini [båkke-], Luigi, italiensk kompositör,
f. 1743 i Lucca, bragte 1768 i Paris till uppförande
sina första stråktrior, flyttade strax därpå till
illustration placeholder

Madrid, där han blef anställd vid akademien, och
fick därjämte af Fredrik Vilhelm II i Preussen
ett årligt underhåll, som dock indrogs efter
konungens död. Han afled 1805. – B. är,
utom Mozart, den ende af Haydns samtida,
som kommer denne kvartettmusikens skapare
nära. Hans kompositioner (58 häften kammarmusik
m. m.) sakna väl högre energi, men utmärka sig för
uppfinningsrik figuration och intressant teknik.

A. L.

Boccheser. Se Bocche di Cattaro.

Bocchetta, La [båkkä’tta], ett i strategiskt afseende viktigt
bergspass i de liguriska Apenninerna, mellan Genova
och Novi, 780 m. ö. h.

Bocchus, namn på två konungar af Mauretanien
(ung. det nuv. Marokko). – B. I bistod någon tid sin
svärson Jugurtha (konung i grannlandet Numidien,
ungefär nuv. Algeriet) mot romarna, men utlämnade
honom sedan, 105 f. Kr., och fick till belöning därför
en del af den förråddes rike (se Sallustius, Jugurtha,
kap. 105 ff.). – B. II, den föregåendes son, ställde
sig på Caesars sida i striden mot pompejanerna
och den numidiske konungen Juba I och erhöll därför
efter kriget det område, som tillhört Massanassa,
Jubas bundsförvant. I striden mellan Octavianus
och Antonius stod B. på Octavianus’, hans samregent
(och broder?) Bogudes på Antonius’ sida. B. stötte
sedermera sin medregent ifrån tronen och regerade
ensam till sin död (33 f. Kr.).

Boccia [bå’ttja], it. (kula, klot), ett friluftsspel
med små träklot. Se Kulspel.

Bocconia, bot. Se Papaveraceæ.

Bochara, land i Central-Asien. Se Buchara.

Bochari. Se Buchari.

Bochart [båʃar], Samuel, fransk orientalist, f. 1599, d. 1667,
var kyrkoherde i Caen och utgaf 1646–51 arbetet
Geographia sacra, som tillskyndade honom bland andra
utmärkelser en inbjudning från drottning Kristina
att komma till Sverige. Han anlände till
Stockholm 1652 och tillbragte här ett år, hvarefter
han blef professor i Caen. Hans arbete
De animalibus scripturæ sanctæ (1663; ny
uppl. i 3 bd 1793–96) värderades mycket af Cuvier.
Om hans vistelse i Sverige se H. Wieselgren,
"Drottning Kristinas bibliotek och bibliotekarier"
(Vitt. akad:s handl. 1901).

Bochkoltz-Falconi, Anna, tysk sångerska, f. 1820 i
Frankfurt a. M., d. 1879, betydande sångerska med
omfångsrik mezzosopran, debuterade i Bruxelles 1844,
sjöng sedan i Paris, flyttade 1848 till London,
vistades därefter i Italien och Koburg samt efter
1856 som sånglärarinna i Paris.

A. L.

Bochnia, kretsstad i västra Galizien, ö. om Krakau. 10,071
inv. (1900). I B. finnas saltverk (upptäckta 1251),
hvilka årligen lämna omkr. 15,000
ton bergsalt och sträcka sig till ett djup af
324 m., de största i Galizien näst verken vid
Wieliczka. Gipsbrott. B. intogs 1702 af Karl XII.

Bocholt, stad i preussiska prov. Westfalen,
regeringsområdet Münster, vid Aa. 21,278 inv. (1900)
däraf 2,238 protestanter. Furstarna af Salm-Salm ega
där ett slott. Betydlig bomulls- och järnindustri m. m.

Bochsa, Robert Nicolas Charles, fransk harpvirtuos,
f. 1789, nedsatte sig 1817 i London, där han ledde
oratoriekonserter, enleverade 1839 sångerskan Anna
Bishop
och gjorde med henne konstresor i Europa
(Stockholm 1840) och Amerika. Död 1856 i Sydney
i Australien. Hans kompositioner (harpkonserter,
operetter, kyrkmusik) äro formlösa och svulstiga,
men såsom virtuos hör han till de främste, och hans
Méthode pour la harpe är den bästa skola i sitt
slag. B. var en mycket utsväfvande och karaktärslös
man; när han 1817 lämnade Frankrike, var det som
rymmare för att undandraga sig straff för flera
förfalskningsbrott.

A. L.

Bochtori. Se Buhturi.

Bochum, stad (stadskrets) i preussiska
prov. Westfalen, regeringsområdet Arnsberg. 108
m. ö. h. 65,551 inv. (1900), däraf 30,249
protestanter. B. är en hufvudplats för den
westfaliska industrien. Det största etablissemanget
är den gjutstålsfabrik, som eges af "Bochumer
verein für bergbau und guss-stahlfabrikation",
med 11,556 arbetare (1900) och en afsättning af
206,267 ton stål och järn till ett värde af 38,3
mill. mk (1900). Den är förenad med järngjuterier,
4 masugnar m. m. Ett annat aktiebolag, "Gesellschaft
für stahlindustrie", producerade 1901 74,941 ton
stål och 62,376 ton stålfabrikat. Dessutom finnas
där många andra stora verk, hyttor, maskinfabriker,
tenngjuterier, fabriker för tillverkning af
ståltråd, säkerhetslampor, olja, tobak, tapeter,
stenkolstjära, papp. Stor stenkolsbrytning. – B. kom
med det kleve-jülichska arfvet till Preussen 1614.

J. F. N.

Bock (ty. bock), ett slags öl (jfr Bockbier); äfven
en sejdel öl (särskildt i Frankrike); äfven benämning
på ett slags högt ölglas.

Bock, krigsv., benämning på med "hufvud" och 2
eller 4 ben försedda fasta stöd, som användas
i militärbroar. I den fyrbenta bockens hufvud,
d (fig. 1), äro de två benparens, e, öfre ändar
infällda och fastspikade, och på deras yttersidor
äro 2 bindstycken, h, fästa strax under hufvudet;
nedtill sammanhålles hvarje benpar med tvärslåar, f,
och hvart ben för sig sträfvas, g, mot hufvudet. Till
svenska krigsbromaterielen höra tvåbenta bockar af
Biragos system
. En sådan bock sammansättes på så
vis (fig. 2), att benen inträdas snedt utåt i vid
hufvudets, a, ändar befintliga järnplåtsslidor,
hvarefter hufvudet uppbärande hängkedjor, c,
påträdas benens, b, öfre ändar, under det att deras
nedre stickas genom breda bocksulor, d, som hindra
benens nedsjunkande i lös botten; benen hållas
stadigt i slidorna medelst inslagna slidkilar,
och hela bocken fasthålles i brons längdriktning
genom de påkammade underslagen. Vid fältbroslagning
användes vanligen den tvåbenta sträfbocken (fig. 3),
hvars hufvud, e, uppbäres dels genom hängslen, l,
och hufvudsurrningar, i, dels genom å benen, f,
fastspikade klossar, k; nedtill hållas benen åtskils
genom en tvärslå, g, och 2 sträfvor, h, hvarjämte
de vid lös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbc/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free